Den framgångsrike

Det behövs alla sorter för att bygga en värld, och ytterligare några för att den skall utvecklas vidare från där den är i dag. Och det bör den, ty världen omkring förändras ständigt. Den värld som i går tycktes så välbyggd, genuin, pålitligt stabil och relevant är i dag ett par steg efter, och i morgon så klumpig, tungrodd och hopplöst bakom att de där ytterligare några sorterna inte längre kan växa i den utan lämnar den för bördigare marker.

Och det är ju lite synd, är det inte?

Det händer att den som var framgångsrik i går klarar att hantera skiftet och blir framgångsrik i dag också, men det är inte så vanligt. Oftare krävs en annan sort för att vara framgångsrik i en annan värld. Och inte sällan upplevs den andra sorten som både udda och konstig av den som inte riktigt vill att världen förändras, eftersom den var så bra som den var.

Hur var det nu Darwin sa?

It is not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent, but the one most responsive to change.

(Det är inte den starkaste av en art som överlever, inte heller den intelligentaste, utan den som bäst drar nytta av förändringarna)

Det tycks ligga en hel del i det, gör det inte?

.

Glad blåsda’!

Förändringens vind kommer man inte undan, inte mycket förblir som det var. Just nu sveper den in i skolan, rör upp damm och flyttar runt saker och ting, sveper ut somligt och blåser in annat.

.

Och det är inte bara roligt. Det kan vara skrämmande och oroligt, vinden smäller igen dörrar och fönsterrutorna skallrar, takpannorna rör sig på taket och träden knakar och och brakar som vore de på väg att falla. Det obönhörliga i den ständiga rörelsen, det är en kraft vi inte kan kontrollera och vi vet att risken att världen ser helt annorlunda ut när vi sticker ut näsan härnäst är stor.

.

Men vet ni vad? Även om mycket är förändrat, en hel del aldrig mer kommer att bli sig likt och somligt rent av försvunnit för alltid med vinden så finns där ändå mycket som är sig likt.

.

Glad blåsda’!