Lämna ditt bakomflutna framför dig

Den 12 juni skrev Helena von SchantzDN debatt om konsekvenserna av bristande uppföljning och faktiskt resultatkontroll i svensk skola:

Utan uppföljning famlar vi i blindo. Vi vet inte hur kunskapsnivån förändras över tid eller vad de reformer vi genomför har för effekt. Dessutom utsätter vi eleverna för orättvisa, godtycke och bristande likvärdighet.

Hon föreslår i artikeln ett återinförande av studentexamen som en åtgärd:

Utan en objektiv och systematisk resultatutvärdering kan vi aldrig få en bra skola. Därför måste vi införa en studentexamen och central­rättning av våra nationella prov. Om vi till det lägger central utvärdering av trivsel, trygghet och demokrati kan vi äntligen börja skilja bra skolor från dåliga, inkompetenta lärare från skickliga, och framgångsrika skolreformer från destruktiva sådana. Då kan våra politiker dessutom börja utvärdera kvaliteten på lärarnas arbete, i stället för att som nu, med en envetenhet som gränsar till besatthet, bråka om vår arbetstid.

Exakt en månad senare kommer så en kommentar från en fd professor i statsvetenskap, Olof Petersson, som bland annat skrivit en bok om just Studentexamen. Kanske är det just för att Petersson är statsvetare han fokuseras på den historiska aspekten av hur själva avskaffandet av studentexamen gick till, intressant i och för sig, istället för att diskutera det återinförande som faktiskt är vad von Schantz skriver om. Petersson skriver:

Det formella beslutet om att avskaffa studentexamen togs redan 1964, i praktiken bestämdes omläggningen ännu tidigare. Det var flera år före Vietnamdemonstrationer och kårhusockupation. Och det var inte bara socialdemokrater som stod bakom beslutet. Minst lika pådrivande var folkpartisterna.

Studentexamen avskaffades i samband med en omfattande reform av gymnasiet. Reformen hade bred politisk förankring. Förslaget hade lagts fram av en utredning som bland annat bestod av de blivande partiledarna Olof Palme och Gunnar Helén. I den allmänna debatten var det framför allt kristendomsämnets avskaffande som väckte uppmärksamhet.

På så vis. Så skönt att få veta att man tog tid på sig, utredde och lade fram ett förslag och därefter debatterade innan beslutet togs, och inte bara plötsligt hipp som happ bestämde sig, om nu någon gått omkring och trott det.

Petersson har helt rätt i att det är viktigt att lära sig av det förflutna, gör man det slipper man göra om en väldig massa misstag som andra redan gjort. Men, och det är ett viktigt men, man kan inte leva i det förflutna. Det som har varit har varit, vi befinner oss här och nu och kan bara gå framåt. Världen förändras, och det som fungerade igår, vare sig det gäller politik eller matvanor, fungerar inte alltid i det nya sammanhanget. von Schantz artikel syftar framåt, och trots att Peterssons tillägg är intressant på sitt sätt, så tillför det inte mycket i skoldebatten.

Men tack för historielektionen.

.