Labyrinten är byggd av önskningar om önskningar

Ni är bekanta med uttrycket ”när gudarna vill straffa dig ger de dig vad du önskar dig”, inte sant?

Vi närmar oss jul nu, och handeln önskar att vi ska önska uppfylla andras önskningar genom att än en gång spendera rekordmycket på rekordkort tid. Det är inte mycket att förvånas över i det, alla de människor som tjänar sitt levebröd inom handelssektorn – och de är många, och inte överdrivet högavlönade – lever på att vara mellanled mellan producent och konsument. Det pågår en omstrukturering inom handelssektorn också.

Jag leder mig själv på avvägar, ser jag. Det var inte handeln jag tänkte prata om, utan om hur den enes önskan att den andre skall önska just det den förste önskar att den andra önskar kan leda till att den andre hamnar med något hen inte alls önskade i knät, som en konsekvens av det som såg ut som den förstes välvilja och omtanke, och i viss mån nog var just det, men i än högre grad var den förstes önskan att bli sedd som en omtänksam människa som rent av kunde förutse den andres önskemål och behov. Innan denne själv sett det. Eftersom denne egentligen inte alls önskade sig detta.

Det finns en koppling till handeln i detta också ser jag. Ty i sin iver att uppfylla den önskning den förste önskar att den andre önskar finns en överhängande risk att den förste konsumerar något den andre egentligen inte alls efterfrågade, och därmed ger handeln, och därigenom producenten, ett intryck av att det finns en efterfrågan på denna icke efterfrågade vara.

Ni hänger med, hoppas jag?

Utan kött i påsk

Inte för att jag äter kött annars heller, men visst gör det sig som rubrik?

Den köttfria påskmiddagen i går var, som traditionen bjuder här i hushållet, uppsluppen, riklig och informell, och slutade, lika traditionsenligt, i matkoma med folk spridda över diverse möbler.

Det var inte alls det jag skulle skriva om, men det är trevligt att tänka på.

Jag tänkte prata lite om det här med att handla mat. Jag tycker mig urskilja ett mönster i de matvarubutiker jag frekventerar, och min känsla är att mönstret blir allt tydligare. Det handlar om utbudet av ekologiska varor, och jag undrar om det är fler som noterat samma sak?

Jag har tidigare reflekterat över hur de ekologiska varorna placerats vid sidan av, som det obskyra alternativet för lite udda kunder. Det börjar ändras, har ni lagt märke till det? Låt oss ta ett aktuellt exempel: ägg.

Ekologiska ägg har funnits att få tag i ett tag nu. De brukade stå högst upp, lite otillgängliga för en som är tre äpplen hög, ungefär 1,5 gång så dyra som de andra. Numera ser situationen annorlunda ut. Det finns i många butiker flera olika förpackningar ekologiska ägg, både med storlekssorterade ägg och med olika antal ägg, och de kostar varken mer eller mindre än de icke ekologiska, och de är placerade i ögonhöjd, lätt tillgängliga för de flesta.

Detta gör mig glad. Och som inte det vore nog:

Utbudet av ekologiska varor av alla slag ökar, de ekologiska varorna flyttat från Obskyra Hörnan till Vardagshyllan, priserna sjunker från Exklusivt Lyxalternativ till Vardagsnivå. Och de ekologiska varorna tar slut först!

Detta gör mig pirrande glad. Ty jag tolkar det som att människor omkring mig, vackra Vardagsgrå, Vardagströtta Vardagsmänniskor som handlar sin Vardagsmat börjar Vardagsvälja de ekologiska varorna!

Hurra!

Ekologisk mjölk

Kor som föds upp och lever på ekologiskt foder ger omkring 1000 liter mjölk mindre per år än kor som föds upp på traditionellt kraftfoder. Det är en av orsakerna till att den ekologiska mjölken kostar lite mer än den gammalmodigare. En annan orsak är sannolikt att det faktiskt gått att ta mer betalt för ekologiska varor, just för att de varit ekologiska. De har sålt hyggligt ändå.

Men nu tycks det ha ändrats. Sydsvenskan rapporterar att

Försäljningen av ekologiska livsmedel har ökat stadigt de senaste åren. Men just nu är det i den offentliga sektorn den stora efterfrågan finns.

I vanliga matbutiker har ökningen däremot planat ut. Hos livsmedelskedjan Ica har försäljningen av ekologisk mat till och med sjunkit, med tre procent under årets första sex månader jämfört med samma period i fjol. Framför allt köper kunderna ekologisk mjölk i mindre utsträckning.

Det kan ha flera orsaker, spekuleras det kring i artikeln. Dels kan det bero på att miljödebatten på senare tid hamnat lite i bakvattnet i media och den allmänna debatten. Dels kan det högre priset väga in mer än tidigare. Vi går mot bistrare tider med varsel och ökad arbetslöshet, och man väljer hellre det billigare än det långsiktigt hållbarare. Men, antyds i artikeln, det kan också spela in hur de ekologiska varorna exponeras i butikena.

Och det får mig att reflektera över hur de ekologiska varorna faktiskt, ofta och i många butiker, står lite vid sidan av, långt ner, utanför blickfånget, lite som den där hemvävda, tafatta kusinen från landet man egentligen inte vill låtsas om men tvingas släpa runt på ändå. I många butiker sorterar man mejeridisken efter fetthalt – minimjölk, lättmjölk, mellanmjölk etc, och sen finns den ekologiska mjölken vid sidan av, på kanten eller på hyllan intill. Och människor är vanestyrda – man tittar efter det man är van att köpa. Står den ekologiska mjölken så att man aktivt måste leta efter den blir det besvärligare, och man struntar i att ens överväga den.

Trots att det påvisats i studier att den ekologiska mjölken faktiskt inte bara är bättre för kossorna, den är också bättre för den som dricker av den:

Vad korna äter speglas i mjölken. Rapporten visar att om djuren äter mycket gräs så blir mjölken bättre, den får en högre kvalitet i slutändan. Framförallt visar den att ekologisk mjölk innehåller mer omega-3-fettsyror i jämförelse med annan mjölk, säger Alicja Wolk, Professor i nutritionsepidemiologi vid Institutet för miljömedicin

Vi har pratat om det här med den ekologiska maten tidigare, och det vi sa då gäller fortfarande – den ekologiska maten bör inte vara ett alternativ som tvingar en att välja bort smaker man gärna vill ha. Då kommer man välja bort det ekologiska alternativet i stället. Det bör inte heller vara det bökiga alternativet, det som står längst ner i hörnet, bakom något annat, eller på en annan hylla, bortanför den vanliga mjölken eller vad det nu kan vara för vara man tänkt köpa. Det kostar inte handeln något att exponera de ekologiska varorna på attraktiv plats, men vi kan vinna på det allesammans.

 

Om ekomjölk och oekomjölk

Varje gång jag går förbi mejeridisken så reflekterar jag över hur de olika förpackningarna med en liten trevlig grön text som upplyser om att innehållet är ekologiskt blir allt fler, och av allt fler sorter. Och jag gläds. Men jag reflekterar också, varje gång, över att det tycks mig rimligare med att man i stället märkte ut den mjölk som inte är ekologisk. Det ekologiska borde vara norm, det som bara kallas ‘mjölk’ rätt upp och ner, medan den andra sorten borde märkas upp på lämpligt sätt, allt utifrån vad det nu är som gör att den inte är ekologisk.

Ungefär som ägg, ni vet, där man får veta om hönsen sprätter omkring i det fria, sitter i små burar och trängs eller kanske framlever sitt liv i stora hallar och ändå har det tämligen bra.

Så läser jag plötsligt i DN om hur ett överskott på ekomjölk leder till att den ekologiska mjölken hälls i den andra sortens förpackningar. Och jag tänker på hur osannolikt det är att någon som köper den andra sortens mjölk känner sig lurad vid denna information. Att man faktiskt fått ekologisk mjölk trots att man trodde sig köpa den andra sorten. Och sen tänker jag vidare på att hade det varit åt andra hållet, att det plötsligt kommit fram att det i de förpackningar som markerats som innehållande ekologisk mjölk i själva verket innehållit den andra sorten, då hade köparna sannolikt upplevt sig lite blåsta på konfekten.

Arla är liksom halvvägs på väg mot att ändra märkningen till ett mer logiskt system, är de inte? Bara för övriga leverantörer och övriga varor att hänga på.

Varför kostar det mer att välja rätt?

I en kommentar (som jag tyvärr inte hittar just nu) till ett tidigare inlägg (som jag inte riktigt minns vad det handlade om) sa Helena von Schantz ungefär såhär:

Varför kostar det mer att välja rätt? Ekologiska varor kostar mer än andra, kravmärkt kostar mer och billigast av allt är det som varken är bra för människor eller natur.

Frågan dyker upp i mitt oberäkneliga minne när jag läser miljöminister Andreas Carlgrens artikel om regeringens klimatarbete. Artikeln är ett svar på en replik på en artikel Carlgren fick publicerad i förra veckan. Han lägger ut texten om hur Sverige ska gå i förväg, om inspiration och om hur de som är duktiga och engagerade ska känna att hela samhället minsann bidrar:

Runt om i Sverige har jag mött människors underbara engagemang för klimatet och miljön. Många som vill göra mer, minska utsläppen mer, göra större insatser för miljön. Men alla vi som känner detta stora engagemang – villaägare, lägenhetsboende, anställda, företagare, gamla, unga – behöver också veta att andra är med och gör motsvarande ansträngningar. Vi behöver veta att hela samhället ställs på fötter, att vi tillsammans utvecklas på ett sätt som är hållbart för jordens klimat och våra barn och barnbarn.

och jag funderar som Helena – om man nu från regeringshåll menar allvar med klimatsatsningen, och det hoppas och tror jag att man faktiskt gör, varför ska det då kosta mer att välja rätt?

Jo, jag vet, det är lättare att framställa strunt än kvalitet, det går fortare och kostar mindre. På kort sikt. Handlare och producenter kan behöva ha ett väldigt kortsiktigt perspektiv för att få sin ekonomi att gå ihop, men en regering behöver ha ett annat perspektiv. I ett allvarligt menat långsiktigt klimatarbete behöver hela jordbruket och hela handeln ställas om från billigt strunt till långsiktigt hållbart – det som idag kallas ekologiskt och kostar mer behöver bli vardagsalternativet för samtliga. För att detta ska bli möjligt även för den stora grupp som idag inte har något annat val än att välja meny efter kostnaden behöver regeringen använda sig av de verktyg de faktiskt har – genom att mixtra och trixa med skatter, avgifter och bidrag är det möjligt att faktiskt göra strunt dyrt och hållbart till ett alternativ även för den fattige.

Folkhälsobonusen kommer på köpet.

Så, Carlgren, vad väntar du på?