Värmen och jag

Vi går inte särskilt bra ihop. Den gör mig arg och irriterad, och jag drabbas av akut lust att dänga en vattenballong i huvudet på var och en som hojtar glada tillrop om hur bruuuuuuuuun jag blivit och hur frääääääääääscht det ser ut och hur häääääääääääääärligt vaaaaaaaaaaaaaaarmt det är. Jag blir ännu mer irriterad på dem som lite kokett skämtsamt säger ‘ja, man ska ju inte klaga nu när värmen kommer….’

Vattenballonger må tyckas som en god idé i värmen, men miljön och naturen uppskattar inte alls de färgglada små plastbitarna som sprids och man alltid missar även om man försöker vara duktig och städa upp efter sig. Och klaga ska man absolut.

Har ni någon som helst uppfattning om hur mycket pollen som rör sig i luften nu? Känner ni till faran för gräsbrand?

Jag klagar, och jag gör det med gott samvete. När hösten och vintern kommer med kyla och regn (jag befinner mig i Skåne, och har lärt mig att det är att förhäva sig att hoppas på två snöiga vintrar i rad), dimma och blåst, då njuter jag, och sjunger glädjesånger.

Värmeframkallade tankar

Det är varmt och soligt i Skåne just nu, vilket innebär att ni hittar mig inne, framför datorn, med persiennerna nerdragna och fläkten igång. Solsken är obehagligt, stickande ljust, och den varma luften alltför syrefattig för att vara till någon glädje, så jag ägnar tiden åt att jobba undan en del av det som jag kan jobba undan redan nu av det som bör vara klart när läsåret börjar igen.

SvDs lilla reportage om Kappadokien lockar, tänk en grotta med stabil inomhustemperatur på 16 grader, oavsett årstid, och utrustad med el och internet. Det finns sämre sätt att bo.