Vacker

I ett kommentarsfält någonstans i bloggosfären berättar någon att h*n upptäckt Eminem, fångas av drivet och upplever att det nog är så att Eminem har något han verkligen vill säga, även om personen inte riktigt förstår vad.

Och visst är det så. Eminem har, som många i hip hop, väldigt mycket att säga som är väldigt mycket värt att lyssna på, och han säger det i ord och bilder, i rim och melodi. Jag avstår att länka, eftersom det blev lite skämskudde över det hela när personen i fråga koketterar en aning med att orsaken till brist på förståelse är att h*n inte orkat sätt sig in i texterna…

Men för er som faktiskt orkar och vill:

So why don’t you all sit down

Listen to the tale I’m about to tell

Hell, we don’t gotta trade our shoes

And you ain’t gotta walk no thousand miles

In my shoes, just to see

What it’s like, to be me

I’ll be you, let’s trade shoes

Just to see what it’d be like

To feel your pain, you feel mine

Go inside each others minds

Just to see what we’d find

Look at shit through each others eyes

Don’t let ‘em say you ain’t beautiful

They can all get fucked, just stay true to you

So don’t let ‘em say you ain’t beautiful

They can all get fucked, just stay true to you

.

Annonser

Skoldebatten

Då och då tappar jag helt och hållet orken och inspirationen i skoldebatten. Det händer när det känns som att man egentligen inte vill ändra på sitt eget arbetssätt eller sitt eget tänkesätt, som att man (och jag använder detta generella promoninum för att understryka att jag inte enbart talar om lärare, jag talar om samtliga inblandade, politiker, skolledare, huvudmän, lärare, föräldrar, kuratorer, kanslister, you name it, alla inblandade, utan undantag!) är så övertygad om att man själv verkligen gör det allra bästa av situationen och det är andra som måste ändra på sig.

Det händer då att jag känner att det är poänglöst att ens försöka, jag når inte fram och det är bara slöseri med tid, jag borde lägga min tid och min kraft på något annat och övergå till att blogga om den lilla krokus som tittar fram (den är gul) och vad katterna sysslar med (sover) och annat ofarligt och kvinnligt mjukt istället.

.

.

Men världen är inte mjuk, och en ovanligt klok och varm och fantastisk person i min närhet skickar mig den här videon. Och jag påminns än en gång om varför jag är lärare.