Så dök den upp, precis på samma sätt som den brukar. Jag behöver inte läsa i den för att veta vad den säger längre, men jag gör det ändå. För att det känns rätt. Jag vet vad den säger.
Släpp taget nu. Våga språnget. Du kommer inte ångra dig, inte i det långa loppet. Det är dags nu.
Jag har aldrig tagit en bild av den tidigare. Kanske förstör jag magin i artefakten när jag gör det. Kanske för mig, kanske för alltid. Men kanske kanske sprids den vidare ut i världen, hittas av fler.
Jag vet inte, men om jag inte tar chansen får jag aldrig veta.
Pratade med en vän som planerar en resa med tåg i jul. Vi pratade om filt, filmer, böcker, te och matsäck eftersom det raskt blir kallt på tågen om de stänger av strömmen när de stannat…
Och där slog det oss plötsligt att vi inte längre förväntar oss att ett tåg skall komma fram i tid. Vi förväntar oss det motsatta. Det är vinter i Sverige, till SJs och trafikverkets stora överraskning, och vi har vant oss vid att tågen helt enkelt inte går att köra från punkt A till punkt B om vintern. Vansinne!
.
.
En vän berättar om en nära anhörig som skadats allvarligt på sitt jobb i ett annat land. Väl tillbaka i Sverige igen får den anhörige besked från försäkringskassan om att en krossad extremitet, nej, det sjukskriver vi inte för här i Sverige. Vännen försökte förklara för den anhörige att det var ungefär vad man kunde vänta sig medan den anhörige, som hade ett lite annat perspektiv på saken, satte andra ord på saken. Vansinne!
Jag har berättat om hur man tämjer en gräshoppa, och hur man kokar en groda. Micke Gunnarsson berättar om hur man lär en groda att den inte kan hoppa. Tillvägagångssätten är snarlika, och tanken är exakt densamma.
Nu ska jag berätta en hemlighet för er: vi kan faktiskt hoppa. Allesammans, var och en efter fason, kan vi hoppa. Vad säger ni om att vi börjar göra det? Lite då och då, när andan faller på, så tar vi ett skutt för att påminna oss om att vi faktiskt kan. Är ni med?
You're no different to me 