I Lärarnas Nyheter berättar forskaren Eva Myrberg att hon anser elitklasser vara helt fel väg att gå för att förbättra kunskapsresultaten i svenska skolan.
De viktigaste faktorerna för att höja kunskapsresultaten är enligt Eva Myrberg i stället minskad segregering och hög lärarkompetens och lärartäthet. Det är en slutsats som även Skolverket drog i en rapport förra året, där man konstaterar att ökad segregering är negativ för kunskapsutvecklingen.
Jag förbryllas över de retoriska likhetstecknen som ibland sätts mellan spetsutbildningar, eller elitklasser som media föredrar att kalla det, och segregering. Det handlar inte om avgiftsbelagda utbildningar, dit bara överklassen och de rikaste har tillträde. Man behöver inte tillhöra en speciell släkt eller ha föräldrar som arbetar på vissa företag för att komma in. Man behöver ha intresse och förkunskaper nog att klara av utbildningen, hemkommunen skall, om jag förstått det hela rätt, stå för avgifterna.
Spetsutbildningar är inte rätt väg för alla, men det är inte heller fel väg för alla. Det är en väg, bland många.
Jag ser en möjlig väg ut ur segregationen, en väg bort från slitna förorter och tröstlöst nedrustade skolor, en väg ut ur glesbygdskommunens avtynande möjligheter, en väg som leder mot ett annat liv med större möjligheter och vidare horisonter. Inte för alla, givetvis, alla vill inte plugga, alla är inte språkintresserade eller mattefascinerade, och det vore grymt att försöka tvinga dem, men för dem som är det tycker jag det är rimligt att låta vägen ligga öppen.
You're no different to me 