Ännu ett årstidsrelaterad inlägg

Medeltemperatur i all ära, men för mig räcker det faktum att ljuset skiftat från det skarpa sommarljuset till det klara höstljuset, att löven börjar skifta färg på träden och att klädstilarna som möter mig på bussen skiftat fokus från ”lätt” till ”mysig” – hösten är över oss. Och det är underbart!

Solen sjunker ner bakom horisonten allt tidigare för varje kväll, stjärnhimlen gnistrar över oss och luften är fylld med syre. Människor går med lättare steg och rakare hållning, det hörs fler skratt och färre flabb och tekopparna blir allt större.

Vi går mot ännu en vargavinter, sägs det, ännu en snörik, kall, ishal vinter. Reflexer är en god investering, och, om du tillhör dem som fortfarande planerar att köra bil, rejäla vinterdäck. Planerar du en tågresa så ta med en rejäl matsäck, en ficklampa med nya batterier, en mysig filt och en kudde, och ladda dator och telefon innan du ger dig iväg, det lär bli långa restider och kalla stopp även i vinter.

Men vi är inte där ännu – nu är tid att njuta av hösten, plocka lite äpplen, njuta färger och ljus och det faktum att samhällsapparaten går på helfart igen.

Andra september

Löven är inte gula på träden, inte än, inte här nere i Skåne, men de börjar snart skifta. Försommarens skira grönska gled över i högsommarens fylligare, som nu glider över i den skarpa, nästan vassa gröna färg, så mättad med gult att den nästan ser giftig ut, som föregår skiftet. Äpplen mognar på träden, stora, slöa och irriterade getingar surrar surt omkring och sommarkläder börjar ersättas av grövre skor, vackra halsdukar plockas fram och de stora tekopparna får komma fram ur skåpen igen.

Skoldebatten vaknar också från semesterkoman. Kurser och betygskriterier ser lite annorlunda ut, för somliga har huvudmannaskapets villkor ändrats och den digitala revolutionen börjar i allt högre grad bli verklighet i skolorna också. Kanske kommer det leda till att vi ser annorlunda på begreppet arbetstid om några år, både eleverns arbetstid och lärarens.

Jag undrar vilken som kommer att bli den förändring vi minns när vi tänker tillbaka på hösten 2011 från någonstans i framtiden?

Första September

September, den första höstmånaden, välkommen!

.

En väderleksrelaterad innehållsdeklaration

Jag tycker om hösten. Jag tycker om att nätterna blir längre, kvällarna och morgnarna mörknar och temperaturen kryper nedåt. Jag älskar den krispiga höstluften. Jag älskar höstdimman, jag älskar hur den gör alla konturer mjuka och får människor att sakta ner. Jag njuter av uppfriskande höstregn och kan till och med fördra de soliga dagarna med klarblå himmel, så länge jag inte förväntas befinna mig mitt i solskenet utan får betrakta det på lite avstånd. Jag älskar att följa hur löven skiftar färg och form, hur de stelnar och faller till marken.

Jag tycker om nätter året om, jag trivs när världen går till sängs och det blir stilla och tyst, när en ensam vandrares steg ekar mot tysta väggar och en ensam lampa syns på kilometers avstånd. Jag föredrar månsken framför solsken, och älskar natthimlen när det blåser och molnen jagar varandra och bara ibland låter stjärnorna glimta fram. Vinternätter, med gnistrande stjärnhimmel och lika gnistrande snötäcke är så vackert att det inte går att beskriva i ord.

Jag trivs inte alls i sol och värme. Sommaren framstår för mig som en enda lång transportsträcka mot den hägrande hösten. Sandstränder gör sig bäst i storm, och en grå himmel kommer alltid vara vackrare i mina ögon än en banalblå. Skarpt solsken ger mig huvudvärk och gör mig på dåligt humör, svettiga halvnakna människor i matvarubutiker får mig att må illa, jag är inte särskilt förtjust i glass utan föredrar te och kaffe. Jag besitter inte förmågan att uppskatta hur värmen, som någon poetiskt beskrev det, får tankarna att sakta ner, istället irriterar jag mig över hur de tycks kämpa sig fram i träsk av klibbiga ruttnande växtdelar.

Då och då försöker jag, här på bloggen och annorstädes, ge uttryck för min glädje över det annalkande hösten, jag försöker trösta mig själv i högsommarvärmen genom att påminna mig om att när väl sommarsolståndet är passerat så går vi mot den årstid jag älskar. Ibland uppfattas detta som att jag klagar, ibland som att jag är en ärkepessimist som bara vill sprida min veklagan. Jag tror det beror på stereotyp-casting – ”alla” älskar sommaren, ”alla” älskar solsken, ”alla” blir tungsinta när höstmörkret sveper in norden i sin mjuka filt. Jag har förmågan åt att glädjas åt andras glädje när sommarsolen skiner, jag förmår inte dela den men unnar alla att njuta. Trots mina preferenser när det gäller väder och årstider är jag ofta rätt glad.

Jag hoppas missförstånden är uppklarade nu, och vi inte behöver trassla in oss i dem vidare.

.

Besvärjelse

Solen kastar sig än en gång över oss, värmen klistrar sig desperat fast men det hjälper inte – vi vet hur det ligger till ändå.

Hösten är på väg. Hösten är på väg. Hösten är på väg.

.

Ute blåser sommarvind

himlen är rofyllt grå och ett och annat lätt duggregn drar förbi. En underbar sensommardag, en som inte hymlar med att hösten strax är här.

Börserna dalar som höstlöv, tycks det, och en stillsam, behärskad panik ilar genom medias rapportering. Inte ens en gravid kronprinsessa lyckas helt ta över rampljuset mer än korta stunder. Det talas om att börsfallen egentligen beror på att någon tryckt fel på en dator någonstans, eller på medias skriverier, det förekommer rent av bland de mer konspiratoriskt lagda viskningar om att det faktiskt är någon som sitter och manipulerar hela skeendet bakom någon kuliss. Om denne någon sägs sitta i öst eller väst beror på konspirationsteorietikernas tycke och smak, men ett elakt skratt och gnuggande av händer tycks förekomma i de flesta föreställningar.

.

Spekulerandet fyller ett syfte – det är lättare att leva med tanken på att det hela är ett olycksfall, eller någon annans fel, än att erkänna för sig själv att man borde kommit ihåg de sju magra korna som klev upp efter de sju feta.

.

En haiku? Hon måste skämta!

Åskvagn rullar över landet

regn ger liv och färg

höst smyger nära

dagens soundtrack

Jag kan inte riktigt sätta ord på mitt humör idag. Glad, arg, ledsen, neutral… nej, de kommer inte ens i närheten. Förväntasfull är jättefel, men jag har definitivt en känsla av att jag väntar på något. Hösten, kanske, eller åtminstone regn. Svalka, moln och gärna lite dimma, om det finns.

Goth humör skulle hon nog beskriva det, vännen om ofta finner orden jag saknar.

Som tur är finns det soundtrack till sånt här humör, musik som säger mycket mer än mina ord kan:

Sökord

Det populäraste sökordet på min blogg just nu är höst. Det gör mig omotiverat glad, jag längtar också efter hösten!

Värmen och jag

Vi går inte särskilt bra ihop. Den gör mig arg och irriterad, och jag drabbas av akut lust att dänga en vattenballong i huvudet på var och en som hojtar glada tillrop om hur bruuuuuuuuun jag blivit och hur frääääääääääscht det ser ut och hur häääääääääääääärligt vaaaaaaaaaaaaaaarmt det är. Jag blir ännu mer irriterad på dem som lite kokett skämtsamt säger ‘ja, man ska ju inte klaga nu när värmen kommer….’

Vattenballonger må tyckas som en god idé i värmen, men miljön och naturen uppskattar inte alls de färgglada små plastbitarna som sprids och man alltid missar även om man försöker vara duktig och städa upp efter sig. Och klaga ska man absolut.

Har ni någon som helst uppfattning om hur mycket pollen som rör sig i luften nu? Känner ni till faran för gräsbrand?

Jag klagar, och jag gör det med gott samvete. När hösten och vintern kommer med kyla och regn (jag befinner mig i Skåne, och har lärt mig att det är att förhäva sig att hoppas på två snöiga vintrar i rad), dimma och blåst, då njuter jag, och sjunger glädjesånger.