Le

Via Mats hittar jag till Jonas Gardells viktiga Expressentext om betydelsen av humor:

Humor är ett av demokratins effektivaste verktyg. Makten har alltid fruktat humorn. Om man skall formulera det en aning högtidligt kan man säga att så länge vi skrattar är vi inte besegrade.
Det sägs att i skräckväldet som rådde efter den franska revolutionen förlorade Robespierre sin makt just när man började förlöjliga honom och därmed skratta åt honom.

Så har det alltid varit.
Humor har alltid hotat. Av de antika författarna var det Aristofanes som riskerade livet snarare än Euripedes, liksom det var Molières komedier man ville förbjuda i 1600-talets Frankrike, inte Racines dramer, och Hitler lär ha hatat Chaplins Diktatorn något kopiöst för hur den lille juden Chaplin vågade driva med världens mäktigaste och mest fruktade man.

Än en gång är det Ranelids reaktioner på de reaktioner som mötte hans melodifestivaluppträdande det handlar om, men Gardell tillåter sig tvivla på att Ranelid faktiskt reagerat fullt så upprört som media gett oss intryck av:

Jag har faktiskt full respekt för Ranelid när han brunbränd med skjortan uppknäppt till naveln kastar ur sig sina gamla aforismer i otakt till discodunk. När han däremot tillåter sig att bli rasande för att man skämtar om honom förtjänar han inte längre den respekten.

Fast ärligt tror jag inte att Ranelid ”rasade” förrän Expressens journalist ringde upp honom för att få en kommentar till kollegan Gardells ”hån”.

Jag tror Gardell har rätt i det. Jag är inte bekant med Ranelid, men jag har ett bestämt intryck av att karln har ett stabilt sinne för humor.

.

Miserabel måndag men…

Jag var varken pigg eller glad när jag steg upp i morse. Den elända förkylningen har inte alls följt de planer jag lagt upp, tanken var att när helgen var över skulle den ha försvunnit helt och fullt, inte flyttat ner i luftrören.

.

.

Men hur det nu var… bussen var bara halvfull, så jag fick en sittplats bekvämt nära utgången. Visserligen var vägen fullständigt igenkorkad, men den rådige chauffören tog en omväg och vips hade vi passerat hela kön och befann oss vid hållplatsen.

När jag sedan kikade förbi Anne-Marie Körlings blogg och fann:

.

.

var humörskiftet ett faktum. Vad är väl lite snuva? Det går över!

Kul för att det är sant

Det är fullt möjligt att det bara är jag som tycker detta är kul så jag skrattar högt, men möjligheten finns att det faktiskt finns någon enstaka människa bland mina läsare med lika långsökt humor som jag:

.