Jobbande jyckar

Aftonbladet lyfter tanken om att ta med vovven till jobbet igen. I artikeln rör det sig om ett äldreboende och en mycket liten hund:

Mina chefer är väldigt positiva, säger Sussie Björklund, 52, som tar chihuahuan Julle med sig till jobbet på ett äldreboende […]

Mina chefer vill ha in djur i verksamheten, säger hon och berättar att chihuahuan Julle är populär både bland personalen och de boende […]

Enligt SLU:s undersökning är Sussie Björklunds chefer inte unika. Hela 59 procent av de tillfrågade arbetsgivarna tyckte att en hund kunde bidra till en mer social och trivsam arbetsmiljö.

– För mig är det väldigt bra att kunna ha med Julle. Men jag ser även att det ger mycket till de äldre, säger Sussie Björklund.

Visst förstår jag att det är kul och gulligt med en lite söt vovve för de äldre, och framförallt förstår jag att matte tycker det är trevligt att slippa hasta hem på lunchen för att hinna rasta sin fyrbente vän.

Jag nämnde detta för inte så länge sedan, och funderade då över ett antal problem:

Det är redan idag problematiskt att vara allergiker i arbetslivet – rökare som kommer in med röklukt i kläder och hår, parfymer och tvättmedel kan ställa till det. Att dra in pälsdjur i detta gör inte saken lättare.

Hundar hårar, det är oundvikligt, och de drar in grus, slask, salt och annat med tassar och päls. Att Fido får följa med gör jobbet tyngre för städpersonalen.

Många är hundrädda, men drar sig för att säga det högt. Det är inte alltid man vill utsättas för andras välmenande råd, eller rent av ‘träna’ på andras hundar. Istället drar man sig undan, och undviker företaget eller avdelningen där hundar tillåts i lokalen.

Och sen har vi ju den här detaljer med att alla jyckar faktiskt inte är små söta väluppfostrade miniatyrhundar. Somliga är bara bortskämda eller illa uppfostrade, andra är väldigt dominerande. Jag föreställer mig att på en arbetsplats där det rätt som det är dyker upp två dominerande hanhundar som börjar konkurrera om reviret påverkas produktionen och effektiviteten i arbetet en hel del.

Terapeutiska hundar, pedagogiska hundar och, givetvis, jobbande hundar som blindhundar är en sak. Privata hundar som bara är husdjur eller hobby är en annan sak, och hör inte hemma på jobbet, lika lite som den tämligen tama boan eller den pratsamma aran gör det.

Tycker jag, mycket bestämt.

Personligt eller privat?

Man brukar prata om skillnaden mellan att vara personlig och att vara privat när det gäller bloggande. Det är ingen skarp gräns men icke desto mindre viktig att tänka över, och det gäller inte bara på nätet. Om jag inte minns helt fel har det gjorts undersökningar som tydligt visar att människor som ges utrymme att göra sina arbetsplatser personliga med fotografier, bilder, kalendrar, krukväxter etc trivs bättre och jobbar effektivare än människor som jobbar på en helt neutral arbetsplats där de inte har utrymme att på något vis markera sin tillhörighet. Men motsatsen gäller också, om jag minns rätt, människor vars arbetskamrater blir alltför privata på sin arbetsplats upplever ofta att detta invaderar deras egen privata sfär och mår sämre. Det kan gälla småsaker, alltför intimt prat om den egna hälsan, alltför mycket skvaller om arbetskamrater, alltför många och privata telefonsamtal inom hörhåll för arbetskamraterna till större saker som möblering och husdjur.

DN skriver idag om hur det blir allt vanligare att människor önskar ta med sin hund till jobbet, 59 % av arbetsgivarna tänker sig att detta kunde bidra till en mer trivsam och social arbetsplats. Och visst är det trevligt med hundar, så länge de är just så trevliga och socialt kompetenta som husse eller matte föreställer sig. Men det finns fler aspekter i detta – artikeln nämner t ex allergier:

Men det är som sagt en arbetsmiljöfråga också, säger Anders Lindell, informatör vid Skånepolisen och själv hundägare.

Är man tillräckligt kreativ kan man finna lösningar och komma runt problem med allergier, till exempel med olika rum och byggnader, säger Klas Nilsson.

Klas Nilsson är kanslichef vid något som kallas Manimalis, en ideell organisation som verkar för att öka kunskapen om husdjurs positiva påverkan på samhället.

Det är inte bara allergier som kan ställa till det, många människor är hundrädda och drar sig för att söka upp ställen där det kan finnas hundar. Hur snälla och gulliga dessa hundar än är. De medför dessutom extra jobb för städpersonalen, de små voffsingarna, och risken finns att man plötsligt befinner sig i en situation där två dominanta hanhundar förväntas harmonisera med varandra inom det mycket begränsade utrymme ett kontor innebär.

Jag är kanske kinkig i detta, men som jag ser det hör husdjur till den privata sfären, och bör lämnas hemma. Hundar lika väl som katter, marsvin, hästar, arapapegojor som kan tala högt och ljudligt och så vidare. Men det är jag, hur ser ni på saken?