I mitt huvud

Ni vet hur det är, rätt som det är har man en sång i huvudet. Ibland en som irriterar en tills man kokar. Andra gånger har man mer tur:

 

 

En halv hjärna

Jag gick ifrån min telefon i morse, så hela dagen har jag levt med halv hjärnkapacitet.

Tack vare hjälpsamma och uppriktiga elever, som inte bara var ärliga och talade om vad de hade i läxa och påminde mig om vem som sagt vad utan också fotograferade det som skrivits på tavlan och skickade mig fotografierna <3, och tack vare rätt mycket tur när jag utan att vara medveten om det råkade drälla iväg åt rätt håll vid rätt tillfälle vid inte färre än tre tillfällen och så täta bussavgångar därtill har det fungerat. Inte optimalt, men det har fungerat. Jag är mycket medveten om att jag glömt saker ni bett mig göra, eftersom jag inte haft möjlighet att notera det i mitt elektroniska arbetsminne. Förlåt. Be om det igen.

Ytterligare konsekvenser är att jag nu är tvungen att gå tillbaka till affären. Jag glömde hälften av det jag skulle handla, eftersom listan ligger i telefonen.

Att ha ett ickefungerande arbetsminne är ett handikapp som inte syns, men som märks, och som drabbar omgivningen i långt högre grad än man föreställer sig. Med mitt elektroniska arbetsminnes ständiga påminnelsepling inom hörhåll kan jag med lite välvillighet uppfattas som tankspridd och disträ. Utan det framstår jag snarare som nonchalant och arrogant som struntar i överenskommelser och löften, som en som bara låtsas lyssna och struntar i att göra sig mödan att ta hänsyn till andra människors tid och behov.

Förlåt!

Provar en ny modell

Jag har redan bestämt mig för vilka böcker som kommer att användas i mitt klassrum i höst. Det är en ny approach, vanligen brukar första delen av sommaren gå åt till beslutsprocessen men av olika anledningar forcerades beslutet fram i år.

Det innebär, för min del, att mitt arbete under sommaren kommer se lite annorlunda ut. Momentet när jag läser igenom en hög böcker för att se vilka som känns mest lämpade försvinner, och jag går direkt på att börja förbereda de aktuella böckerna. Det kan leda till att jag jobbar mindre i sommar än jag gjort andra år. Det kan hända att det inte blir någon skillnad alls.

Men det är intressant att prova nya sätt att närma sig saker och ting. Det gäller läsår lika väl som andra naturfenomen.

 

En folkhögskollärares arbetsredskap II

Häromdagen skrev jag lite om ett av mina viktigaste arbetsredskap. I dag tänkte jag nämna ett annat jag har stor nytta och glädje av i mitt dagliga arbete:

.

Visst är den söt, Evernote-elefanten? Programmet den symboliserar, och leder till om ni klickar på den, är tveklöst mitt favoritprogram bland de webbaserade skrivprogram jag provat (och jag provar vartenda ett som kommer i min väg). Det är nätt och lätthanterligt på dator såväl som på telefonen, det är smidigt, enkelt att redigera, det sparar dokumenten man arbetar i om uppkopplingen plötsligt faller ihop. Som i de flesta webbaserade skrivprogram är det enkelt att dela dokumenten man arbetar med eller har sparat, via mail, via facebook, via Twitter, via länk eller genom att koppla ihop sig med någon annans Evernote-konto och arbeta tillsammans på ett eller flera dokument.

Det som gör Evernote speciellt för mig är först och främst överskådligheten – det är lätt att ha överblick i dokumentlistan och i det dokument man för ögonblicket arbetar i, även på en så liten skärm som på en telefon, taggarna fungerar klanderfritt och man växlar enkelt mellan dokument utan att behöva vara rädd att tappa det man skrivit. Jag använder Blackberryappen på min telefon, och kan bara prata i andra hand om hur det fungerar via iPhone och Android, men efter var jag hör tycks det lika smidigt där.

Det andra jag verkligen uppskattar i Evernote är att man som använder inte bara får gott om utrymme, utan att detta utrymme verkligen går att organisera efter ens egna behov. Jag fotograferar vad jag skriver på tavlan i klassrummet, jag gör noteringar om lektionen, jag har såväl lektionsplaneringen som terminsplaneringen vid mina fingertoppar. Istället för att i slutet av dagen ha allt i en enda röra, kanske på sin höjd kronologiskt efter när jag gjort varje notering, har jag, eftersom jag hoppar mellan olika dokument som jag vill och använder kombinationer av taggar som talar om vad det rör sig om, allt på plats där det hör hemma redan när jag gör noteringen.

Det tredje har programmet gemensamt med andra molntjänster, men jag nämner det ändå – allt finns tillgängligt överallt ifrån! Jag kan plocka fram telefonen på bussen och fortsätta jobba på det jag började jobba med på datorn, och ta fram det och fortsätta vidare från datorn när jag kommer fram. För en sån som jag, med en hjärna som smider långa kedjor av tankar, kedjor som kan upplösas i en puff av grå rök i samma sekund som någon säger något som i det läget tycks komplicerat, som t ex ”hej”, är det en ynnest att ha ett redskap som tillåter mig att skriva ner kedjan allt eftersom, och faktiskt ha möjlighet att fortsätta smida där jag var trots rökpuffar.

Musik i Morricas huvud

Jag har den sortens hjärna som då och då bestämmer sig för att jag behöver bakgrundsmusik, och så loopar den en låt (eller en snutt av en låt) om och om och om och om igen. Lite överraskad är jag över min hjärnas musikval denna fredag:

.