Karin Boye om forskning

I ett samtal hos Mats apropå Johannes Åmans raljanta DN-kommentar om relationen mellan de olika forskningsfalangerna kring digital spelkultur slår det mig att Karin Boyes dikt I Rörelse faktiskt beskriver forskning riktigt bra:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Insikten att vi inte vet allt medför insikten att den världsbild vi har i dag kommer att revideras. Vi upptäcker nya aspekter av saker vi trodde vi visste allt om, och vips öppnar sig helt nya, hittills okända horisonter att utforska.

Ibland känns det tungt när vi ställs inför budskapet att något vi trodde var sant är helt felaktigt, något vi gjort är komplett verkningslöst eller rent av destruktivt. Det är inte alltid lustfyllt och roligt att lära om, att ändra rutiner, att göra på annat sätt. Det kan vara både jobbigt och skrämmande och sorgesamt att behöva se hur det invanda, hemtrevliga, välkända plötsligt förändras framför ens ögon när det ställs i relation till något nytt.

Då kan forskningens käcka uppmaning om uppbrott kännas som ett hån, och man får lust att gräva ner sig och försvara sin position i stället för att packa om sin ränsel, spänna på sig de slitna sandalerna och ge sig ut på vandring. Igen.

 

Det verkliga skälet till att vi har hjärnor

Vi har en hjärna av en orsak, av en enda orsak: för att åstadkomma anpassningsbara och komplexa rörelser. Det finns ingen annan orsak för att ha en hjärna.

Tänk på saken. Rörelse är den enda metod du har för att kunna påverka världen omkring dig […]

Tänk på kommunikation: tal, gester, skrift, teckenspråk – alla blir till genom sammandragningar av dina muskler.

Det här med neurovetenskap och kunskapen om hjärnan, hur den fungerar och inte fungerar och varför den fungerar just si och inte så dyker upp då och då i skoldebatten. Här är ytterligare en pusselbit, en sån som kan få oss att fundera över om vi verkligen lagt de andra bitarna på rätt ställe. Det är bra att tänka den tanken ibland:

.

I rörelse

Studenttider, examenstider, läsårsslut och brytningstider. Karin Boyes dikt är som skriven just för detta:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.