As I was saying

Jag har varit på konferens i Malmö.

Dvs runt hörnet, geografiskt, men i en annan värld. Jag har träffat och utbytt erfarenheter människor från Bolivia, Armeninen, Japan, Polen, Norge, Sverige, Finland, Storbritanien, Filippinerna, Mali, Senegal, Ecuador, Brasilien, Irland…… etc. Vi har pratat om hur behovet av studiecirklar i Mali och olika länder i Sydamerika ser ut (olika på olika ställen, kan jag delge), hur man i Japan arbetar med drama för att ge människor med sociala problem ett uttryckssätt, jämfört de norska folkhögskolesystemet med det svenska, funderat över hållbar utveckling, testat hur grodor från åttio länder skulle låta om de kvackade i kör, provat hur det känns att använda det svenska begreppet Folkbildning som globalt begrepp istället för att försöka översätta det, om hur man arbetar (eller inte arbetar) med folkbildningsnätet, om hur man kan dela en film med många på så effektivt sätt som möjligt, och med effektivt menas då både effektivt ur miljö- långsiktigt hållbart- och tittarupplevelse-aspekt, hur man når den målgrupp man vill nå, hur unga ser på folkbildning, hur folkhögskoledeltagare ser på högre studier, firat midsommar i Folkets Park, gissat (fel på) antalet karameller i en skål, lyssnat på föredrag, tagit del av rapporter, kartläggningar och avhandlingar, sett dansföreställningar, lyssnat på musik och en hel del därutöver.

Mitt huvud är så fyllt av intryck att jag är rädd att det ska skvalpa över om jag vänder mig för hastigt.

Där var så mycket folk! Jag skymtade en vän i mängden, vi vinkade till varandra eftersom vi båda var upptagna i samtal just då, och sen kikade jag efter henne överallt under resten av konferensen men såg inte till henne igen. Jag hoppas hon hade lika trevligt.