TV

Jag zappar runt bland alla de kanaler den nya inredningsdetaljen erbjuder, än en gång fascinerad både över hur många gånger samma berättelse upprepas i enkla halvtimmesportioner med lättidentifierade ny-arketypiska karaktärer, och över hur det faktiskt nästan alla tider på dygnet tycks finnas intressanta, givande, inspirerande, tankeväckande program bara man letar lite.

Eftersom jag är som jag är funderar jag omedelbart över vem eller vilka som har forskat på hur dessa halvtimmesportionerade berättelser, med sina ständiga inslag av såväl enkel humor som sentimentalitet, som upprepas om och om igen med så små variationer att de i princip är försumbara påverkar respektive speglar människors och samhällens värderingar och världsbild.  Jag kan inte föreställa mig att området är obeforskat, det är ju ohyggligt intressant ur så många perspektiv!

Och sedan dök den upp, dagens ädelsten. I dag ett program om inredning, där inredningsdesigner Jeff Lewis tillsammans med sin assistent Jenni Pulos grep sig an en överdådig villa så överlastad med dyrbara konstföremål att frun i huset var på gränsen till att börja hysta bronsstatyer ut genom fönstret. Mycket drama, många känslor, stort fokus på personerna, givetvis, det handlar ju trots allt om att skapa en berättelse som berör genom att spela på känslosträngar, och jag fascineras av hur mycket man faktiskt ges möjlighet att lära sig genom program som dessa. De två huvudpersonerna diskuterar ljussättning, färgsättning, kontraster, skuggspel, takhöjd, väderstreck, kontextens betydelse på ett på samma gång självklart och pedagogiskt sätt. De förklarar, gestikulerar, visar, springer hit och dit med filmarna och visar saker från olika vinklar och rätt som det är finner jag att jag lärt mig massor om det här med inredning.

Jag är nog fortfarande nyförälskad i konceptet TV, tycks det.

Annonser

Biblioteket växer fram

Steg för steg växer det fram, mitt lilla bibliotek. Ännu så länge är det en tankekonstruktion, men del efter del anländer och slår sig bidande ner i väntan på att träda in i handlingen, som dvärgarna i Bilbos håla.

I dag fick jag hjälp av en kär och älskad vän, som visade sig mycket skicklig på att fickparkera, med att hämta en bokhylla i Malmö. Taklampan hänger ännu i köket, mattan är oköpt men bäddsoffan, där övernattande gäster skall få vila omgivna av berättelser, väntar i ett närliggande rum, böcker och bokhyllor spridda i andra rum väntar på att få inta sina nya positioner, och de möbler som skall flytta till det rum där bäddsoffan väntar just nu tycks nästan otåliga att få ge sig åstad.

Karlfeldt beskriver känslan perfekt:

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.

 

Det börjar bli vår

Jag märker det tydligast i mina vårligen återkommande ommöbleringsimpulser blir allt starkare. För dagen är det tapeter som fångar mitt intresse – det finns eko-tapeter att tillgå, det visste ni redan, inte sant? – och stolar, och jag vill härmed varna samtliga second hand-butiker inom kollektivtrafiksavstånd om den förestående invasionen. Passa på att sätta glödlampor i era ljuskronor, jag söker en sådan också och det är så mycket lättare att bli lockad av en som lyser.

Rykten säger dessutom att snödroppar slagit ut i närheten, gåsformationerna drar fram över himlen och katter i bekantskapskretsen löper.

Det är vår i Skåne. Hur är det hos er?

 

Klassrumsinredning

Ser man på, jag kom ihåg. Så här ser den ut, jag har inte skaffat ljus ännu, har lite svårt att bestämma mig för att det verkligen ska vara såna där vanliga, vita?

Trappa upp

och glida ner.

Visst är den vacker!

Morrica inredningsbloggar

Rickars fantastiska fondvägg inspirerade mig så till den milda grad att idag uppsökte jag, med dotter som ciceron, en inredningsbutik. Jisses vad många saker det finns! Det är så mycket att man till slut knappt ser något alls, men nyinspirerade inredare ger sig inte så lätt.

Inte fullt lika episkt som en dödsstjärna på väggen (men kom ihåg att jag är nybörjare på området) här är resultatet av dagens utflykt:

.

.

Det var ett svårt val, det fanns ett duschdraperi med ankor på som vi också blev helt förälskade i, men till slut fällde materialet avgörandet.

Fondvägg

Först mat och nu inredning. Det tycks som om inte bara samhället utan också bloggen genomgår ett paradigmskifte.

Såhär är det. Jag är inte överdrivet förtjust i fondväggar.

Nej, tempusfel där.

Jag var inte överdrivet förtjust i fondväggar, eftersom jag i min enfald och brist på kreativitet inte kunde sträcka min föreställningsförmåga längre än till fondvägg = avvikande färg.

Men nu. Min syn på fondväggar är för alltid förändrad.

Jag har sett ljuset. Läsare, jag har sett ljuset!

Stjärnljuset från Den Episka Fondväggen! Klicka HÄR och beundra, inspireras och låt er förtjusas.

Bra gjort, Rickard!