Svenskar inte unika

Seriöst, raringar, svenska förhållanden är inte fullt så unika som vi gärna föreställer oss, svenska hjärnor skiljer sig i mycket liten grad från internationella hjärnor, svenska elever har ungefär samma behov av bra lärare som elever i andra länder, och vad som gör en lärare bra för elevernas lärande är ungefär detsamma här som på andra håll.

Internationell forskning är – håll i er nu – tillämpbar även i Sverige. Svenska skolor har mycket att lära av erfarenheter från andra länder.

Vi behöver ta del även av den forskning som inte bekräftar oss, som inte stämmer in på hur vi ser världen och våra föreställningar. Vi behöver i synnerhet ta del av den forskningen som utmanar vårt tänkande, som ställer saker på sin spets, som känns sådär besvärande när den artigt antyder att vi kanske inte arbetar fullt ut helt optimalt, eller rent åt helvete.

Är vi med? Bra, då kan vi gå vidare.

Svensk forskning i världen

En svensk forskare förklarar som den naturligaste sak i världen hur h*n och den forskargrupp h*n ingick i skickade in en artikel till en internationell tidsskrift, glada och förväntansfulla att de rön de gjort skulle tas emot med förtjusning. De blev refuserade eftersom tidningen redan publicerat så många artiklar i ämnet att det för läsarna skulle bli en upprepning och inget att tillföra.

Och lo and behold, den svenska forskargruppen upptäckte att internationellt fanns en rik, flödande källa av forskning inom deras område! Det fanns statistik, det fanns rapporter, det fanns erfarenheter, forskarkollegor, konferenser, samarbetsmöjligheter, nätverk… Refuseringen fungerade som ett Sesam Öppna Dig!

Jag tänker inte berätta varken vilket område de forskade kring eller vilken tidskrift det gäller. Jag vill inte hänga ut någon, utan bara stillsamt påpeka något som gäller generellt: Det händer mycket i resten av världen också, och man har mycket att vinna på att ta del av det som händer. Och man riskerar att bli lite efter om man inte gör det.

Skolan i världen

Mats berättar om en spansk nunna som tvingats lämna sitt kloster efter att ha tillbringa alltför mycket tid på Facebook. Trots att syster María Jesús Galán, eller syster Internet som hon också kallades av sina medsystrar, prisades av lokala myndigheter för sitt enträgna arbete med att scanna in gamla sköra och vackra texter och göra dem tillgängliga för allmänheten, och trots att hon försäkrade att hennes hängivelse till tron inte i någon mån minskat blev hennes öppenhet mot omvärlden för mycket för abbedissan och syster Internet fick lämna klostret. Mats reflektion och koppling till situationen i svenska skolan är ytterst rimlig:

Varför kan jag inte låta bli att tänka på alla lärare som trodde att datorn skulle vara ett träningsredskap för att effektivisera skolarbetet, och plötsligt upptäckte att datorn öppnade klassrummet mot världen?

Om det viktiga omvärldsperspektivet skriver Socialliberal också:

Titta utanför Sverige när det gäller skolutveckling. Jag har lärt mig så mycket på mina utlandsresor, både med och utan elever. Det viktigaste  är skolbesöken och samtalen med kollegor och elever.

Perspektivet de lyfter är viktigt – Sverige är en del av världen, och med Internet pratar vi idag lika enkelt med någon i Kuala Lumpur eller Los Angeles som med någon i Säffle eller Boliden, och upptäcker, om vi nu inte visste det sen innan, att människor är sig ganska lika världen över och vi har allt att vinna och inget att förlora på att ta del av erfarenheter från geografiskt avlägsna platser också.

En söndagstanke så god som någon, inte sant?