Varför kostar det mer att välja rätt?

I en kommentar (som jag tyvärr inte hittar just nu) till ett tidigare inlägg (som jag inte riktigt minns vad det handlade om) sa Helena von Schantz ungefär såhär:

Varför kostar det mer att välja rätt? Ekologiska varor kostar mer än andra, kravmärkt kostar mer och billigast av allt är det som varken är bra för människor eller natur.

Frågan dyker upp i mitt oberäkneliga minne när jag läser miljöminister Andreas Carlgrens artikel om regeringens klimatarbete. Artikeln är ett svar på en replik på en artikel Carlgren fick publicerad i förra veckan. Han lägger ut texten om hur Sverige ska gå i förväg, om inspiration och om hur de som är duktiga och engagerade ska känna att hela samhället minsann bidrar:

Runt om i Sverige har jag mött människors underbara engagemang för klimatet och miljön. Många som vill göra mer, minska utsläppen mer, göra större insatser för miljön. Men alla vi som känner detta stora engagemang – villaägare, lägenhetsboende, anställda, företagare, gamla, unga – behöver också veta att andra är med och gör motsvarande ansträngningar. Vi behöver veta att hela samhället ställs på fötter, att vi tillsammans utvecklas på ett sätt som är hållbart för jordens klimat och våra barn och barnbarn.

och jag funderar som Helena – om man nu från regeringshåll menar allvar med klimatsatsningen, och det hoppas och tror jag att man faktiskt gör, varför ska det då kosta mer att välja rätt?

Jo, jag vet, det är lättare att framställa strunt än kvalitet, det går fortare och kostar mindre. På kort sikt. Handlare och producenter kan behöva ha ett väldigt kortsiktigt perspektiv för att få sin ekonomi att gå ihop, men en regering behöver ha ett annat perspektiv. I ett allvarligt menat långsiktigt klimatarbete behöver hela jordbruket och hela handeln ställas om från billigt strunt till långsiktigt hållbart – det som idag kallas ekologiskt och kostar mer behöver bli vardagsalternativet för samtliga. För att detta ska bli möjligt även för den stora grupp som idag inte har något annat val än att välja meny efter kostnaden behöver regeringen använda sig av de verktyg de faktiskt har – genom att mixtra och trixa med skatter, avgifter och bidrag är det möjligt att faktiskt göra strunt dyrt och hållbart till ett alternativ även för den fattige.

Folkhälsobonusen kommer på köpet.

Så, Carlgren, vad väntar du på?

Farliga djur

Ja, jo, det är ju faktiskt så att vildsvin, hur randiga och svansviftande söta de än är när de är små och hur delikat köttet än smakar, är rätt brutala djur. De är stora, snabba, tunga och intelligenta, och de är fruktansvärt orädda. De kommunicerar med varandra, och samarbetar väl inom flocken. Expressen berättar om hur tre vildsvin har slagit sig ner i Järfälla och oblygt mutar in sitt revir:

De har jagat folk hejvilt, säger Björn Engström, informatör vid polisen i Stockholm, till Expressen.se.

På midsommaraftons kväll fick de boende nog av de närgångna djuren.
– När de började jaga barnen tyckte de att det fick vara nog, säger Björn Engström.

Människor är inga naturliga fiender till vildsvinen, och de har väldigt lite respekt för oss. Visst jagar vi dem och dödar dem ibland, men till vardags utgör vi inget hot. I en artikel i Dalarnas Tidningar i fjol skriver man bland annat om problemen med vildsvin i trafiken och i jordbruket:

Viltstängsel är inte heller någon lösning ur säkerhetssynpunkt. Vildsvinen är svårstoppade. De gräver sig under staketen och plötsligt har du en hel familj med grisar på vägen. Varken stängsel eller siktröjning är någon bra lösning, anser L.O. Johansson.

Veterinärinspektör Jan Danielsson vid Jordbruksverket är mycket bekymrad över vildsvinsstammen explosionsartade tillväxt. Bristen på naturliga fiender innebär att stammen kan fördubblas på mindre än tre år. Djurens bökningar i odlingsmarker och i trädgårdar väcker både ilska och kostar pengar.

Trots alla problem med vildsvin, trots den explosionsartade ökningen och trots att de helt fräckt betraktar våra villaträdgårdar som sina skafferi är det väldigt tyst kring problemen. Om vi jämför med ett annat djur som var i princip utrotad i Sverige men som nu börjar komma tillbaka i mycket blygsam skala – vargen – så har den fått betydligt mer uppmärksamhet, och väcker både skräck och fascination där den då och då skymtar förbi precis i skarven mellan våra världar.

Hur kan det komma sig? Beror det helt enkelt på att medan vargens roll i våra folksagor, både nya och gamla, ofta är den farlige, manipulatören, den grymme, den skoningslöse jägaren, den som är ute efter vårt blod, så är vildsvinets roll…. förekommer de ens? Tamgrisar förekommer, och är ofta tjocka och glada och vänliga och lite dumma, men raggiga vildsvin med stora betar och lynnigt humör är det sämre med.

Jag tror faktiskt det spelar stor roll. Vi behöver helt enkelt uppdatera vår sagoskatt i samma takt som vi uppdaterar vår fauna – fler vargar i skogarna skulle bidra till att hålla vildsvinsstammen i balans, och fler vildsvin i sagorna skulle bidra till att öka människors respekt för och medvetenhet om djuren.