På äventyr i jul-världen

God Jul.

Med gran, genomtänkta (hoppas jag) klappar till alla dem som träder ut i världen och rustar sina egna hem, klappar som kanske ger nya tankar, snören som ger katten inspiration, glögg, mat, fruktkaka, we’re going all in

Missen gillar konceptet.

En liten trumslagartango

Ju närmare julafton vi kommer, ju viktigare känns det att vi får med en jultango:

.

Traditionell jul? Jajamänsan!

,

.

Tempusövning

Det är jullov, eller snart jullov, i svenska skolor, men en liten tempusövning orkar ni nog med, gör ni inte?

Tempus är grammatiska och handlar om konsten att forma verben för att uttrycka tid, både när något händer och huruvida det händer bara i ögonblicket eller pågår.

Låt oss titta på en liten film för att ha något konkret att prata om:

.

.

Miljön, kläder, fordon etc ger intryck av att filmen utspelas i avslutad, förfluten tid, hon gick en vinternatt för länge sen med sina stickor som ingen ville köpa. Men så är det inte.

Historien är pågående. Kanske har den en början, och om den har ett slut eller inte är faktiskt upp till oss, allesammans. För hon går där nu, den lilla tösen med sina stickor. Hon går mitt ibland oss i julhandeln, hon säljer inte svavelstickor idag, hon säljer kanske inte något alls, men hon står utanför det varma caféet, iskall om fötterna i sina alltför slitna, alltför tunna skor. Hon vandrar runt bland butikerna och tittar på allt det där glittrande vackra som för henne bara är en illusion, ouppnåelig.

Hon är en flicka, och hon är en pojke. Hon går här, på våra gator, och hon går på andra gator, i andra städer. Hon går på bergsvägar och över slätter, där inget skydd finns för den kalla vinden. Hon är ensam, hon går med syskon eller vänner. Hon går med föräldrar, släktingar eller främlingar. Hon går, trots att hon inte har någonstans att gå så går hon.

Nu. Inte i något avlägset förflutet, utan nu.

Ville bara nämna det.

God jul på er alla.