Konferenser

Ni vet hur det är, inte sant? Somliga konferenser är oerhört givande, massor med intressanta möten, inspiration, information, nätverkande, välplanerade med tillräckliga pauser för att de där informella samtalen också skall hinnas med. Andra är rent tidsödande, även om där kan finnas värdefulla skärvor så är de rent slöseri med tid, och lämnar närmast en fadd smak efter sig.

Ett gott sätt att bli av med den fadda smaken är att avrunda dagen med en stunds häng på ett trivsamt ställe, där stolarna är bekväma, personalen genuint trevlig och sällskapet förtjusande.

Metoden rekommenderas.

Kaffelur

Forskning visar än en gång det beprövad erfarenhet visat i många år: en kort middagslur ökar effektiviteten. Vi borde alla ha möjlighet att inte bara ostörda och med gott samvete sluta våra ögon en stund varje arbetsdag, vi borde ges möjlighet att göra det på effektivast möjliga sätt: 

om man dricker en snabb espresso, och stänger korpgluggarna i tjugo minuter, hinner man får en välbehövlig vila innan det är dags att bli produktiv igen.

På så sätt förstör man inte sin sovcykel, och håller sig så maximalt pigg som möjligt, när det behövs som mest. I USA kallar man fenomenet för ”coffee nap” (kaffetupplur).

Man behöver inte vara orolig om man inte lyckas somna heller egentligen, att dåsa till och halvsova lite under tjugo minuter kan också hjälpa en att bli piggare.

Det borde således ligga i alla arbetsgivares intresse att organisera såväl arbetstid som arbetsplats på ett sådant sätt att det faktiskt finns utrymme, fysiskt och sociokulturellt, för samtliga på arbetsplatsen att ta denna välbehövliga paus. Jag föreslår att folkhögskolorna går först – vi har allt att vinna och intet att förlora på en sådan utveckling. 

Här borde finnas ett blogginlägg

Det borde handla om #bokchatt på Twitter. Nästa möte är den 2/8′ kl 15 – 16.30.

Inlägget kommer när det blir lite svalare.

20140708-152353-55433221.jpg

los pasos de apertura

Så i dag började sommarprojektet på allvar. En generös och hjälpsam människa ägnade en hel timme åt att dricka kaffe på Espresso House och prata med mig om ämnen som fotboll, arkitektoniska aspekter och sociala media.

Ni vet hur det är den där allra första lektionen i ett nytt språk, inte sant? Vi har alla upplevt den, minst en gång. Den där blandningen av iver att äntligen klä tankar i språkdräkt och kommunicera, äntligen få en första glimt av den värld som finns i detta nya språk, och så den där totala frustrationen över de obönhörliga begränsningar brister i ordförråd och förvirring över grammatiska funktioner sätter upp, Inte bara kräver det totalt fokus och stor del av hjärnkapaciteten att minnas de ord som eventuellt finns i ordförrådet, det kräver att talorganet formar sig på nya sätt, att luftströmmen genom stämbanden, förbi gomseglet och vidare ut genom näsan och munhålan tar ovana vägar, att läppar och tunga samverkar på nya sätt. Allt detta skall ske simultant, och tankegången som vill klä sig i ord är alltför komplex för de språkliga förmågorna.

Mottagaren, lyssnaren, medkommunkatören, gör all skillnad i detta. Den hjälp jag fick, det stöd, det tålamod, den diskreta handledning och den enorma generositeten jag mötte gjorde denna första gång till en lek. Många misstag gjorde jag, och varje gång trasslade vi vidare. Nästa gång är det redan andra gången, och som alla vet är andra gången alltid lättare, när känslan från första gången finns där för att surfa på.

Gracias, querido maestro generoso, gracias.


Prisad på #ggmo12

Det delades ut priser för många bedrifter på dagens väl organiserade och väl genomförda okonferens på Stapeln i Malmö. Denna komposition vann ett av dessa:

 

Det var väldigt oväntat, och gjorde mig mycket glad. Färgen är Isadoras Chelsea Red, min absoluta favorit.

Och sen fick vi kaffe

Och inte bara kaffe, jag har med choklad och te hem också. Fair trade, ekologiskt, omnomnom på alla sätt

image

Jag gillar Stockholm, det är en trevlig stad. Så många människor är hövliga, artiga och hjälpsamma. Här finns en tydlighet i hur folk bemöter varandra, man går fort men få verkar stressade, man söker ögonkontakt på långt håll, lämnar utrymme för varandra och visar tydligt vilken väg man avser gå, när man möts på trånga utrymmen sker en snabb, outsagd förhandling om vem som tar vilken sida och mötet sker smidigt.

Det gör skillnad.

Bjuder på kaffe

Det tycks vara en ny trend på gång i konferenssverige – det ges pauser men inget kaffe. I närheten finns restauranger eller automater där konferensdeltagare kan köpa kaffe.

image
Väldigt tom mugg

Jag ser ett par nackdelar och ett par fördelar med detta, från konferensanordnarperspektiv. Nackdelarna är dels att man tar bort ett socialt smörjmedel. Det ger en samtalsöppning, ett naturligt möte när man skickar varandra mjölken och småpratar om kvaliten på kaffet. Är det ekologiskt? Var kommer det ifrån? Fairtrade?

En annan nackdel är att konferensdeltagarna faktiskt skingras, går iväg ifrån de viktiga möten och nätverkandetillfällen som annars utgörs av pauserna.

Fördelarna är givetvis praktiska och ekonomiska.

Men nog ser den ledsen ut, min hållbara men tomma mugg?

Dagens visdomsord

Morrica delar med sig av erfarenheter hon gjort i livet:

Det är sommar nu. Drick tillräckligt ofta om dagarna, annars mår du snart miserabelt.

.

Lite om kaffe

En av de motsägelsefulla aspekterna i det som är jag är att jag å ena sidan dricker en del kaffe, å andra sidan inte kan brygga hyggligt kaffe. Jag äger inte ens en kaffebryggare, det hade ju varit poänglöst och ett slöseri eftersom jag faktiskt inte kan använda den.

Jag använder i stället min älskade kettle och lagar pulverkaffe. Jag vet, det fnyses en del över konceptet bland de som anser sig som finsmakare, men jag antar glatt att det beror enbart på att den erfarenhet man har av pulverkaffe är gammalt blåvitt pulverkaffe som stått öppnat i något hörn i flera månader och tappat smak.

Befinner jag mig på annat håll, där det finns möjlighet att välja och kanske rent av en skicklig barrista i vars händer jag med förtroende kan lägga mitt behov är en cappuccino med en extra shot espresso min fix men jag är inte kinkig, bryggkaffe, kokkaffe, latte, till och med mystiskt automatkaffe som smakar mer svamp än kaffe är bättre än inget kaffe.

Så när jag får ta del av en vederhäftig beskrivning av personlighet baserad på vilken slags kaffe man föredrar kastar jag mig givetvis förtjust över den och finner att jag dels tycks vara en ”cheerful, straight forward types, who like a laugh and live by the maxim “if it ain’t broke, don’t fix it” och ” all froth and bubble, bored by detail and liking – but not obsessed with – material objects” men, eftersom jag ju gärna blandar in espresson, med inslag av ”moody, hard-bitten and hard working”. Och allt är naturligtvis inte solsken, jag rekommenderas att ” let others see the hidden depths in their personality” samt är ”prone to “night-time shenanigans, followed by a rather louche attempt at day time repair”. “Freud would have a field day here,” write James and Moore”.

Där har ni mig – Morrica i en kopp!

Hmmm, efter att ha fläkt ut mig såhär helt oblygt tror jag det är dags för en kopp kaffe, vad säger ni?

Beforskat kaffe

Jag tar det här med forskning och forskningsresultat på stort allvar. I synnerhet forskningsresultat som understryker nyttan av att dricka kaffe. Se t ex denna viktiga artikel i SvD:

I studien vid University of South Florida undersökte forskarna äldre patienter regelbundet under en fyraårsperiod. Och resultatet var tydligt. De som drack mest kaffe, och därmed hade högst nivåer av koffein i blodet, utvecklade inte Alzheimer i samma grad som de som drack mindre.

– Kaffedrickarna som för blev friska hade dubbelt så mycket koffein i blodet jämfört med de som insjuknade i tidiga stadier av demens, säger forskarna enligt Daily mail.

Så med forskningens välsignelse – vad sägs om en kopp kaffe?