Konferenser

Ni vet hur det är, inte sant? Somliga konferenser är oerhört givande, massor med intressanta möten, inspiration, information, nätverkande, välplanerade med tillräckliga pauser för att de där informella samtalen också skall hinnas med. Andra är rent tidsödande, även om där kan finnas värdefulla skärvor så är de rent slöseri med tid, och lämnar närmast en fadd smak efter sig.

Ett gott sätt att bli av med den fadda smaken är att avrunda dagen med en stunds häng på ett trivsamt ställe, där stolarna är bekväma, personalen genuint trevlig och sällskapet förtjusande.

Metoden rekommenderas.

Annonser

Kaffelur

Forskning visar än en gång det beprövad erfarenhet visat i många år: en kort middagslur ökar effektiviteten. Vi borde alla ha möjlighet att inte bara ostörda och med gott samvete sluta våra ögon en stund varje arbetsdag, vi borde ges möjlighet att göra det på effektivast möjliga sätt: 

om man dricker en snabb espresso, och stänger korpgluggarna i tjugo minuter, hinner man får en välbehövlig vila innan det är dags att bli produktiv igen.

På så sätt förstör man inte sin sovcykel, och håller sig så maximalt pigg som möjligt, när det behövs som mest. I USA kallar man fenomenet för ”coffee nap” (kaffetupplur).

Man behöver inte vara orolig om man inte lyckas somna heller egentligen, att dåsa till och halvsova lite under tjugo minuter kan också hjälpa en att bli piggare.

Det borde således ligga i alla arbetsgivares intresse att organisera såväl arbetstid som arbetsplats på ett sådant sätt att det faktiskt finns utrymme, fysiskt och sociokulturellt, för samtliga på arbetsplatsen att ta denna välbehövliga paus. Jag föreslår att folkhögskolorna går först – vi har allt att vinna och intet att förlora på en sådan utveckling. 

Här borde finnas ett blogginlägg

Det borde handla om #bokchatt på Twitter. Nästa möte är den 2/8′ kl 15 – 16.30.

Inlägget kommer när det blir lite svalare.

20140708-152353-55433221.jpg

los pasos de apertura

Så i dag började sommarprojektet på allvar. En generös och hjälpsam människa ägnade en hel timme åt att dricka kaffe på Espresso House och prata med mig om ämnen som fotboll, arkitektoniska aspekter och sociala media.

Ni vet hur det är den där allra första lektionen i ett nytt språk, inte sant? Vi har alla upplevt den, minst en gång. Den där blandningen av iver att äntligen klä tankar i språkdräkt och kommunicera, äntligen få en första glimt av den värld som finns i detta nya språk, och så den där totala frustrationen över de obönhörliga begränsningar brister i ordförråd och förvirring över grammatiska funktioner sätter upp, Inte bara kräver det totalt fokus och stor del av hjärnkapaciteten att minnas de ord som eventuellt finns i ordförrådet, det kräver att talorganet formar sig på nya sätt, att luftströmmen genom stämbanden, förbi gomseglet och vidare ut genom näsan och munhålan tar ovana vägar, att läppar och tunga samverkar på nya sätt. Allt detta skall ske simultant, och tankegången som vill klä sig i ord är alltför komplex för de språkliga förmågorna.

Mottagaren, lyssnaren, medkommunkatören, gör all skillnad i detta. Den hjälp jag fick, det stöd, det tålamod, den diskreta handledning och den enorma generositeten jag mötte gjorde denna första gång till en lek. Många misstag gjorde jag, och varje gång trasslade vi vidare. Nästa gång är det redan andra gången, och som alla vet är andra gången alltid lättare, när känslan från första gången finns där för att surfa på.

Gracias, querido maestro generoso, gracias.


Prisad på #ggmo12

Det delades ut priser för många bedrifter på dagens väl organiserade och väl genomförda okonferens på Stapeln i Malmö. Denna komposition vann ett av dessa:

 

Det var väldigt oväntat, och gjorde mig mycket glad. Färgen är Isadoras Chelsea Red, min absoluta favorit.

Och sen fick vi kaffe

Och inte bara kaffe, jag har med choklad och te hem också. Fair trade, ekologiskt, omnomnom på alla sätt

image

Jag gillar Stockholm, det är en trevlig stad. Så många människor är hövliga, artiga och hjälpsamma. Här finns en tydlighet i hur folk bemöter varandra, man går fort men få verkar stressade, man söker ögonkontakt på långt håll, lämnar utrymme för varandra och visar tydligt vilken väg man avser gå, när man möts på trånga utrymmen sker en snabb, outsagd förhandling om vem som tar vilken sida och mötet sker smidigt.

Det gör skillnad.

Bjuder på kaffe

Det tycks vara en ny trend på gång i konferenssverige – det ges pauser men inget kaffe. I närheten finns restauranger eller automater där konferensdeltagare kan köpa kaffe.

image
Väldigt tom mugg

Jag ser ett par nackdelar och ett par fördelar med detta, från konferensanordnarperspektiv. Nackdelarna är dels att man tar bort ett socialt smörjmedel. Det ger en samtalsöppning, ett naturligt möte när man skickar varandra mjölken och småpratar om kvaliten på kaffet. Är det ekologiskt? Var kommer det ifrån? Fairtrade?

En annan nackdel är att konferensdeltagarna faktiskt skingras, går iväg ifrån de viktiga möten och nätverkandetillfällen som annars utgörs av pauserna.

Fördelarna är givetvis praktiska och ekonomiska.

Men nog ser den ledsen ut, min hållbara men tomma mugg?