Vad skriver du i dag?

Skriv

Vad som än händer: Skriv!
Om orden lämnar dig
som flyttfåglar på väg mot ett annat land
Skriv!
Skriv om orden som lämnar dig!

Om orden fattar eld
Skriv med det brinnande språket!
Om mörkret rusar in i din kropp
Skriv om ljuset som väntar därute!

Tiden är sekundsnabb
i gräset som växer om natten
Också detta ögonblick
bär på sina fjärilsvingar
historiens oändliga tyngd
och din egen

Skriv!

Peter Curmans dikt sätter ord på det jag vill säga i kväll. Skriv – skriv ner dagens tankar. I morgon är de glömda, men papperet minns. Tankar på pränt ger oss ett annat perspektiv på det tänkta, ger oss möjlighet att upptäcka mönster, tankeloopar, tankehopp som annars går oss förbi, i våra egna huvuden.

Skriv.

Annonser

Det läsande barnet

Jag fyllde år häromdagen, och just den dagen publicerades Neil Gaimans bok the Ocean at the End of the Lane. Jag hade beställt den i förväg, så snart den gick att beställa, och sen raskt glömt att jag beställt den, så i år lyckades jag överraska mig själv.

Boken berättar om en man som reser tillbaka till en plats där något livsomvälvande hände när han var sju, och ser tillbaka på det som hände och vad han bär med sig från detta. Jag vill inte förstöra läsupplevelsen för er, så vi byter ämne innan jag säger för mycket.

Barnet han berättar om, bokens vuxne berättare, läste mycket, och byggde på så sätt upp sin bild av världen, tog del av andras erfarenheter och gjorde dem till sina egna, utvidgade sina horisonter och sin uppfattning om vilka möjligheter som stod till buds.

image

Och därför, just därför, behöver vi lära våra barn läsa. I synnerhet de barn som kommer från hem där böcker är något främmande, exotiskt, ja, rent av något suspekt, något hotfullt. Där böcker ses som något De Andra sysslar med, ett slöseri med tid, ett sätt att göra sig till, att göra sig förmer. De behöver exponeras för böcker, olika böcker, många böcker, bibliotek fyllda med berättelser om platser att känna till att de finns och lockas av, om karaktärer som hanterar situationer, träffar nya vänner, hanterar relationer till antagonister, löser situationer på egen hand.

Även de barnen behöver dessa lärare och rådgivare, de utmaningar och förebilder som finns i berättelserna. Det läsande barnet står bättre rustat inför prövningar, har exempel att inspireras av när det möter problem, har beprövade strategier att ta till i nya situationer. Det läsande barnet har ett öppnare sinne för obekanta människor och kulturer, en större insikt i hur betydelsefull olikhet är. Det läsande barnet är oräddare och nyfiknare och lever i en större, rikare värld än det barn som stängs ute från böckernas dimension.

Därför bör, ja, måste, skolan ge även dessa barn tillträde till läsandet. Därför bör, ja, måste, lärare själva läsa.

Vi gör världen bättre så.

Om Iain Banks

Iain Banks är en av mina favoritförfattare, en av de författare jag alltid återkommer till. En av de författare vars böcker jag stryker under i, kommenterar i, hänvisar till. En av de författare vars klokskap genomsyrade allt han skrev, en av de författare som ständigt påverkar min världsbild. De världar han beskriver, oavsett var i universum de befinner sig, hur den politiska situationen ser ut, hur varelserna ser ut, vilka traditioner de än har, ger insikter för ett liv i den värld vi alla lever i.

Hans död i cancer lämnar mig bedrövad och förkrossad med en akut längtan att omedelbart läsa om the Crow Road.

Ta inte i för mycket

Jag har rekommenderat den fullständigt ljuvliga underbara bloggen SNOTM tidigare, men det börjar bli för länge sedan nu. Klicka på bilden och besök bloggen, bokmärkt den och njut av klokskapen, charmen, eftertanken, bilderna!

I väg med er dit nu, så ses vi här sen. Jag sätter på kaffet så länge.

”jag förstår precis hur du menar!”

Ni vet hur det kan vara – ibland upplever man att man förstår precis, exakt, hur människan man pratar med menar. Man känner igen det, det resonerar inom en, man kan relatera, referera till egna erfarenheter och man kan höra ett distinkt klick när ens egen förståelse kopplas ihop med det den andra personen säger.

Det är ett riskabelt läge. Ty vi människor är komplicerade varelser, med enorma erfarenhetsbaser vi refererar till, där halvt glömda erfarenheter färgar det vi upplever i minst lika hög grad som de vi minns, och vår föreställning om personen vi pratar med färgar vår föreställning om hur denne upplever saker och ting.

Ibland stämmer det. Ibland blir det bara så totalt jättefel, och allt kan bli väldigt jobbigt och konstigt.

Den läsande pojken

Rätt är den väg som fungerar. Den väg som leder till utvecklade färdigheter och uppnådda mål.

Det är inte mina kloka ord, utan Helena von Schantz slutkläm i Skolvärldens intervju med henne om ungas läsande.

Brister i läsförmåga gör tillvaron onödigt begränsad. Inte bara går personen miste om den möjlighet att vidga sina horisonter och sin erfarenhetsbas som läsning av bland annat skönlitteratur ger, h*n får svårare att hantera samhället som det är strukturerat i dag. Helena igen:

 Läsningen är nyckeln till allt – arbete, utbildning och kontroll över den egna tillvaron. Tänk vilket handikapp att inte förstå ett brev från Skattemyndigheten, säger hon.

Folkhögskolebibliotekens blogg är också inne på temat läsförmåga:

Kan man påverka en vuxens läsförmåga? Ja det är en fråga jag ställt mej många gånger som folkhögskolebibliotekarie särskilt som jag, utifrån min horisont, ser en nedgång i bokläsandet.

Jag rekommenderar varmt båda artiklarna, och avslutar med en favoritklokskap från Falstaff Fakir:

Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok

om Artistoteles

All skriven text vill bli läst, annars skrivs den inte. Författaren vill kommunicera med sin läsare. Aristoteles nämner tre led i en skriven kommunikation, författaren, texten och läsaren, Det är nog mer vanligt än ovanligt att det som en författaren skrivit och vill förmedla mottags av läsaren på ett sätt som författaren inte hade tänkt sig.

På Hvilans hemsida skriver rektor med jämna mellanrum betraktelser kring livet, samhället, skolan, utbildning, lärande etc. Jag vill gärna visa er till den senaste texten, dels för att den behandlar Aristoteles, som ni kanske minns är en av de filosofer jag har ett gott öga till, dels för att han filosoferar klokt kring det här med översättningar och tolkningar från ett språk till ett annat och hur betydelsefulla orden faktiskt är:

Historisk finns det många exempel på hur man har tolkat texter på olika sätt. Många konflikter har sitt ursprung i hur man tolkar en text. Det finns de, och de är inte så få, som fått sätta livet till pga av att man läst och tolkat ord och texter på skilda sätt.

Läs resten av texten här.