Om lärarlöner

Ett litet inlägg om det här med lärarlöner, varför de ser ut som de gör och hurusom det kan komma sig att det sannolikt inte blir någon ändring att prata om på den fronten vill jag dela med er innan jag traskar ut i snön för att förhoppningsvis transporteras till jobbet av kollektivtrafiken. Om den nu går.

Inlägget är skrivet av Ekonomistas och återfinns här.

En rask summering av deras inlägg lyder: höjda lärarlöner? Glöm det, det kosta alldeles för mycket!

Skrik!!!

som vanligt dom som skriker högst får pengarna. Och känner jag rekordgenerationen rätt kommer dom (vi) att skrika så in i bomben för att få en bra äldreomsorg.

Dom (vi) skrek och fick barnomsorg på 70-talet. Dom (vi) kom till makten och såg till att fixa förmögenhetstillväxten i sina bostäder. Dom (vi) såg till att skrika för att få pensioner genom ett socialförsäkringsystem. Och jag lovar dom (vi) kommer att skrika för att få en lång och god ålderdom.

skriver Plura i en kommentar till inlägget direkt här nedanför, det som handlar om att vi måste börja prata om hur vi hade tänkt betala för  alla de förbättringar vi vill göra i skolan.

Ligger det något i vad han skriver? Jag är rädd för det. Så, kära unga som går i skolan idag, som har barn som går i skolan idag, som kommer att gå i skolan i morgon, ni som bär framtiden i era händer, skrik. Det kan vara så att ni tvingas överrösta rekordgenerationen för att få er del av kakan.

Så var beredda på att fylla era lungor, öppna era munnar och skrika för framtiden!

Kommunalpolitikerna och mobiltelefonerna

I Östersund anser man att det här med mobiltelefoner eller inte i klassrummet inte är en pedagogisk fråga, utan en politisk, läser vi i ÖP.

Ett medborgarförslag har kommit in till Östersunds kommun som kräver ett förbud av mobiltelefoner för elever på låg- och mellanstadiet med motiven att de anses avge farlig strålning och de håller eleverna inne på rasterna.

Under onsdagen ska barn- och ungdomsnämnden ta ställning till förslaget.

Det enda rimliga ställningstagandet vore, givetvis, att förklara att detta är en pedagogisk fråga och inget som politiker tar något som helst beslut om. På flera av skolorna i kommunen, berättar ÖP i samma artikel, finns dessutom redan färdiga handlingsplaner för mobilhanterande att hänvisa till.

ÖP rapporterar vidare om vilket beslut nämnden tog:

Politikerna i barn- och utbildningsnämnden uttalade sig vid sammanträdet för att eleverna tillsammans med föräldrar och skolpersonal ska besluta om och hur mobiltelefoner ska få användas på skolorna

men talar också om att

Medborgarförslag avgörs slutgiltigt alltid i kommunfullmäktige. Frågan om mobiltelefoner i skolan behandlas vid sammanträdet 4 november, då den nyvalda kommunfullmäktigeförsamlingen samlas för första gången, eller vid sammanträdet 9 december.

Jag väljer inte att lyfta detta exempel för att ställa just Östersunds kommun i sämre dager, utan för att illustrera ett av problemen med den kommunaliserade skolan. Jag känner inte till bakgrunden till det aktuella fallet, men bara det faktum att frågan lyfts på politikernivå är tokigt. Det klagas ofta över hur rikspolitiker försöker detaljstyra skolan, men det är i själva verket många gånger vanligare att detta sker på kommunalnivå.

Det kan vara så att detta beror på just den närhetsprincip som framhölls som en fördel när kommunaliseringen genomdrevs – politikern är grannen, gympolaren, chefen eller rent av barndomskompisen, och tycker sig därmed vara väldigt insatt i hur det egentligen går till och bör gå till i skolan.

Resultatet kunde vi bland annat läsa om i skolverkets rapport om skolans likvärdighetsproblem: gargatuanska skillnader mellan skolor i olika kommuner, både vad gäller kvalitet på undervisning, kvalitet på lokaler, lärartäthet, lärares utbildningsnivå och elevers psykosociala arbetsmiljö.

Låt oss hoppas att regeringen äntligen tar tillbaka ansvaret för skolan och låter kommunalpolitiker syssla med det de utan större konsekvenser för framtiden kan ägna sig åt. Parker, rondeller, badhus och sådant, men skola, vård och omsorg är för viktigt för att styras av kommunalpolitiker.