Konferenser

Ni vet hur det är, inte sant? Somliga konferenser är oerhört givande, massor med intressanta möten, inspiration, information, nätverkande, välplanerade med tillräckliga pauser för att de där informella samtalen också skall hinnas med. Andra är rent tidsödande, även om där kan finnas värdefulla skärvor så är de rent slöseri med tid, och lämnar närmast en fadd smak efter sig.

Ett gott sätt att bli av med den fadda smaken är att avrunda dagen med en stunds häng på ett trivsamt ställe, där stolarna är bekväma, personalen genuint trevlig och sällskapet förtjusande.

Metoden rekommenderas.

Och sen fick vi kaffe

Och inte bara kaffe, jag har med choklad och te hem också. Fair trade, ekologiskt, omnomnom på alla sätt

image

Jag gillar Stockholm, det är en trevlig stad. Så många människor är hövliga, artiga och hjälpsamma. Här finns en tydlighet i hur folk bemöter varandra, man går fort men få verkar stressade, man söker ögonkontakt på långt håll, lämnar utrymme för varandra och visar tydligt vilken väg man avser gå, när man möts på trånga utrymmen sker en snabb, outsagd förhandling om vem som tar vilken sida och mötet sker smidigt.

Det gör skillnad.

Silverkanten

Jag skulle åkt på konferens i juni. I går ringde arrangören och talade om att på grund av för få anmälningar får de ställa in konferensen. Det ställer planeringar på huvudet och förändrar förutsättningar, som inställda konferenser, särskilt när de är rätt tidsomfattande, gärna gör.

Men det innebär också att jag nu kan börja läsa den bok som jag fick i julklapp, men har sparat och sparat för att ha att läsa just under den konferens som nu ställts in.

Jag började på den i går kväll, och hittills är den just precis så underbar som jag hoppats.

Genom Dalarna bakom ett godståg

Vårt tåg lunkar långsamt genom februarikvällsmörkret. Framför oss dunkar sig ett godståg fram som godståg plägar, långsam, stadigt på väg mot sin destination. Och jag tänker, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att vore det inte en vinst för alla med dubbla spår i ett järnvägsnät som gjorde skäl för namnet nät? Vävt på längden och på bredden över landet, så att man smidigt och snabbt kan transportera gods på ett spår och passagerare på ett annat, från och till även de idylliska små inlandsorterna?

Det känns som ett tillfälle så gott som något att sammanfatta intrycken från #ngl2012

Konferensen var liten och långsam, det var långa pauser och gott om tid att mingla, prata, mötas och faktiskt  både påbörja och utveckla samtal. Det tog åtminstone spattiga mig en stund att komma in i detta, jag stressade runt som ett skållat troll i god konferenstradition men föll så småningom in i tempot. Och så plötsligt hände något som fick mig att inse att de här akademiska kvartarna i början av varje session var en gåva till oss besökare.

Det som hände var helt enkelt en Trekkie som blev glad över att jag uppskattade hans blinkning till eventuella mednördar i publiken (We have seen a lot of Data) och att det fanns utrymme för det vindlande samtalet om skönhetens betydelse för känslan i upplevelsen, skridskoåkning på Amsterdams kanaler, sorg och gravitation som följde. Det har jag aldrig tidigare upplevt på en konferens, och jag insåg att jag hade hunnit ha flera sådana samtal. Utan att missa några presentationer.

Wow!

Presentationerna jag tagit del av har varit intressanta, relevanta, roliga, tankeväckande och inspirerande. På bussen (jag vet fortfarande inte hur man betalar på bussarna i Falun, förvirrade turister tycks få åka gratis) till tåget pratade jag med en konferensdeltagare som uttryckte att hennes huvud var så fullt av nya tankar att det kändes som om det skulle explodera! Jag upplever det annorlunda, många nya tankar svävar i min hjärna, men kanske tack vare upplägget så rör de sig lugnt och harmoniskt, bekantar sig med de tankar som befunnit sig där ett tag och verkar finna sig väl till rätta.

Jag är mycket nöjd med konferensen, men, är jag rädd, en förfärligt tråkig medpassagerare till min stackars medresenär på det tåg som nu fått upp farten.

On the road again

Eller snarare still on the road. Mjölktåget tuffar genom snötäckt landskap och jag noterar att jag inte är den ende på väg mot konferensen. På andra sidan gången sitter en kvinna med programmet utskrivet och highlighterpenna. Jag gissar att hon, som jag, skummar igenom de abstract vi fick oss tillmailade i fredags afton i akt och mening att ge oss en chans att förbereda oss och välja rätt när vi väljer föredrag och workshops.

image

#ngl2012

Har packat, laddat batterier, kollat busstider, insett att jag blir tvungen att sitta nära en timme på en stängd station innan tåget går, klippt mig, valt bok för resan och… tja, framme i morgon vid tio, helt enkelt, förutsatt att Trafikverk och SJ sköter sitt.

Och inser i detta nu att jag glömt kolla bussar i Falun. Hur tar man sig enklast från stationen till Högskolan och hotell Lugnet en tisdag förmiddag? Tar de kontanter på bussarna, betalar man med SMS eller har de helt andra vanor?

.

 .

Konferenskommunikation

EduCon2.4 börjar lida mot sitt slut, att många åkt hem märks i hur Twitterfeeden saktar ner från vild fors till strid ström. Föreläsningar och debatter har streamats ut på nätet, och länkarna har delats och delats igen så att även den som befinner sig på en annan kontinent kunnat ta del av det som händer.

Under sportlovet kommer jag om allt går som planerat att på plats delta i konferensen Next Generation Learninghögskolan i Falun, ” en nordisk konferens om den digitala revolutionens konsekvenser för utbildning och lärande”. Jag är inte helt säker på vilken hashtag som kommer att användas, men gissar på #NGL2012 utifrån den angivna kontaktadressen. I synnerhet med tanke på vilken slags konferens det är hoppas jag och tror på ett aktivt delande även från Falun.

Hänger på konferens i Philadelphia

Jag hänger på Educon2.4 i Philadelphia i helgen. Det är inspirerande, fascinerande, lärorikt, utmanande och interaktivt. Just nu om vikten av att ställa öppna frågor, och uppmuntra eleverna att ställa frågor:

.

Det har talats om bibliotek, om lärandemiljö kontra undervisningsmiljö, om teknikens plats i skolan, om hur viktigt det är att misslyckas, berättelsens betydelse både för lärande och för relationer och om skolans plats i världen. Dagens viktigast citat kommer från Chris Lehman:

.

Jag ser fram mot morgondagen!

(Jag befinner mig alltså kroppsligen i Sverige, och hänger på konferensen via nätet, främst via Twitter)

As I was saying

Jag har varit på konferens i Malmö.

Dvs runt hörnet, geografiskt, men i en annan värld. Jag har träffat och utbytt erfarenheter människor från Bolivia, Armeninen, Japan, Polen, Norge, Sverige, Finland, Storbritanien, Filippinerna, Mali, Senegal, Ecuador, Brasilien, Irland…… etc. Vi har pratat om hur behovet av studiecirklar i Mali och olika länder i Sydamerika ser ut (olika på olika ställen, kan jag delge), hur man i Japan arbetar med drama för att ge människor med sociala problem ett uttryckssätt, jämfört de norska folkhögskolesystemet med det svenska, funderat över hållbar utveckling, testat hur grodor från åttio länder skulle låta om de kvackade i kör, provat hur det känns att använda det svenska begreppet Folkbildning som globalt begrepp istället för att försöka översätta det, om hur man arbetar (eller inte arbetar) med folkbildningsnätet, om hur man kan dela en film med många på så effektivt sätt som möjligt, och med effektivt menas då både effektivt ur miljö- långsiktigt hållbart- och tittarupplevelse-aspekt, hur man når den målgrupp man vill nå, hur unga ser på folkbildning, hur folkhögskoledeltagare ser på högre studier, firat midsommar i Folkets Park, gissat (fel på) antalet karameller i en skål, lyssnat på föredrag, tagit del av rapporter, kartläggningar och avhandlingar, sett dansföreställningar, lyssnat på musik och en hel del därutöver.

Mitt huvud är så fyllt av intryck att jag är rädd att det ska skvalpa över om jag vänder mig för hastigt.

Där var så mycket folk! Jag skymtade en vän i mängden, vi vinkade till varandra eftersom vi båda var upptagna i samtal just då, och sen kikade jag efter henne överallt under resten av konferensen men såg inte till henne igen. Jag hoppas hon hade lika trevligt.


Planer för dagen

Jag är på väg hit för att delta i detta.

Visst låter det spännande?

14 -17 Juni 2011 genomförs konferensen ”En värld värd att leva” på Stadionmässan, Malmö, Sverige. ICAE:s världskonferens är betydelsefull då den för samman vuxenutbildare och studerande från hela världen vart fjärde år, och det är ett sätt att manifistera vikten av vuxenutbildning för byggandet av ett rättvist och hållbart samhälle.

och dessutom:

Tisdag den 14 juni kl.16.30-18.00 inleds Folkbildningsrådets nationella konferens. Folkbildningsminister Nyamko Sabuni talar om folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa – folkbildningens roll och utmaningar. Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet talat om välfärd, hållbar utveckling och rättvisa.

Twitterfeed här