Frihet och ansvar

Jag tänkte skriva något om Lars Vilks och hans provocerande, det som i media kallas hans kamp för yttrandefriheten. Men det går inte, jag finner honom så komplett ointressant som både person och konstnär att jag inte ens lyckas få ihop några rader. Så jag lämnar honom därhän.

Frihet och ansvar hänger ihop. Ju friare jag är att göra vad jag vill, ju större ansvar har jag för vilka konsekvenser mitt agerande leder till, och ju större personlig frihet jag har desto större blir mitt personliga ansvar. Detta gäller vuxna och det gäller barn, det gäller inom skolan, politiken, religion, handeln och konsten. Överallt.

Om jag tar mig friheter som inkräktar på min grannes frihet blir det en reaktion, oavsett om det gäller ett irriterat nät i häcken mellan villatomterna för att hindra grannbarnens boll från att rulla vilse eller om det gäller att centrumskolorna får större resurser än skolorna i en kommuns ytterområden. Ju större konsekvenser den vars frihet inskränks av mitt agerande får ta, ju större och hårdare blir reaktionen. Det får jag räkna med, och mitt ansvar i situationen är att ta ansvar för att de friheter jag tar mig själv inkräktar så lite som möjligt på andra människors frihet.

Men Vilks lyckas jag inte få in i detta. Han påminner mig mer om en skrikande trotsig sexåring som vill ha men inte kan hantera än en frihetskämpe, men jag ha fel.