Eeeeeeh……..

Svenska Dagbladet berättar om en studie gjord vid University of Rochester kring funktionen av de där hummande mumlande ljuden vi gör när vi söker efter ord:

dessa inskjutna småord kan underlätta språkinlärningen för barn. När vi vuxna famlar efter ord och lägger in ett ”öhhh” mitt i en mening, signalerar vi omedvetet till barnet att nästa ord vi kommer att uttala troligtvis är okänt och därför kräver lite extra uppmärksamhet för att förstå.

Små barns språkinlärning har relevans för oss alla eftersom vi faktiskt lär oss språk ungefär på samma sätt hela livet. Även om metoderna växlar, läsning kommer in i bilden, tempot växlar och den kognitiva mognaden ökar och vi kan dra medvetna slutsatser utifrån given information så är det inte jättestor skillnad hur språkinlärningen går till, hur förståelsen och förtrogenheten växer fram.

Hummande och mumlandet fungerar i talspråket ungefär på samma sätt som highlighter, understrykningar eller kursiveringar i texten, de ger en förvarning om att nu, här, kommer ett begrepp som bör uppmärksammas och läggas på minnet.

Detta är relevant för språklärare, men inte bara för den som undervisar i ett eller annat språk. Det är lika relevant för den som undervisar i kemi, och måste lära ut ämnesspråket kemi, för den som undervisar i geografi och samhällskunskap och bild och musik och måste lära ut de ämnesspråk som gör att man faktiskt kan börja prata om ämnet i fråga på den abstrakta nivån där man kan ställa frågor om ‘vad händer om…’ och resonera sig fram till en plausibel teori om vad som faktiskt skulle hända.

Och att kunna göra det har sina definitiva fördelar. Visst kan man experimentera sig fram till mycket, handgripligt undersöka ‘vad händer om…’ men ett och annat ‘om’ innebär fatala konsekvenser, antingen för oss som individer eller rent av för oss som samhälle. Då är det inte så dumt att prova experimentet i teorin först.

Micael Dahlén är professor i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Ljudet är lite svajigt en bit in i föredraget, men det jag vill fästa er uppmärksamhet på tar sin början redan 2.16, och Dahléns reaktion på intervjuarens (jag hittar inte dennes namn någonstans, men jag är säker på att han har ett) tveksamma sätt att prata om den professor som dagen innan pratade om Dahlén illustrerar tydligt effekten av eeeeeh….

.