Dumma dom!

Jag har, här i bloggen framför allt, skällt lite nu och då på socialdemokraternas sätt att uttrycka sig under den valrörelse som gått. De har ägnat massor med tid och spaltutrymme åt att tala om hur de andra har gjort, vilka konsekvenser de andras politik fått för än den ena väljargruppen än den andra; samtidigt som de talat väldigt väldigt lite om sina egna visioner, sina egna planer, sin egen politik.

Det har också skakats bekymrade huvuden över hur socialdemokraternas strategi att kalla in det riktigt gamla gardet, Carlsson, Persson och farbröderna, påverkat valutgången. Socialdemokraternas kärnväljare har blivit äldre, och har lättare att identifierar sig med farbröder i sina villaträdgårdar, och väger Mona lätt som partiledare får man balansera upp det med traditionell gubbtyngd vid hennes sida, tycks tankarna ha gått.

Mannen bakom denna inte helt framgångsrika strategi har fått hyggligt betalat, berättar Expressen idag, även om han traditionsenligt tycks föredra att hyckla lite i frågan och försöker mörka hälften. Konsulter kostar, och bra konsulter kostar mycket. Konsulten i fråga har kanske gjort ett gott jobb, vi vet inte hur uselt det gått för sossarna utan hans råd, men det som främst slår mig är att kanske skulle de nästa gång försöka tänka utanför sina egna led när de anlitar en konsult. Det är inte säkert att den som talar i eget intresse alltid har förmågan att se hur människorna utanför Upplands Väsby, där konsulten i fråga kandiderade till kommunfullmäktige, och utanför sin egen intressesfär, ser på saker.

2,3 miljoner är inte jättestora summor i de här sammanhangen, men 2,3 miljoner för rådet ‘skrik Dumma Dom så fort du kommer åt’? Njaä, pengarna kunde nog använts klokare.