Everlina

Låt mig presentera er för Everlina. Hon är ny i bloggosfären, och hon skriver om den långa långa resa hon gjort. I femton år har hon rest, och nu berättar hon om sin tuffa resa ut ur det land som kallas Anorexia. Läs, och upptäck om ni inte visste det sen innan att anorexia inte handlar om mat i första hand, utan om något helt annat.

Identifiera dig!

Enligt SJs hemsida gäller följande:

Personliga biljetter innebär att resenärerna ska visa giltig* legitimation ombord för att biljetten skall vara giltig.
Biljetter som är köpta före den 2 september 2009 och som inte har texten ”Personlig biljett” omfattas inte av legitimationskravet.
Barn under 16 år omfattas inte av legitimationskravet.

*Giltig legitimation definieras av SJ så här:

Vid visering ombord på tåget är giltig id-handling: pass och id-handlingar. Detta innefattar bland annat alla pass, nationella id-kort från EU-land samt körkort och id-kort från Norden. Dessutom accepteras Migrationsverkets LMA-kort vid visering.

Ni noterade att personer under 16 år enligt hemsidan inte omfattas av legitimationskravet?

Bra. Då kan vi fortsätta med en artikel ur Aftonbladet, om 12-åriga Isabella på resa från mamma till pappa:

Men när konduktören skulle kontrollera biljetten ville han se legitimation – trots att detta inte krävs för barnbiljetter. Och när Isabella inte kunde visa någon ID-handling blev det kalla handen.

– Han sa bara: Då får du hoppa av, säger hon.

Att det är Skånetrafiken som sköter resan på just denna sträcka hindrar inte att den information som lämnats vid biljettköpet är giltig. Möjligen är det en förklaring, Skånetrafikens personal är tyvärr ofta både osmidig, arrogant och ohövlig i sitt bemötande av kunderna, i synnerhet om dessa är unga.

SJ motiverar de personliga biljetterna med att biljetter är en värdehandling, och människor som beställer tågbiljetter betraktas inte som tillräckligt vuxna och ansvarstagande människor för att själva kunna hålla reda på dessa:

Vi har personliga biljetter för att öka våra resenärers trygghet. Biljetten är en värdehandling som vi vill hjälpa våra resenärer att skydda.

Vore man lite konspiratoriskt lag skulle man kunna fundera över dels om det var så att denne konduktör misstänkte tolvåringen för att ha stulit biljetten. Dels skulle man kunna ägna en stund åt att fundera över vem som kan ha intresse, egentligen, av att ha möjlighet att kontrollera vem som åker vart, när och hur ofta.

Sen kan man tänka på kokade grodor en stund.

Filmen är inte alls relaterad till inlägget den här gången heller, men den är lite söt:

Euron och samarbetet

Apropå det här med frihet och ansvar så föreslog EU-kommissionen häromdagen att euroländerna i fortsättningen skickar in sina budgetförslag till Bryssel för förhandsgranskning innan de får läggas fram för debatt och beslut i det egna landet, berättar SvDs ledarblogg.

idén är politisk dynamit. Om förslaget accepteras innebär det att man överför en enorm makt från regeringarna till tjänstemännen i Bryssel, och euroländerna blir mer än någonsin inblandade i varandras affärer.

En finansminister kan bli tillsagd av sina europeiska kollegor att gå hem och ändra sitt budgetförslag om det anses att han eller hon tänker låna för mycket pengar, spara för lite eller inte visar tillräcklig återhållsamhet med de offentliga utgifterna.
Euroländerna skulle sedan kunna rösta ned ett lands budget med en kvalificerad majoritet – något som är tillåtet enligt EU:s regelbok, men som ännu aldrig aktiverats. Om ekonomin är den yttersta symbolen för suveränitet, så är kommissionens önskesystem en tydlig inskränkning på ett lands politiska befogenheter. Ingen regering gillar när en annan lägger näsan i blöt.

Hej vad det går!