#meatfreemonday och #veganonsdag

Det känns som det var länge sedan jag faktiskt skrev något om mat. Det är onsdag i dag, vilket här innebär att vi äter helt veganskt, och på Gripenskolan i Nyköping  hålls veckans köttfria dag.

Kött från köttindustrin ingår ju, oavsett vad representanter från LRF vill ge intryck av, inte i ett naturligt kretslopp. Tvärtom. Köttindustrin belastar vår levnadsmiljö tungt, och tär hårt på resurserna vi har till framtida förfogande. Det vet vi, jag tänker inte orda mer om det (just nu). Vi vet också att LRF är en lobbyorganisation som företräder stora ekonomiska intressen, och ruskar sorgset på huvudet åt att de levererar argument som

Vi här i vår kommun har mycket gräs som vi inte kan äta själva men som via djuren blir ett bra och fullvärdigt livsmedel, säger Lovisa Norberg.

Ty trots att LRF sannolikt har en och annan medlem som valt att nyttja sina arealer till mer långsiktigt hållbart miljövänlig produktion tycks det som om köttproducenternas intressen väger tungt i organisationen. Samtidigt växer sig fenomen som Köttfri Måndag och Veganonsdag allt större. Det tar tid att sätta sig in i en ny matkultur, att upptäcka hur favoritkryddningar fungerar ihop med det nya, experimentera sig fram genom nya receptsamlingar, hantera den inte självklart bekväma känslan av att gå förbi alla köttdiskarna i butiken eftersom de är ointressanta.

Risken att känslan blir som en bantningskur –  ett försakande, något som ges upp, kampen för att avstå från något efterlängtat – i stället för ett vardagligt, självklart förhållande till måltiderna är överhängande vid en alltför tvär kostomläggning. Därför är en dag i veckan ett gott tillfälle att experimentera sig fram, att lära sig orientera i det nya, upptäcka att vegetariskt är mer än quorn och samtidigt få en boost av att veta att det är flera som gör samma experiment samtidigt.

Vem vet? En vacker dag kanske LRF kommer ihåg att inte alla lantbrukare är köttbönder, och att all mat som växter inte är gräs.

Köttskatt

Det var måndag i går, och i dag läser jag om Jordbruksverkets förslag att införa en koldioxidskatt på kött:

Svenskarna äter näst mest nötkött i EU och en stor del av köttet importeras.

I rapporten ”En hållbar köttkonsumtion” slår verket fast att  västvärlden måste dra ner på köttätandet för att minska utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktion. Just produktionen av nötkött står för en betydande del av livsmedelsproduktionens utsläpp av växthusgaser.

Rapporten tar upp möjligheten att införa en koldioxidskatt i konsumentledet baserad på hur mycket utsläpp som orsakas av kött.

Jordbruksverket betonar att lösningen för att minska köttkonsumtionen inte är enkel att nå. Men verket tror inte att en tydligare hållbarhetsmärkning av kött räcker för att på allvar minska köttkonsumtionen. Därför vill man initiera en diskussion utifrån förslaget om en koldioxidskatt som läggs på konsumenterna.

Så klokt av dem. Vill man åstadkomma en förändring i konsumtionsmönster är mode och trender den mest effektiva metoden. Den näst effektivaste är utan tvekan att styra med hjälp av pris.

Ett gott initiativ. Trots allt tror jag vi alla är rätt överens om att det här konceptet framtid, det är något vi gärna vill ha mer av.

Köttfri måndag

Vi har talat om det tidigare – att avstå kött en gång i veckan är ingen större uppoffring. Tvärtom, det ger en möjlighet att mer systematiskt och regelbundet utforska en hel matvärld, vidga sina kulinariska vyer och dessutom göra skillnad i världen. Ty det är så, det kommer vi varken undan eller runt, köttindustrin tär på jordens resurser och frestar på miljön i hög grad.

Så när SFHLs terminligen återkommande pedagogdag denna termin hålls på Hvilan, på en måndag i November, tycks det oss vara en väldigt god idé att servera vegetarisk lunch, i stället för att låta det vegetariska vara ett specialalternativ.

Jag tror det blir uppskattat. Vad tror ni?

Öppna landskap

Ett av de argument som då och då lyfts för det som i dag betraktas som traditionell kosthållning, dvs någon form av kött som utgångspunkt för de flesta maträtter, är att tamboskap hjälper till att hålla landskapen öppna, och öppna landskap vill vi ju ha.

Jag måste erkänna att jag ställer mig lite skeptisk till just detta argument.

Dels för att jag inte är helt övertygad om att alla de kossor och grisar och hönsfåglar som blir människomat faktiskt ägnar sig åt den form av landskapsarkitektoniska aktiviteter som håller landskapen öppna, dvs hänger i idylliska hagar dagarna i ände och äter och skiter medan bonden går omkring med ekologisk lie och skördar långsiktigt hållbart odlat vinterfoder till dem.

Dels för att argumentet är ungefär detsamma som argumentet om barndomsminnen i debatten kring sommarlovet. En nostalgisk önskan att åtminstone i någon mån bevara den romantiska bondesamhällesverklighet man minns från t ex Astrid Lindgrens berättelser om Bullerbyn eller Emil i Lönneberga, där sommarnätterna är långa, korna råmar idylliskt och alla går i träskor på sandvägar med en sträng gräs i mitten.

Missförstå mig inte, jag tycker också att Diablo-landskap är trevliga att se på, men jag tycker inte riktigt att nostalgiska drömmar är ett argument i frågan.

Köttfri måndag

Det är måndag i dag. Som det ju ofta är såhär i början av veckan. Vi har berört konceptet köttfri måndag tidigare, kommer ni ihåg? Det innebär helt enkelt vad det låter som det innebär – måndag äter man inte kött, utan annan mat. Det finns gott om annan mat, så många varianter att man utan besvär kan äta olika rätter varenda måndag hela året om utan att behöva upprepa sig det minsta lilla, om man skulle önska det.

Ja, jo, jag är medveten om att kött har en smak och en konsistens som tilltalar väldigt många människor väldigt mycket, och jag vet att det finns en och annan som poserar med en slags principkarnivorisk hållning. Låt mig därför hastigt påminna om att det finns fler veckodagar, ja, faktiskt hela sex stycken utöver den måndag vi pratar om just nu. Dessa dagar är det, även för den som skulle önska följa konceptet köttfri måndag slaviskt, fritt fram att kalasa på både köttbullar och flintastek.

I år faller det sig så att den 10 december infaller på en måndag, och i SvD i dag presenteras det spännande konceptet att faktiskt komponera och servera en köttfri Nobelmiddagsmeny. En klart tilltalande idé, på flera sätt: Det ger kockarna en chans att verkligen briljera, det går att laga fantastisk mat utan kött! Det ger svenska odlare en möjlighet att visa fram att man faktiskt producerar högkvalitativa råvaror. Och det skulle, som antyds i debattartikeln, förmodligen ge fler och intressantare rubriker i tidningarna än de menyer som hittills presenterats.

En idé värd att reflektera över, inte sant?

Isande Rosling

Hans Rosling skriver i dag i DN om en klimatnyhet media talar mycket tyst om:

 Riktigt otäckt blir det när medierna inte ens rapporterar. Följaktligen är det inte medierna som rapporterar den otäckaste nyheten denna sommar. Den nyheten finner jag på hemsidan hos Centret för is- och snödata i Colorado. Där har jag dag för dag följt hur polarisen denna sommar smälter i rekordfart. Nu är det öppet vatten från Atlanten till Stilla havet. Det tidigare rekordåret var 2007. Då var den istäckta ytan i slutet av sommaren bara 70 procent av genomsnittet under 1900-talets två sista årtionden. Efter 2007 följde dock tre år med lite större istäckta områden. Man började nästan hoppas att klimatskeptikerna skulle ha rätt.

Men i sommar bar det av i rekordfart igen. Isytan somrarna 2007 och 2011 ligger långt under slumpvariationen under tidigare årtionden.

Detta är inte goda nyheter angående vare sig klimat eller utveckling, om nu någon till äventyrs gick omkring och väntade sig sådana. Tvärtom. Men, understryker Rosling, det är ingen större poäng längre med att titta på hur det rasar omkring oss. Vi vet att det rasar. Låt oss istället, uppmanar Rosling, vända blicken mot de motåtgärder vi vidtar eller skulle kunna vidta och se om de har någon effekt:

Klimat- och energiforskarna är säkra på att omställningen till ett nytt grönt energisystem kommer att ta lång tid. Omställningen måste därför ske innan vi säkert vet hur allvarlig klimatändringen skulle bli om vi inget gjorde. Det viktiga är nu således inte att mäta isminskningen, utan att mäta effekten av våra motåtgärder. Så varför mäter inte regeringen utsläppen av koldioxid med samma intensitet som de räknar pengar?

Förra veckan rapporterade SCB att den svenska nationalinkomsten vuxit med 5,4 procent under det andra kvartalet 2011. Rapporten kom en månad efter kvartalets slut. Anders Borg kan mysa över 6,4 respektive 5,4 procents ekonomisk tillväxt under de två första kvartalen 2011.

Men miljöminister Andreas Carlgren har ännu ingen aning om koldioxidutsläppen under 2010. Ministern tycks ha mycket is i magen. Till skillnad från Borg så mäter han CO2-utsläppen på årsbasis, och han väntar lugnt i 11 månader innan han får veta vart trenden pekar. Regeringen tycker uppenbarligen att pengar är minst tio gånger viktigare än klimatet […]

Att regeringen är trög med utsläppsdata är trots allt förståeligt, men att oppositionen med det växande Miljöpartiet inte kräver snabbare rapportering är obegripligt. Vill oppositionen inte ha en datastyrd energidebatt? Data behövs när de uppenbara riskerna med kärnkraften ska vägas mot de lika uppenbara riskerna för klimatförändring från fossila bränslen. Sverige och Frankrike har ungefär dubbelt så mycket produktion av kärnenergi per invånare, och nära halva utsläppet av koldioxid, jämfört med Japan och Tyskland. Det är förvånande att kärnkraften diskuteras separat från klimatdebatten.

Tyvärr lär vi få ett dystert besked den 14 december: den ekonomiska tillväxten i Sverige har sannolikt skett till priset av ökade koldioxidutsläpp. Om det finns några politiska ungdomsförbund som tar sitt ansvar slipper vi vänta till lucia 2012 för att få veta vad som händer med utsläppen under 2011.

Rosling har rätt, och jag vill lyfta två aspekter särskilt:

– vi behöver uppdaterade, aktuella data* för att kunna föra en vettig klimatdebatt. Vi behöver helt enkelt veta vad vi pratar om.

– det är sannolikt ungdomarna som kommer att driva fram de förändringar som behövs. Carlgren tycks nöjd där han sitter, till och med miljöpartiet tiger i frågan.

Som tur är behöver vi ju inte vänta på Carlgren för att börja agera på ett mer hållbart sätt. Man kan t ex köpa ett par tygkassar och bära hem sina dagligvaror i, istället för att köpa plastkassar. Man kan välja att äta vegetariskt en gång i veckan, eller rent av alla vardagar om man vill. Man kan välja att ta bussen ibland, fast det är krångligare och tar längre tid. Man kan, trots SJ, välja tåg istället för flyg, även om det kräver en hel del planering, väl tilltagna marginaler och viss backup-planering. Har ni fler förslag på rätt enkla saker man kan ändra på utan att behöva ändra hela sin livsstil? Dela gärna med er av dessa, sharing is caring!

 

*data, inte dator. Orden benämner olika fenomen, trots den olyckliga ljudlikhet i svenskan. Vi kan använda datorer för att få en överblick över all den data vi samlar in. Dock kan vi faktiskt, om det kniper, göra detta utan datorer. Vi kan inte göra det utan data.

#meatfreemonday eller, på svenska, köttfri måndag

Ännu ett matinlägg. Jag känner ett behov av att balanserat mitt förra inlägg med ett mer positivt.

Det är måndag idag, och begreppet Köttfri Måndag börjar bli etablerat även i Sverige, det glider över från kampanj till vanlig vardag. Eftersom det är just måndag idag tänkte jag, och jag tror det är premiär här på bloggen, dela med mig av ett alldeles orimligt enkelt recept:

Anpassa mängden av varje ingrediens efter smak.

1 granatäpple

1 squash

1 hög champinjoner

2 paprikor (en röd och en gul för att jag tycker om när maten är vacker)

Halloumi

Osaltade (eller saltade, eller lättsaltade, vilket man föredrar men jag tycker inte om salt mat) majschips

Guacamole

Tillagning:

Dela granatäpplet i klyftor och pilla ut kärnorna. Lägg dessa i en glasskål (det går bra med vilken sort skål som helst, men de är så vackra i en av glas)

Skär halloumin i skivor.

Skär grönsakerna i trevliga bitar.

Stek de trevliga bitarna i olivolja. Krydda med grovmalen svartpeppar, kanel och Tabasco original (jag är inte sponsrad av Tabasco, men jag borde vara) Om du vill och tycker det verkar gott kan du använda lite grillolja av någon sort du gillar också, men rätten blir inte lika vacker då.

Pensla halloumiskivorna med olivolja. Stek dessa i en annan panna vid sidan av tills de är vackert guldgula och doftar mmmmmm.

Klart.

Komponera en lockande portion av ett par skivor halloumi, en hög av de stekta grönsakerna, en klick guacamole. Dräll granatäpplekärnor över grönsakerna. Använd majschipsen som bestick.

Drick något du gillar till.

Omnomnomnom