Människor

Just nu är det lite kämpigt att komma ihåg att de allra flesta människor, i de allra flesta områden av världen, är helt vanliga människor. Precis sådana som du och jag – unga och gamla, vackra på många olika sätt, omtänksamma, strävsamma, vardagliga människor som inget hellre vill än att få leva sina liv i en värld där vi kan mötas och skiljas, se oss om, upptäcka nya horisonter och förvalta de vi funnit. Tillsammans med människor vi älskar, med människor vi tycker om eller egentligen inte kan fördra, men har tålamod med och tolererar som de är. För att vi behöver varandra, vi behöver människor, och vi förstår att de behöver oss.

 

Annonser

Morricas #julkalender lucka 11

De rör sig omkring oss, när vi hastar hem till juleljus och julemys, de små flickorna och pojkarna som inte längre säljer svavelstickor, men fortfarande är hänvisade till ett liv i kylan. Av olika orsaker utan ett tryggt hem att återvända till, utan tryggheten som finns i att veta att det finns mat för dagen. De finns här, i Sverige, i storstäder och i småsamhällen. De finns överallt i EU, i krisländer lika väl som i länder där ekonomin tycks mer stabil. De är i olika ålder, ensamma eller i mindre grupper.

Och de är fruktansvärt utsatta. Det går inte att föreställa sig hur utsatt den är som är liten, ensam och utan någon vuxen som skyddar mot faror. I sin osynlighet svälter de, de fryser, de blir rånade på sina små slantar och få ägodelar, de blir våldtagna, misshandlade, ihjälfrusna och mördade.

Det är inte vad vi vill tänka på såhär i julförberedelserna. Men det måste vi. Annars är vi inte människor, utan bara små lortar.



Vindens Skugga

Äntligen har jag börjat läsa Carlos Ruiz Zafóns Vindens Skugga. Den har stått i bokhyllan ett tag och väntat på mig, men jag har inte haft tid eller ro att börja på den. Jag kan inte tillräckligt mycket spanska för att läsa den på originalspråket (en bedräglig formulering som låter antyda att jag kan mer spanska än ett vilset No hablo) men språket i översättningen av Yvonne Blank är sirligt och lätt som en spetsgardin.

Jag återkommer, om jag inte glömmer det, med ett fullständigare omdöme när jag läst ut boken, ville bara dela ett citat från slutet av femte kapitlet med er. Daniel är huvudpersonen, han är vid tillfället elva år och sitter med sin pappa änkemannen i köket en kväll. De äter soppa och pratar om världen:

-Innan din mamma dog fick jag lova henne att aldrig prata med dig om kriget, hon ville att du skulle glömma allt som hände under de åren.

Jag visste inte vad jag skulle svara. Pappa vände upp blicken, som han sökte efter något i luften. En annan blick, eller tystnaden, kanske sökte han efter mammas blick för att få hennes bekräftelse.

– Ibland undrar jag om jag har gjort rätt i att hörsamma hennes önskan. Jag vet inte.

-Det spelar ingen roll, pappa…

-Jo, Daniel, det spelar visst roll. Inget är som förr efter ett krig.

Precis så är det. Inget är som förr efter ett krig. Allt är annorlunda, inte nödvändigtvis sämre men annorlunda och det tar tid att anpassa sig och hitta ett sätt att fungera harmoniskt i det nya. För alla. Om man inte vågar ge sig själv och andra tid att vela runt lite i det nya, prova sig fram, göra fel, snubbla lite och testa positioner utan försöker kräva att allt ska återgå till hur det var innan blir det fel. Då förlorar man freden.

Ville bara nämna det.

Svart och vitt

Drogkungen Dudus Cokes har begärts utlämnad från Jamaica till USA, berättar Expressen. Han misstänks ligga bakom inte bara drogsmuggling, utan smugglar också, enligt vad som sägs, vapen och bidrar således till brottslighet, död, våld och misär i USA. Att de vill ha honom utlämnad och få bort honom som aktör är inte alls förvånande.

Men de fattiga på Jamaica vill annorlunda, och ett veritabelt krig har brutit ut i Kingstons slum med många döda, brända polisstationer och kaos. Cokes har finansierat läkarstationer, delar ut matpaket och hans män har sett till att barn kunnat gå till skolan. Många ser honom som ett hopp om en framtid, medan andra krasst konstaterar att Cokes är en del av det korrumperade samhället i Jamaica. Han sägs ha starka kopplingar till det nya regeringspartiet, även om detta nu tycks dra tillbaka sitt stöd till honom och till synes minska Cokes handlingsutrymme.

Det är svårt för oss här på andra sidan jorden, i ett land där vi i många generationer levt ett skyddat och tryggt liv, att sätta oss in i hur verkligheten ser ut för människor i ett land där de sociala klyftorna är hisnande oöverstigbara och utanförskapet innebär hopplöshet. Men innan vi föraktfullt yttrar oss om hur de fattiga som strider för sin Dudus är ‘lika korrumperade allesammans och de har själva satt sig i den här situationen när de ställer sig på hans sida’ vore det snyggt om vi ägnade en stund åt att åtminstone försöka förstå att den som för oss är ond och farlig är för dem lika farlig, men ändå en glimt av hopp.