Tjugofjärde luckan i Morricas #Adventskalender

I dag samlas vänner och familjer, och vid nästan alla bord, i nästan alla sällskap så är det någon som fattas, någon som befinner sig på andra sidan jorden, på andra sidan havet eller bara på andra sidan staketet men inte är med.

En och annan för att familjen av någon obegripligt anledningen beslutat sig för att ta avstånd. Utan att inse att den som förlorar mest på detta avståndstagande är familjen, men att den utanför betalar priset.

Men i de allra flesta fall så är saknaden stor, det dukas ett extra kuvert för de saknade, talas om dem med kärlek, rings, Skypas och tänks på med kärlek och längtan till att äntligen mötas, längre fram.

För alla er, saknade, älskade:

Kärlek, sex och sånt

Det här händer ibland: jag blir tillfrågad om relationsråd. Ja, jag vet, vem är jag att… men det ändrar inte faktum, frågan ställs. Och jag svarar. Eftersom frågan ställts från flera håll under den senaste månaden kommer här, sprungna ur iakttagelser av framgångsrika och mindre framgångsrika uppvaktningsritualer:

Morricas råd till den som frågar hur hen skall göra för att inte bara fånga utan också behålla sköna möers och/eller junkrars uppmärksamhet.

Visa dig inte på styva linan. Skryt inte. Tävla inte. Försök inte briljera. Inte ens femåringar är söta om de ständigt springer runt och hojtar ‘titta på mig, titta på mig’.

Ta istället tillfällen att lyfta fram hen i akt. Ge hen utrymme att glänsa, ge hen möjlighet att imponera. Fråga om hen om hens intressen, åsikter, tankar och lyssna på svaren. Visa att du lyssnat.

Vänta inte på tillfället att börja prata om dig själv. Bli inte sur om hen inte frågar om dig och dina intressen.

Var trevlig. Var gärna rolig och skämtsam, men aldrig på hens bekostnad, och inte på någon annans bekostnad heller. Du vet inte i vilken relation hen står till den du kommenterar på. Var hjälpsam och generös, men inte skrytsamt slösaktig.

Var dig själv. Det är fruktansvärt arbetsamt att gå och låtsas vara någon annan, och du kommer förväntas leva upp till den bild av dig själv du ger.

De råd och tips du får i boken the Game gör dig till en skitstövel, och ingen särskilt charmig sådan heller. Läs den för vad den är – en inblick i hur bedragare som önskar förvandla dina pengar till sina, och boostar sitt ego på din bekostnad, lägger upp sin strategi.

Hämnas aldrig. Ingen mö och ingen junker är skyldig dig vare sig uppmärksamhet eller sex, och bitterhet klär ingen.

Och så le lite. Det gör dig vacker.

Lycka till!

Vårkänslor

Våren är här, det känns i luften, syns i rabatter, känns i det där obestämbara som antagligen går att förklara vetenskapligt men sannolikt kräver att man förstår sig på diverse fenomen som temperatur, lufttryck, luftfuktighet, luxtal, kombinationen därav och saker och ting. Knoppar, OS, Melodifestivaler och andra festligheter brister ut, fåglarna sjunger innan gryningen och katten väcker mig för att gå upp och lyssna.

Våren, helt enkelt.

 

och låt oss lustiga vara

Vi pratade om lust att lära och lustfyllt lärande. Det förekommer ibland en koppling mellan lustfyllt och omedelbar behovstillfredsställelse, mellan lust och roande och jag funderar lite oroligt på var det viktiga längtansmomentet, väntansmomentet, det där långa, påfrestande, ibland nästan plågsamt outhärdligt utdragna momentet när man hoppas och önskar och anar men ännu inte når blir av.

Vad är lust utan längtan? Utan strävan, utan den där osäkerheten som finns, eftersom man inte har något löfte om att önskan skall gå i uppfyllelse varje gång. Den som ökar lusten, som får det att pirra i kropp och sinne av iver. Den som gör att man provar igen, och igen, och igen, eftersom den där stunden när man når fram, när man får fatt i det där man längtade efter är så söt och glittrande vacker.

Och jag funderar över vad man egentligen gör mot den unga människa som får sina önskningar uppfyllda, varje gång, och genast. Som får sin längtan rumphuggen, sin strävan förminskad och portionsförpackad, det glittrande söta reducerat till ett mer vardagligt jasså minsann, och ända talar om upplevelsen med begrepp som lust och lustfylld.

Jag är inte säker på att det är av godo, även om intentionen är aldrig så välmenande.

Lust utan längtan?

Jag tror det kan vara farligt rent utav.

Bokmässan och Morrica

Ja, vi har ju aldrig riktigt träffats sådär konkret i verkligheten, Bokmässan och jag. Inte handgripligen, som man säger. Jag har aldrig varit där, aldrig sett raderna av spännande montrar på riktigt, aldrig rört mig i det veritabla hav av intellektuella, spännande, fantastiska människor som jag föreställer mig rör sig överallt. Aldrig tagit del av alla de seminarier, föreläsningar, workshops och tweetups som pågår.

Ändå har vi en relation, Bokmässan och jag, och den har pågått i många år nu. En slags ömsesidig (föreställer jag mig, Bokmässan ger små tecken på det ibland) längtan efter att en dag, någon gång i framtiden, då, äntligen….

Jag följer Bokmässan på Twitter, gillar den på Facebook och då och då skickar den mig små trevliga, lockande mail. Vi sträcker ut våra händer mot varandra genom cyberspace, och längtar.

Inte i år men snart, kära distansvän, snart ses vi i verkligheten, du och jag.

Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går…, Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning ,  *malins bokblogg*,  Dantes Bibliotek,  En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You’re no different to me

Andra tider

Vinter, snö, så kallt att man ser andedräkten

Sonata Arctica ger hopp och påminner om att det kommer svalare tider trots allt: