Barnsliga förskollärare

Samtidigt som vi i DN läser om behovet av systematisk uppföljning och transparens i skolsystemet kan vi också ta del av resultaten från Malmö Högskola av Susanne Thulins avhandling ”Lärares tal och barns nyfikenhet: Kommunikation om naturvetenskapligt innehåll i förskolan”.

Hon har undersökt hur kravet på i det här fallet naturvetenskapliga kunskaper i förskolans styrdokument tolkas i förskolans praktik. Det vill säga hur kommuniceras och undervisas i naturvetenskap i två studerade barngrupper

och resultaten av hennes undersökning är nedslående:

barn ställer konkreta  frågor kring naturvetenskapliga fenomen som de sällan får svar på, säger Susanne Thulin. Detta trots att barnen är genuint nyfikna och vill veta mer om hur det ligger till.
I stället replikerar ofta förskollärarna med egna frågor.
Susanne Thulin undersökte även språkbruket och upptäckte att lärarna ofta besjälade de undersökta djuren. Gråsuggorna i stubben  fick mänskliga drag och liknades vid barnen i förskolan. Det var ofta lärarna som lanserade detta besjälade språk, vilket gjorde barnen förvirrade.
I stället för att barnen fick lära sig mer om naturvetenskapliga fenomen och om livet i stubben så lämnades de därhän […]  det övergripande bildningsidealet i förskolan om lek, omsorg och fostran tar över.  Naturvetenskap, i min undersökning,  blir snarare ett redskap för något som är viktigare och på det här sättet förändras inte heller lärares syn på sitt uppdrag.

Under våren har det varit ett liv och ett kiv i skoldebatten kring just med vilken rätt förskollärare kallar sig lärare, och huruvida förskolan är en del av skolan eller något annat. Den som dristade sig till att framhålla att det nog är så att det för många föräldrar är omsorgen mer än den pedagogiska verksamheten som spelar roll i en förskola fick rejält på nöten, och någons (jag minns uppriktigt talat inte vems) formulering om ”riktiga lärare” fick enorma proportioner i debatten.

Thulins avhandling indikerar att det nog ändå ligger en del i argument om att förskolan i dagsläget snarare hör hemma i området barnomsorg än i området skola. Gråsuggesagor har sin plats, och fyller en nog så viktig funktion, men när de går ut över barnens möjligheter att få del av sin lagstadgade rätt till kunskap, då går de över till att bli ett bekymmer.

Jag har full respekt för det gigantiska ansvar förskollärare och barnskötare bär, varje arbetsdag utan undantag. Men det Thulin påvisar i sin avhandling behöver tas på allvar.

———————

Uppdaterar: SvD skriver om skolinspektionens granskning av förskolor.