Förstår du? – Nej? – Underbart!

Det finns överallt runtom i klassrum och skolor här i världen elever som sitter och inte alls förstår vad läraren menar eller vill ha sagt. Det finns också de som förstår det mesta men inte allt, eller skulle vilja ha en detalj eller två förtydligad. Det betyder varken att läraren är en klant eller att eleven är av ett sällsynt korkat släkte, det betyder bara att just detta gick inte fram.

Orsaken kan vara en eller flera av ungefär hur många som helst olika orsaker – kanske vände sig läraren mot tavlan i ett kritiskt ögonblick och därför hörde inte eleven, kanske använde läraren en färg på pennan för att skriva på tavlan som eleven har svårt att uppfatta. Kanske sa någon något till eleven och distraherade denne, kanske har inte eleven de förkunskaper som behövs för att förstå det som gåtts igenom. Kanske har eleven huvudvärk, eller läraren är förkyld och svårare än vanligt att förstå. Kanske distraherades eleven av hur klädsam lärarens nya frisyr är, eller kanske satt h*n och funderade ett ögonblick över sitt eget förestående frisörbesök. Kanske råkade eleven drömma sig bort ett ögonblick, eller kanske är det ett extra klurig moment det handlar om. Kanske beror det på något helt annat.

Vad det beror på är inte viktigt i det här sammanhanget. Det som är viktigt är att det händer, varje dag, flera gånger om dagen, i massor med klassrum på ungefär samma gång. Det är helt som det ska i en skola där lärande pågår. Man förstår inte allt första gången man hör det. Somligt förstår man först sjuttonde gången man hör det, eller hundrafjärde, eller åttatusenniohundratolfte gången man hör det, när man fått en massa andra bitar av kartan på plats att sätta det i relation till. Helt som det ska, fullständigt normalt på alla sätt och vis.

Som lärare försöker man försäkra sig om att man uttryckt sig begripligt på mångahanda vis – man frågar, man låter dem öva och pröva själva, man låter dem diskutera och lyssnar på vad de säger, man kanske låter dem skriva prov, man ger dem texter att läsa och fler exempel och repeterar och så vidare. Och rätt som det är kommer man fram till att en elev som nickat och försäkrat att johodå, h*n förstår precis, h*n vet precis vad h*n ska göra och vi pratat om, inga problem i själva verket inte alls förstått, men valt att inte tala om det. Det kan bero på det ena eller det andra, tidigare dåliga erfarenheter, svag självkänsla, kommentarer från andra elever i klassrummet, klasshierarki, blyghet eller något helt annat. Oavsett orsaken är det ett stort bekymmer, framför allt för eleven själv men också för läraren.

Därför händer det ibland att jag utbrister i ett jublande Underbart! när en elev svarar nej när jag frågar om h*n förstått. Ty detta nej är ett stort steg framåt för den som tidigare sagt ja, vare sig h*n förstått eller inte. Plötsligt tar eleven själv ansvar för sitt lärande, plötsligt litar eleven så mycket på läraren att h*n vågar visa sin okunskap, och plötsligt visar eleven för övriga i klassrummet att det är helt ok att kräva en förklaring till om man behöver. Ja, det är mer än helt ok, det är rent av att rekommendera.

Att våga fråga har stor betydelse, och tro mig, lärare gillar att få frågor. En elev som ställer frågor ser, från lärarhåll, nyfiken, intresserad och kunskapssökande ut, och varje gång ett elevansikte skiner upp i det Aha! som visar att bitarna fallit på plats och mönstret blir synligt så tänds en stjärna i lärarens själ.

Det är helt sant. Fråga får ni höra.

Lärares ansvar

Jag har vid några tillfällen försökt beskriva hur jag ser på hela den olyckliga situationen med lärare som springer som skållade troll på de svenska skolorna, ständig i en känsla av att inte räcka till allt medan kunskapsnivåerna tycks sjunka allt djupare. Jag har försökt beskriva min syn på hur lärarna själva, tillsammans och var och en för sig, måste stanna upp, ta ett steg tillbaka och ta kommandot över sin situation. I november skrev jag:

Lärare måste börja ta ansvar för sin egen situation. Att tvätta gardiner ingår inte i jobbet. Att svara i telefon på kvällstid ingår inte heller i jobbet. Vi har ingen jourtjänstgöring i våra tjänster. Vi måste, själva, på egen hand och av egen kraft, börja prioritera bland de arbetsuppgifter vi utför. Det som inte ingår i jobbet måste vi våga lämna därhän. Kanske förblir det ogjort om vi inte gör det. Världen går inte under av otvättade fönster. Kanske blir det gnäll och klagomål, kanske blir vi rent av tillsagda att göra uppgifterna ändå. Då måste vi våga stå på oss, förklara med lugn och stadig stämma att nej, detta ingår inte i mitt arbete.

Jag har försökt uttrycka mig tydligt, men har inte lyckats, att döma av responsen i kommentarsfältet. Så låt mig försöka en gång till. Lyckas jag inte den här gången heller lovar jag att överväga att ge upp försöken.

Så, jag tänker såhär:

Forskningen är enig – den faktor i skolan som är mest avgörande för om eleverna lär sig mycket, lite eller inget alls är läraren.

Den, vars samlade erfarenhet av skolan består i att en gång i tidernas gryning varit elev i en, i en tid då det rådde radikalt annorlunda förhållande gentemot vad som råder idag, en annan skollag, ett annat betygssystem, en annan huvudman, kan ha en aning luddig uppfattning om vad det faktiskt innebär att vara lärare.

Detta kan innebära att denne, i ren okunskap, försöker lägga på lärare uppgifter som inte alls hör hemma i läraruppdraget. Det kan också innebära att denne, fortfarande i ren okunskap, tycker att lärare bara glider omkring hela dagarna och sen, helt orättvist, får hur långa sommarlov som helst.

Det är lärarnas ansvar att rätta till dessa missuppfattningar. Det är lärarnas ansvar att tydliggöra vad som faktiskt ingår i lärarens uppdrag, och vad som ligger utanför. Om inte läraren gör detta kommer ingen att göra det åt läraren. Inte arbetsgivaren, som ofta är den som sitter i okunskapen och tycker en massa. Dessvärre tycks inte heller lärarfacken vilja ta del i denna upplysningsprocess.

Det ligger också i lärarens ansvar att vid behov säga att nej, den uppgiften du vill ålägga mig nu, den ingår inte i mitt uppdrag. Det ingår inte heller i mitt uppdrag att leta reda på den personen vars uppdrag det är att ta sig an uppgiften i fråga.

Vad som ingår i lärarens uppdrag står att läsa i styrdokumenten. Man får inte lägga till och dra ifrån som man har lust, utan detta är det uppdrag man åtager sig att utföra om man tackar ja till en lärartjänst. Skulle man som lärare börja lägga till och dra ifrån lite utifrån tycke och smak drabbar det i första hand eleverna. Och jag kan inte tänka mig att det finns något som helst juridiskt stöd för att göra detta, att dra ifrån och lägga till som man behagar.

Jag kan ha fel, kanske finns det, kanske kommer det till och med att finnas i den kommande lagen. Det är i så fall ännu en gång eleverna som drabbas, och jag hoppas att lärare runt om i landet tar sitt uppdrag på tillräckligt stort allvar för att inte utnyttja denna eventuella lucka i lagen.

Kom ihåg vad jag sa först: läraren är den faktor som avgör om eleverna lär sig något eller inte. En kass lärare kan aldrig vägas upp av aldrig så fina lokaler, fantastiska läromedel eller gudomlig skolmat. En bra lärare kan väga upp betydelsen av usla lokaler, sönderfallande läromedel och tråkig snålt tilltagen skolmat.

Så viktigt är lärarens uppdrag. Så avgörande. Därför måste det tas på största allvar. Därför måste läraren ta sitt ansvar och klargöra vad som ingår i uppdraget och vad som inte gör det.

Har jag lyckats förklara hur jag ser på saken? Jag hoppas det.