Hur många timmar obetald arbetstid per vecka är rimligt?

I en kommentar till inlägget Det kanske är så att det inte finns några lätta lösningar får jag, som svar på frågan vilket ansvar läraren bör ta för att verksamheten i skolan ska fungera, det något oväntade svaret:

Jag har exempelvis en kollega som när rektor skärpte sig och tog in en behörig lärare så arbetade han 50 timmar i veckan en höst för att den nyanställde skulle lära sig de viktiga fysiklaborationerna. Fackligt sett ett vansinnigt agerande men eleverna är viktigast för många av oss och vi är många som ger gratis extralektioner till elever med problem etc. Du har ju varit verksam i skolans värld länge, har du helt missat alla de som bjuder på de där extra timmarna trots att de redan gör 45 timmarsveckor. Ser du inte alls vilket ansvar så många lärare redan tar?

Jag medger, utan omsvep, att svaret gjorde mig smått ställd. Jag har i många långa blogginlägg hävdat att lärarna själva, om det någonsin ska bli ordning på det här med arbetstiden, måste börja att aktivt avgränsa sitt arbete. Det är något jag flera gånger fått på nöten för, och jag har blivit lika förvånad varje gång jag anklagas för att ställa orimligt höga krav på en yrkesgrupp som redan går på knäna. I min naivitet har jag föreställt mig att det jag argumenterar för är motsatsen – en begränsning av uppdraget och arbetstiden som skulle innebära en lättnad för enskild lärare. Jag skrev om det bara häromdagen, när jag skrev om elevernas förväntningar på hur tillgänliga vi lärare bör vara utanför det som av äldre generationer refereras till som kontorstid:

De tidsmässiga gränserna för vad som är skoldag och vad som är fritid luckas upp , elever förväntar sig ett svar åtminstone inom en dag eller två även om mailfråga skickats under helgen.

Till detta måste vi, både som organisationer och enskilda individer, förhålla oss. När våra arbetstidsavtal förhandlas måste även denna dimension finnas med i bilden, och vi som lärare måste vara tydliga, både mot elever och mot huvudmän, vad vi ställer upp på och var vi drar våra gränser. Om vi finns tillgängliga ett par timmar under helgen finns vi tillgängliga ett par timmar färre under vardagarna, det är bara rimligt.

men nu undrar jag om jag månne missuppfattat det hela. Är det så att lärarkåren egentligen trivs med att jobba gratis några timmar varje vecka? Att det är jag som är kinkig när jag tycker det är orimligt att en yrkesgrupp skänker landets kommuner arbetstid motsvarande flera heltidstjänster varje vecka, varje månad, varje år?

Hur många timmar per vecka bör då en kommunalt anställd lärare jobba gratis? I genomsnitt, sådär? Eftersom jag jobbar på folkhögskola ser mitt avtal lite annorlunda ut, så jag måste fråga för att få veta. Hur många timmar är rimligt, tycker ni?

Kaos i trean

LRs presschef Zoran Alagic riktar min uppmärksamhet på en insändare i tidningen Bohuslänningen:

Om man betänker att det är en tredjeklass som beskrivs i insändaren, så kan man fråga sig hur det kommer att gå för dessa elever längre fram i skolan? Kommer de någonsin kunna hämta in den kunskap de missar nu?

Det låter ju helt förfärligt, vad står det egentligen i insändaren?

Jag kan bara säga att på grund av två pojkars beteende var det totalt omöjligt för läraren – som verkligen försökte – att bedriva någon form av undervisning. De två pojkarna brydde sig inte ett dugg om vad läraren sa.

De tog heller ingen notis om att jag fanns där. För övrigt var även jag nära att träffas av vindruvor som for genom salen i det vindruvekrig som utspelades.

Läraren försökte självklart tala pojkarna till rätta och bad upprepade gånger att de skulle sätta sig på sina platser med mera. Det enda som skedde var att läraren fick helt ofattbara svar, till exempel; ”Jag är inte din slav, jag gör som jag vill” och än värre.

Efter en stund blev de utkörda i korridoren men det blev bara ännu värre även i klassrummet därför att de båda pojkarna skrek och bankade på dörren – som läraren låst – och tog all uppmärksamhet från eleverna. Läraren försökte prata men ingen lyssnade.

När den chockade farfadern efter lektionen talade med läraren fick han beskedet att det enda skolan kunde göra var att tala med föräldrarna, och det hade de redan gjort, till ingen gagn. Jag förstår att farfadern blir lite skärrad, och jag förstår att LR lyfter insändaren.

Men uppriktigt talat, skolan kan och bör göra mycket mer än att tala med föräldrarna, även om detta givetvis också måste göras, och det bör skolan göra, omedelbums. Varken de två gossarna eller övriga elever far väl i den här situationen, och knappast läraren heller. Om detta kaos verkligen är så mycket vardag som farfaderns insändare antyder borde läraren få förstärkning i klassrummet så att både dessa två elever och övriga klassen kan få den uppmärksamhet de behöver. Lärarens ansvar är att säga till, rektors att sätta in resurser och följa upp och försäkra sig om att dessa är tillräckliga och kommunens ansvar i det hela är att punga ut, utan protester.

Och det borde samtliga representanter för lärarfack stötta i istället för att förfära sig och kackla skrämt om förlorad framtid. Eleverna är nio år, att döma ut dem som förlorade redan nu är rent ut sagt dumt.

Eller vad säger ni?

Att prata om skolans vardag

Kommunaliseringen av svenska skolan har lett till en situation där villkoren är så olika i olika kommuner att det börjar bli nästan oöverstigligt att föra en generell diskussion. Var och en lever i sin egen verklighet, och någonstans tappar man perspektivet att för den som befinner sig på andra sidan kommungränsen ser saker helt annorlunda ut.

Ni har hört uttrycket enade vi stå söndrade vi falla, inte sant? Kanske är det dit hän vi är på väg – lärarkåren fraktioneras till lokala enheter, där villkoren är så unika på gott och ont att centrala förhandlingar blir både meningslösa och otympliga, och varje kommuns lärare står ensamma i stormen.

Det är olyckligt.

Läraravtalet

Läraravtalet har slutits – lärarna får behålla sin 45 timmars arbetsvecka, och får precis som läkare och kommunaltjänstemän generösa 3,5 % lönepåslag under den kommande tvåårsperiod. Eftersom läkare och kommunaltjänstemän generellt utgår från högre löner än generella lärare innebär det visserligen att de får mer pengar i lönepåslag, men procentsatsen är densamma. Men den stora striden denna gång har inte gällt pengarna, utan arbetstiden:

Lärarna jobbar i dag 45 timmar i veckan under terminerna men får i gengäld längre ledighet under loven — så kallade ferietjänster. Arbetsgivarna ville ha en annan modell, ett krav som facken vägrat gå med på.