En folkhögskollärares sommarlov III

Ja, del II var ju konferensen, även om jag i euforin glömde bort att nämna detta i rubriken.

Regn. Fast inte ute, utan i visan:

.

som Metabolism generöst delade mig. Det är vad jag ägnat mig åt idag – jag har letat lämpliga sånger och visor inför nästa läsår. Att sjunga, helst något med väl avvägd fånighetsgrad, är ett ypperligt sätt att öva upp sitt uttal och intonation, och har en klart avdramatiserande effekt på hela undervisningssituationen.

Till denna avdramatisering bidrar även kompet:

.

Nej, tyvärr inte fantastiska Amanda Palmer, men väl instrumentet – som hon säger, den ber om att inte tas på allvar (dessutom är jag inte jättebra på att traktera den, så det blir superbra)

En folkhögskollärares sommarlov

Det har varit en massa cirkus kring det här med sommarlovet i debatten, därför börjar idag inläggsserien En folkhögskollärares sommarlov där jag tänkte dela med mig lite av vad jag faktiskt ägnar mig åt i sommar.

I dag har vi haft skolavslutning, så egentligen är det väl lite fusk att börja redan nu, men efter vita studentmössor, blombuketter och Den Blomstertid så känns det ändå som att sommarlovet har börjat. Det har, som varje skolavslutning på Hvilan så långt tillbaka jag kan minnas, varit en solig dag. Rektor höll tal, det musicerades, visades elevproducerad (fantastisk!) film, avtackades inte färre än två fantastiska superpedagoger, åts mat, delades ut omdömen och kramades en massa. Det fälldes en och annan tår, skrattades en del och så, plötsligt

Vad är tommare än en skola utan elever?

Så, hur ser min första sommarlovsvecka ut? Åh, den är spännande kan jag lova:

På måndag kommer vi att diskutera läromedel inför nästa läsår, det händer ju en massa på den fronten nu med de nya läroplanerna. Jag kommer dessutom att ägna en del tid åt folkbildningsnätet, och diskutera med skolans andre lokaladministratör om hur vi ska jobba med det nästa år.

Tisdag till fredag kommer jag att befinna mig på konferensen A World Worth Living In i Malmö. Vuxenutbildare och folkbildare från 80 olika länder samlas, det blir seminarier, förläsningar, utställningar, mingel och intensivt nätverkande.

Vad gör ni första veckan?

Läromedelstankar från Almedalen

Johnny Olsson, riksdagskandidat för Piratpartiet, berättar om en debatt som enligt programmet borde handlat om läromedel och upphovsrätt men mer handlade om skolor och resurser, skriver han:

Panelen bestod av fem personer som på olika sätt representerade skolan och läromedelsbranschen, och som under den första timmen (jag skojar inte) sjöng en femstämmig klagosång om skolans brist på resurser. Första gången upphovsrätten överhuvudtaget nämndes var när en av paneldeltagarna påminde om vad det stod i programmet.

Den kommunala skolans finansiella situation har vi pratat om många gånger, och kommer sannolikt ha anledning att återvända till, och det gläder mig att den bekymmersamma verkligheten nämns även i Almedalen, mitt bland alla blanka löften om miljonregn från både vänster och höger, även om det råkade ske i en debatt som skulle handlat om något annat. Men, skriver Johnny:

Trots att debatten var fullkomligt visionslös och så tråkig att man kunde se mossan växa på scenen, så kläcktes det en idé. För en av deltagarna lyckades producera en konstruktiv tanke om att läromedelsförfattare kanske borde ha betalt för själva produktionen, snarare än i form av royalties.

Här är en idé som kanske skulle kunna lösa en del problem: Se till att läromedelsförfattare får betalt för själva produktionen, inte för försäljningen. Skolverket eller motsvarande ska vara beställare, och istället för att betala för inköpet av böcker (skolornas egna inköp eller studenters via studiemedel) så betalar samhället redan vid själva framställandet. Villkoret är att läromedlen är licensierade under Creative Commons och på så vara allmän egendom. Det är rimligt. Saker som betalas av allmänheten ska tillhöra allmänheten.

Tanken om Creative Commons är god, men jag har svårt att föreställa mig att vare sig förlagen eller författarna är villiga att beställningsskriva efter skolverkets önskemål, och tanken på statligt standardiserade och kontrollerade läromedel smakar lite för mycket diktatur för att vara riktig behaglig. Jag hoppas verkligen att denna tankevurpa är ett utslag av en kombinationen information overload och hastigt nedtecknade början på tankegångar.

Nästa tankegång är också värd att kommentera:

Mattias Bjärnemalm var inne på att framställning och sammanställning av läromedel mycket väl kunde vara en del i lärarutbildningarna, men vi hann inte utveckla tankarna längre än så innan vi var tvungna att rusa åt varsitt håll.

Det är en riktigt formidabel idé. Lärarstudenterna skulle inte bara få tillfälle att praktiskt arbeta med och dra nytta av de senaste forskningsrönen, de skulle också med detta ges tillfälle att grundligt få insikt i den inte helt självklara konsten att lägga upp ett helt läsår. Just detta är ett vanligt förekommande önskemål – man får öva sig på att lägga upp lektioner, och ibland lite längre projekt, men att planera ett helt läsår så att inga moment utelämnas och saker kommer i en sådan ordning att det ena bygger på det andra är något som tydligen knappt nämns. Genom att handgripligen skapa läromedel för ett helt läsår tillsammans med andra studenter och med erfarna lärare och lärarutbildare som bollplank och handledare tror jag många skulle känna sig bättre förberedda när det är dags.

Den ekonomiska ersättningen för ett användbart och publicerat läromedel vore sannolikt välkommen den också, som student lever man inte fett.