Gott nytt år!

Semestern är över, och snart är det dags att hälsa de nya klasserna välkomna. Det känns lika roligt som det gör varje år, högtidligt, spännande, pirrigt, nervöst. Det spelar ingen roll om vi alla känner varandra sedan tidigare eller om det blir första gången vi möts, eller något däremellan. Nytt läsår och nya kurser gör att en klass alltid är en ny klass i början av ett läsår.

En oskriven bok som bara väntar på att fyllas med ord och bilder, klokskaper och framsteg. Bara omslagsbilden finns på plats ännu.

omslag

Gott Nytt År på er allesammans!

 

Annonser

Vårdagjämning #mydayjob

Det är vårdagjämning i luften, förväntan, rastlöshet; ivrigt vräker sig blommorna upp genom fjolårslöven, slår ut så det nästan hörs. Råkflockarna diskuterar uppdelningen av trädkronorna högljutt, bygger och tappar en och annan pinne på marken nedanför. Knopparna sväller, på väg att brista, vårskor klapprar mot stenläggning, vårjackor, aningen för tunna i den ännu lite kalla vinden, men så fina, så lätta efter de tunga, byltiga vinterkläderna visas upp

I skolan skiftar eleverna växel, flyttar plötsligt och märkbart sitt fokus från nuet till sedan – de som går ut börjar titta på högskolornas utbud inför hösten, de som har ett eller ett par år kvar tills det är dags att söka tittar också, och hittills tämligen lösa tankar börjar konkretisers som planer inför nästa läsår. Någon funderar över att byta skolan, kanske till en som ligger bättre till, kanske till en som erbjuder något hen saknat på den skolan där hen går nu, hur trivsam den än är, kanske till ett nytt social sammanhang där hen hoppas kunna börja om, skapa sig själv på nytt.

Att tempot ökar beror inte bara på att kurser börjar närma sig slutet, att läsåret snart är över och tiden för att hinna avsluta allt som ska göras, tiden vi har kvar som klasser, som grupper, som elever och lärare tillsammans mot målet, blir allt mer begränsad. Den här livskraften, rastlösheten, ivern spelar in minst lika mycket. Framåt, vidare, uppåt!

Det är vårdagjämningstider.

GOTT NYTT ÅR!

Det nya läsåret väntar precis om hörnet. För somliga det första, för andra det sista, för många ett i raden. Det kommer att innehålla skratt, det kommer innehålla oro, möda, tårar och slit. Det kommer ställas krav och det kommer att nås mål. Förväntningar kommer att överträffas, och komma på skam. Det kommer att förekomma misslyckanden, och det kommer begås misstag. Det är helt i sin ordning, det är så vägen till kunskapen ser ut. Det kommer att förekomma framgångar, framsteg och alldeles otroliga prestationer av så många slag att vi kommer hisna.

Gott nytt år!

.

Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut

Läsåret är över. Kvar står en skola så öde och tom som en skola bara är när läsåret är över. Det spelar ingen roll hur mycket och energiskt lärare och övrig personal springer omkring, en skola utan elever är tom.

Och så ska det vara. Nu börjar det nya, och av det gamla finns bara minnen kvar. Vi kan inte lägga till något, vi kan inte dra ifrån. Vi kan inte ändra eller rätta till. Vi kan bara lära oss av det vi gjorde, vad som gick bra och varför det gjorde det, vad som gick mindre bra och vad vi kan göra för att det ska gå bättre nästa gång.

Förra sommaren berättade jag lite om vad jag gjorde under det som med lekmannabegrepp kallas sommarlov. I år kommer det att se lite annorlunda ut. För mig personligen, men jag hoppas också att vi som skola tar till oss av de råd och den feedback vi fått under läsåret. Det hoppas jag gäller skolan som institution i landet också.

Det räcker så, nyårstal bör varken bli för långa eller för dystra.

Gott Nytt År!

.

Provar en ny modell

Jag har redan bestämt mig för vilka böcker som kommer att användas i mitt klassrum i höst. Det är en ny approach, vanligen brukar första delen av sommaren gå åt till beslutsprocessen men av olika anledningar forcerades beslutet fram i år.

Det innebär, för min del, att mitt arbete under sommaren kommer se lite annorlunda ut. Momentet när jag läser igenom en hög böcker för att se vilka som känns mest lämpade försvinner, och jag går direkt på att börja förbereda de aktuella böckerna. Det kan leda till att jag jobbar mindre i sommar än jag gjort andra år. Det kan hända att det inte blir någon skillnad alls.

Men det är intressant att prova nya sätt att närma sig saker och ting. Det gäller läsår lika väl som andra naturfenomen.

 

#skolchatt om organisation och schema

Det är torsdag igen, och som traditionen bjuder börjar #skolchatt klockan 20.00. Ämnet denna vecka är organisation och schema, med särskilt fokus på vad som fungerar väl i olika sammanhang, och vad det är som gör att faktiskt fungerar.

Vi pratar ofta mycket om vad som INTE fungerar, om raster som är för korta, om planeringstid som inte räcker till etc, men nu provar vi att närma oss frågeställningen från ett annat håll. Genom att lyfta och titta på exempel på vad som fungerar hoppas jag vi kan lära oss av varandra inför nästa läsår, och låta de goda exemplen sprida sig som ringar på vattnet.

Vilken är den optimala tiden att börja om morgnarna? Bör vi organisera om skolåret i tre terminer med färre lektioner per vecka? Hur lång bör en lektion egentligen vara? Hur många elever bör varje lärare undervisa? Hur många lärare bör varje elev möta under en skolvecka? Hur lång tid behöver en lärare mellan lektioner? Och hur långa raster behöver eleverna? Vad säger forskningen? Vad säger erfarenheten?

Välkomna att delta i samtalet, 20.00 på Twitter.

En folkhögskollärares sommarlov XI

Att lyssna till hur pusselbit efter pusselbit av det som ska bli ett nytt läsår klickar på plats såhär mot slutet av sommarlovet är en speciell känsla. Det finns gott om hål, såklart, och en hel del bitar ligger fortfarande med baksidan upp, men man börjar kunna skönja strukturen och motivet. Det börjar bli tydligt att det är ett pussel där alla har några bitar, och allas bitar är viktiga. Hur många man har, om de passar ihop med varandra eller är spridda över hela pusslet och fyller små hål här och där, om de bildar en ram eller ett hörn är inte det viktiga – det viktiga är att alla bidrar med sina bitar. Först då kan det bli komplett.