Läsförmågorna

Vi pratar om Sandman och återkommer till det här med läsförmåga. Till hur även den mest drivne läsare kan behöva övning och stöd när hen ställs inför en ny och ovan läsmiljö.

Att med van blick segla igenom facktexter om mer eller mindre kända ämnen så att underrubriker och fotnoter skummar kring stäven garanterar inte att förmågan att njutningsfull dyka ner i de andra världar skönlitteraturen erbjuder är lika välutvecklad. Den som med självklarhet glider genom den litterära världen i en pappersbok kan känna sig bortkommen när hen snubblat och vacklar sig igenom exakt samma text i digitalt format.

På samma sätt erbjuder det grafiska formatet i Gaimans Sandman Chronicles en ny och inte självklart enkel utmaning för hen som känner sig hemma i rena textromaner helt utan eller med mycket få illustrationer. Läsupplevelsen kräver ett annat tempo, en öppenhet för andra aspekter, ibland en annan slags vakenhet för referenser, och ett annat sätt att betrakta boksidan som kan kännas både främmande och avskräckande.  

En förstasida som denna innehåller mycket information och mycket lite av den i text. Vad är miljöbeskrivning, vad är viktiga delar av den berättelse som börjar? Vad ska läsaren fästa sin uppmärksamhet på, vad kan hen låta ögonen bara glida över? Ska hen titta noga, följa förloppet, eller kasta en blick och sedan bläddra vidare? För den som är van att läsa grafiska berättelser, som är något annat än det vi vardagligt kallar serier, tycks det nog så enkelt, för den som ger sig in i formatet för första gången kan det bli överväldigande.

Det kan vara skönt att läsa tillsammans med någon, antingen någon som är lika ny inför formatet som en själv eller någon som känner sig på välbekant mark och kan guida förbli blindskären och peka ut de där små subtiliteterna vi ofta missar som nyanlända. Att få höra vad någon annan såg i det där som verkade bara konstigt, eller osammanhängande, och att smått stolt få peka ut de där småsakerna som andra faktiskt inte såg.

För varje ny läsförmåga vi tillgodo gör oss blir vår värld lite lite rikare. Och det är lite möda värt, inte sant?

Annonser

Bookcrossing

Eftersom jag letar stolar drog vi fram genom Malmös second hand-butiker i helgen. Vi hittade inga stolar som föll mig i smaken, och ingen lampa heller. Vi hittade nästan en lampa, men den var fel färg så den fick stanna kvar i butiken tills någon annan hittar den.

Däremot köpte jag en kasse lovande pocketböcker för 35 kronor. Det är så lite pengar att det nästan måste räknas som book crossing. De kommer hamna i bokhyllan i klassrummet. Det talas mycket, med bekymrade röster, om elevers läsvanor och läsförmågor. Jag tror mycket på det Pippi Långstrump sa när hon fick en trumpet. Minns ni? Någon frågade om hon verkligen kunde spela trumpet, och Pippi svarade:

Det vet jag inte, men det går nog lättare nu när jag har en trumpet.

Jag tror det förhåller sig likadant med det här med läsande. Det går lättare om man har tillgång till böcker, om de finns där mitt framför en och man kan ta i dem, bläddra i dem, titta på typsnittet, radavståndet, layouten. Läsa på baksidan, titta på omslagsbilden, fundera över titeln. Provläsa ett stycke eller två, känna om det tilltalar en.

Om man måste ge sig iväg för att införskaffa en bok, och därtill inte är så hemmastadd i böckernas värld att man vet riktigt vad man letar efter, så kan tröskeln upplevas som så hög och svåröverstiglig att man vänder om och går åt ett annat håll. Det som för en van läsare kan vara en njutning – att vänta på den där boken som verkar så lovande – kan för en ovan vara orsaken till att man tappar inspirationen.

Så, för att bidra till att stärka människors läsförmåga dräller jag böcker omkring mig. Jag lämnar utlästa böcker på bussar, på pendeltåg, på hotellrum, i väntrum, och gör dem tillgängliga sådär lagom i blickfånget när tankarna börjar vandra, som de ju gör ibland, i klassrummet. Jag tror nämligen det går så mycket lättare att läsa om man har en bok eller två till hands.

Den läsande pojken

Rätt är den väg som fungerar. Den väg som leder till utvecklade färdigheter och uppnådda mål.

Det är inte mina kloka ord, utan Helena von Schantz slutkläm i Skolvärldens intervju med henne om ungas läsande.

Brister i läsförmåga gör tillvaron onödigt begränsad. Inte bara går personen miste om den möjlighet att vidga sina horisonter och sin erfarenhetsbas som läsning av bland annat skönlitteratur ger, h*n får svårare att hantera samhället som det är strukturerat i dag. Helena igen:

 Läsningen är nyckeln till allt – arbete, utbildning och kontroll över den egna tillvaron. Tänk vilket handikapp att inte förstå ett brev från Skattemyndigheten, säger hon.

Folkhögskolebibliotekens blogg är också inne på temat läsförmåga:

Kan man påverka en vuxens läsförmåga? Ja det är en fråga jag ställt mej många gånger som folkhögskolebibliotekarie särskilt som jag, utifrån min horisont, ser en nedgång i bokläsandet.

Jag rekommenderar varmt båda artiklarna, och avslutar med en favoritklokskap från Falstaff Fakir:

Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok

I ögonvrån

Jag skymtar något i ögonvrån, ett perspektivproblem som jag anar har stor betydelse och ställer till problem. Det har med läsförmåga att göra.

Den är liksom på tapeten just nu. Man oroas lite för att det häringa Internetet leder bort barnen från den uppbyggliga litteraturen, förfasar sig över hur läsförmågan förändras till något man inte känner igen. Man trevar runt avkodning och textförståelse, studieteknik och litteracitet, men det blir liksom inte mer än trevanden i det offentliga samtalet.

Och jag måste vara ärlig mot er – det bekymrar mig!

Det här med läsförmåga är bortom avkodning och studieteknik, det är bortom sentimentalt nostalgiska måsteläsa-listor och förskräckta fördömanden av förändringar. Vägen går genom litteracitet, genom analys och reflekterande, genom förförståelse och vetskap om underförstådda samband.

.

Datoranvändning förändrar läsförmågan

Lärarnas Nyheter berättar om en forskningsrapport (som jag tyvärr inte hittar någon länk till) från Göteborgs universitet, där resultaten indikerar att ökad datorisering av hemmen påverkar elevers läsförmåga. Pedagogikprofessor Monica Rosén berättar i tidningen om hur datoranvändning ändrar barnens läsvanor på ett sådan sätt att de inte utvecklar sitt läsande på samma sätt som tidigare:

Det finns ett negativt samband mellan ökat datoranvändande och frekvensen nöjesläsning och bibliotekslån av böcker på fritiden, säger pedagogikprofessorn Monica Rosén som ligger bakom studien.

Det är inte säkert att detta är ett problem.

Informations- och kommunikationsteknologin har kommit en lång väg sen Luther spikade sina teser på kyrkdörren. Krösa-Major, skillingtryck och journalfilmer har alla spelat sin roll i utvecklingen som nu börjar passera text tryckt på papper (en teknologisk revolution på sin tid!) och röra sig mot en annan form, vilket i sin tur ställer andra krav på mottagaren.

Björn och Richard Gatarski skriver mer om denna utveckling, medan Christermagister ser det från ett annat håll.

Uppdatering: och Maths hittar länken till rapporten! Tack så mycket.