Lear

Åh, en sån föreställning! Musiken, kostymerna, skådespelet, ljuset, sångerna, maskerna och inte minst sångarna.

Den gamle kungens hastigt eskalerande, förtvivlade sorg och galenskap, de äldsta döttrarnas manipulerande spel och lögner, hertigarnas maktkamp, den desperata lojaliteten, brutala mord, och genom det hela kärlek och svek så tätt sammantvinnade att det ena stryper det andra…

Befinner du dig i Skåne så se den, upplev den, ta chansen.

Galenskap

Vi ska se Lear på Malmö Opera i morgon. Det är en rätt speciell opera utifrån en rätt speciell pjäs, och av förhandssnacket att döma är det en rätt speciell uppsättning av denna rätt speciella berättelse om skuggspel och galenskap.

Jag älskar King Lear, det är en så mäktigt sorgligt tragisk skildring av hur små människor kan bli när de tappar perspektivet och stirrar sig blinda på makten, och musiken i operan förstärker den eskalerande känslan av galenskap och paranoia som löper som en uppruggad, helvetsröd tråd genom pjäsen.

Och vi kommer dessutom att sitta så nära scenen att vi nästan kommer kunna röra vid den.

Det finns många sätt att spendera en söndagkväll. Se total galenskap utvecklas till atonalt desperat musik är ett av de mer fantastiska.