#Queertango

Det har nog undgått få att det här med tango, det tycker jag är väldigt väldigt roligt. Och som jag nämnde när jag skrev om upprördheten kring det första samkönade dansparet i Let’s Dance, att föra faller sig mer naturligt för mig än att följa. Det har det alltid gjort, redan när jag barn och vi var nästan bara flickor på danskursen lärde jag mig föra. Än i dag har jag svårare att låta mig föras även i t ex vals som jag dansat sen jag var ungefär sex år.

Så i fredags tog jag chansen att vända på rollerna, att uppleva tango från följarens perspektiv. Det var svårt, det var nytt. Att göra det på Ginger Rogers perspektiv är en helt annan sak. Ett annat förhållningssätt. Det var lite läskigt att faktiskt släppa kontrollen och lita på att föraren tog ansvaret för att vi inte dansade iväg in i väggen eller ut i köket. Lite läskigt, väldigt roligt, väldigt nyttigt, och väldig givande. Jag var tvungen att tänka väldigt noga på precis allt jag gjorde, och när kvällen var över var min hjärna behagligt utmattad.

Ah, en härlig känsla!

 

Annonser

#Samkönat i #letsdanceSE – äntligen!

Så fick vi änteligen det första samkönade paret i Let’s Dance! Hurra! Eller ja, typ i alla fall. De var med utom tävlan, i den del av konceptet som fungerar som pausunderhållning. ‘Tony Irving bjuder upp’ kallas inslaget och kan ses på nätet.

Inslaget väckte uppmärksamhet, och inte bara för dansen som sådan. Expressen låter oss veta att efter programmet kallades till krismöte, där jurymedlemmen Ann Wilson ska ha uttryck skepsism mot det faktum att två kvinnor dansade med varandra;

 Saken är den att jag inte tycker att ”Let’s dance” eller ”Tony bjuder upp”, det är båda underhållningsprogram, och vi har inte politik. Man ska inte behöva känna påtryckningar från varken den ena eller andra politiska inställningen till dans […] Vi kan aldrig hålla alla människor glada, det finns människor från alla möjliga sorters bakgrund, religiösa och politiska. Vi hoppas att dans ska vara något som förenar människor, det är temat för ”Let’s dance”. Det är ett underhållningsprogram och att vi måste följa vissa politiska linjer kände vi inte var nödvändigt, säger Ann Wilson.

Ann Wilson åsikt om samkönade par i programmet delas inte av alla inblandade i produktionen. Expressen berättar vidare att jurymedlemmen Dermot Clemenger inte var med på mötet alls:

 Jag tar totalt avstånd från den här diskussionen. Jag har inte ifrågasatt varken Tony eller TV4. Jag var inte ens närvarande på mötet utan åkte direkt hem för jag tyckte att frågan var oväsentlig. Det är en ickefråga för mig, säger Dermot Clemenger.

Han har så rätt. Men trots det: För mig är det en fråga. Och jag är ingen särskilt unik människa.

Jag har dansat olika slags pardans genom mitt liv, och alltid funnit mig bäst tillrätta som förare. Det har aldrig någonsin ifrågasatts, förrän på senare år. Jag tolkade det först som att det har med min ålder att göra, väl medveten om att det kan vara svårare för omvärlden att ha överseende med en tants infall än en yngre människas nycker, men har tvingast inse att nej, vi befinner oss faktiskt i en tillfällig tillbakagång när det gäller samhällets tolerans mot det som ses som avsteg från gängse könsnorm.

Jag har om och om igen ifrågasatt bristen på variation bland dansparen i Let’s Dance. Visst är det roligt att se de mer eller mindre kända amatördansarna utvecklas och lära sig, men som kvinna och förare är det inte särskilt inspirerande att alla par är så lika.

Inte för att det är politik, utan för att det är dans.

Men politik blir det när någon vill förbjuda mig att dansa med kvinnor.

Det finns bara ett enda anständigt sätt att bemöta det, och Tony Irving förklarade hur när han presenterade det första samkönade dansparets Queer Tango i Let’s Dance:

 

 

Nu ser vi fram mot kvällens avsnitt, och nästa säsong när det här med samkönade par inte längre är obeträdd mark.

Morrica, bruksanvisningar och #letsdance #blogg100

Som jag nämnde igår deltar jag i år i fenomentet #blogg100 ungefär på samma sätt som jag monterar IKEA-möbler – utan att läsa bruksanvisningen. Just nu sitter jag och funderar över tagen i rubriken – bör jag ha den med i alla inlägg som ingår i fenomenet? Vi experimenterar lite och ser vad som händer, tycker jag, hur låter det? I dag får tagen vara med.

Säsongens #Letsdance började sändas igen den här helgen, och än en gång konstaterar jag smått uppgivet att tv 4, ännu en gång, bara valt att ha en enda sorts danspar. Man kvinna man kvinna man kvinna i en lång rad blir lite enahanda i längden. Nästa säsong, tv 4, är den tionde. Ansträng er lite och ge oss äntligen lite variation då, ok? Jag ställer upp som okändisbloggare om ni frågar i tid.

Jag kommer ändå att följa årets säsong, såklart, de har ju haft turen att få med den glittrande charmerande exceptionella musikern och artisten Gunhild Carling som deltagare, och henne kan jag inte stå emot.

#letsdance och genustraditionerna

Jag känner mig fortfarande som nybörjare på området TV-tittande, och har ännu inte nått nivån där jag utan att mycket medveten planering och larm i kalender kan hålla den strikta rutin som krävs för att följa tablå-tiderna. För att befästa de färdigheter jag lyckades erövra under de svenska uttagningarna till ESC och inte tappa dem innan själva eventet som sådant nästa lördag, den artonde, följer vi, som jag nämt tidigare, Let’s Dance på Tv4.

En av de stora poängerna med att se programmen när de faktiskt sänds är att man ser det tillsammans. Tillsammans med dem man rent fysiskt är tillsammans med, och tillsammans med alla de som ser det och pratar om det på Twitter, på Facebook. på Tumblr och andra sociala event, så jag finner med glädje att det är mödan värt att planlägga.

Varje vecka lyfts i samtalen på sociala media funderingen kring det här med den väldigt ensidiga könsfördelningen bland dansparen, och svaren från @tv4 är ibland lite kryptiska. Häromveckan förklarade de till exempel att det rör sig om en tävling, och man därför inte kan ha samkönade par. Det är väldigt svårt att formulera sig på bara 140 tecken, så det är fullt möjligt att man menade något helt annat än det som faktiskt blev sagt, men jag får ända ett intryck av att det helt enkelt handlar om att man är rädd om annonsinkomsterna och tror att annonsörerna inte alls är redo för samkönade par ännu.

Jag tror de är redo. Jag tror publiken är redo också. Kanske skulle delar av publiken bli lite förvånade först, det skulle bli diskussioner, artiklar, insändare och ruckade världsbilder. Och det är inte dåligt, i synnerhet inte för den som önskar uppmärksamhet. Och det gör annonsörerna. Jag tror dessutom att det skulle ta de flesta av de förvånade tittarna max två program att upptäcka att samkönade par är minst lika förtjusande att se på när de dansar som mixade par.

Se här, t ex:

 

#letsdance i afton

De dansar samba i kvällens Let’s Dance, med varierande grace och rytm i rumpskakningarna.

Jag imponeras, som jag gör varje vecka, av hur de professionella dansarna vecka efter vecka lyckas lyfta fram det vackraste hos kändisarna och få dem att visa sina bästa sidor på dansgolvet.

Jag charmas, som jag gör varje vecka, av fantastiska Maria Montazami. Hon är fullständigt bedårande, och hennes beskrivning av dotterns relation med en av dansarna som ‘leksakskompisar’ hoppas jag plockas upp och blir ett vedertaget begrepp.

Och jag hamnar, som jag i olika utsträckning gjort varje vecka, i samtal och reflektioner kring hur paren satts ihop. De är söta, charmiga och vackra, det är roligt att se dem och se hur de utvecklas och blir alltmer samdansade för varje vecka. Men nog hade det varit roligt om åtminstone ett par av dem fått bjuda på lite variation? Några samkönade par hade piggat upp tillställningen, tycker ni inte det?


#letsdance

Vi ser på Let’s Dance i kväll, och jag gör samma två reflektioner som jag gjorde förra veckan:

1. Dansparen är mestadels väldigt söta, i synnerhet är vi förtjusta i Maria Montazami och Kristjan Lootus, men är det inte lite tråkigt med så många par och bara pojke-flicka-uppställningar? Lite omväxling, sådär, vore inte det trevligt? Jag skulle t ex gärna se Rickard Söderberg dansa med Tobias Wallin, tror de skulle dansa väl ihop.

Ljudet i filmen nedan är inte det bästa, men den är värd att se:

 

2. Apropå klippet här ovan också – jag undrar om det går att lirka in de där tangolektionerna i höstens planering? Det är snart dags för den att börja ta form, och om de är med i tanken redan från start så kanske det blir möjligt. Man vet aldrig. Kanske borde jag börja titta på lämpliga skor, så jag hinner gå in dem? Skavsår, föreställer jag mig, har en dämpande effekt på inlevelsen i tango.

3.  Det är mer givande att se Let’s Dance på en riktig TV än på en rätt liten datorskärm.

Ok, det blev tre, men den tredje kan vi väl betrakta som en bonus?