Konsekvenser av regn

Det har regnat i Malmö. Ett veritabelt skyfall och skadorna har nog ingen riktigt överblick över mer än sådär på ett ungefär än så länge. Källarförråd, bilar, bussar, brunnar, trädgårdar, stan var full av vatten och vatten är inte bara blött, det är mäktiga krafter som rör sig, föröder och ändrar på allt i sin väg.

Infrastrukturella konsekvenser har självklart hög prioritet, i synnerhet i en region där kombinationen av stora mängder människor som hela tiden rör sig åt många olika håll samtidigt och en redan innan vattnet smått kaotisk situation dimensionerad för en annan värld,  med många flaskhalsar och gott om utrymme för förbättringar. För enskilda individer är det översvämmade källarförrådet ofta långt mer än en förtret, minnesföremål, vinterkläder, möbler, sportutrustning, leksaker etc, allt eller mycket är för alltid borta.

Kulturlivet i Malmö, det kreativa, levande, pulserande kulturlivet som gör Malmö till Malmö, det kulturliv som ger färg och luft och nerv till staden, drabbades hårt i skyfallet. Sydsvenskan ger oss en liten aning:

Många band saknar nu replokaler och många konstnärer har inga ateljéer. Tangopalatset, Moriskan, ABF och Inkonst är fyra andra drabbade aktörer.

När skyfallet föll över Malmö natten till söndagen så vattenfylldes stadens källare. Och eftersom en stor del av Malmös kulturliv repeterar och utspelar sig i källarlokaler, är den lokala kulturscenen väldigt drabbad.

Vart alla dessa band, konstnärskollektiv, scener, föreningar, artister med flera kulturutövare nu skall ta vägen är en fråga jag hoppas kommunen själv tar på allvar, på lika stort allvar som kommunen tar den infrastrukturella situationen. Kanske kan de många tomma affärslokalerna i staden få nytt liv som repolokaler, ateljéer och scener? Åtminstone under en övergångsperiod? Utan lokaler blir det inte mycket kultur, och utan kultur blir Malmö en väldigt annorlunda stad än staden vi kände innan skyfallet. Inte bara tråkigare och gråare, utan också mer stillastående, krympande i stället för växande och mindre lockande att besöka.

Det vore en samhällstragedi.

Maj maj måne

Det är Valborgsmässoafton i morgon. Förutom att det innebär att ungefär hur mycket folk som helst, och så några till, kommer att samlas i stadsparken i Lund och grilla, umgås, lyssna på musik, prata med varandra, lära känna varandra även i den bibliska betydelsen och ha det allmän trevligt innebär det också att i övermorgon slår maj ner på oss med full kraft, med allt vad det innebär.

Var rädda om er, allesammans, ok?

Eftermiddag

Oh, jag hade tur! Visst var där elever på bussen, trevliga, glada, gamla och nya, pigga och glada.

Och visst sjöng vi, och presenterade oss! Och visst var det härligt att se såväl gamla som nya elever igen, få en och annan varm kram och många leenden. Somliga var sig nästan precis lika, andra har bytt frisyr, hårfärg, ögonfärg, byggt muskler, piercat sig lite, solat och mognat. En hade undgått att få en blomkruka i huvudet, det gläder mig lite extra. De nya såg rara och trevliga ut, varenda en utan undantag, och det gör mig också glad.

Och skolan lever upp igen, skolgården ser inte längre öde och tom och jättestor ut utan hemtrevligt mysig och välkomnande, trapphusen ekar inte längre tomma utan av skratt och steg och röster. Stolar skrapar, dörrar öppnas och stängs och det krasar hemtrevligt i gruset av fötter som går mellan husen.

Det nya året har börjat, och det har börjat lovande.

Gott nytt år, allesammans!