Natten faller

Jag är väldigt förtjust i Isaac Asimovs författarskap. En av mina favoritromaner utspelar sig på en planet med inte färre än sex solar, en planet där det alltid är dagsljus och mörker är något som är så exotiskt och skrämmande att när man bygger en mörkertunnel som turistattraktion är man redan i öppningskapitlet tvungen att stänga den eftersom människor blir galna av skräck av denna fåminutersfärd i en stillsam vagn genom kompakt mörker.

Att Expressen berättar att man funnit en planet med fyra solar gör mig glad, ja rent av förtjust. Det känns som att berättelsen och verkligheten plötsligt befinner sig en liten bit närmare varandra.

Ljus i klassrummet

Nu har jag köpt ljus till min nya ljusstake också. Jag funderade en hel del på det här med färgen, kopparfärgade ljus, silverfärgade ljus, svarta ljus, jag övervägde rent av vita men fastnade till slut för en slags havregrynsgrötfärgade rätt korta ljus:

Vad tycker ni? Visst är den lite fin? Jag har så vackra fönster i mitt klassrum, och en jättestor ek utanför som silar även ljuset en sån här solig dag till ett behagligt dunkel.

 

the sun is shining

och jag försöker, det vill jag att ni ska veta, jag försöker aktivt ansluta mig till defaultläget ‘glädje’ över detta.

Det går sådär, kan man säga. Jag är och förblir en skuggvarelse.

Men jag gläds åt att så många gläds över ljuset och sånt.

Kanske kan jag få poäng för god vilja?

.

Twitterpoesi

På vägen hem, väntan på bussen, sysselsatte sig min hjärna med att skriva poesi på Twitter. Efter att ha putsat lite, men bara lite, slår jag ihop tweetsen till en hel liten dikt. Så här blev det:

And there was Darkness.

And in Darkness Order and Chaos grew.

And they fed Darkness.

And Darkness fed them.

Then there was Light.

Light burned away Darkness.

Order hungered.

Chaos hungered.

Chaos engulfed Order.

Order engulfed Chaos.

Balace was no more.

Temasånger

.

.

.

.

Kärleken skapar ett ”vi” utan att förstöra ett ”jag”.
Leo Buscaglia

Mörkrädsla

.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.

I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,

ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,

var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.

/Erik Blomberg

.