Löne-agenda

Även jag lyssnar givetvis till debatten i Agenda mellan ordförande i LR, Metta Fjelkner och SKLs representant Ingela Gardner Sundström. Fjelkner förklarar pedagogiskt varför det faktiskt är så att lärarlönerna måste höjas, och att det faktiskt är så att högstadielärare och gymnasielärare haft usel löneutveckling, sämre än de flesta andra tjänstemän. Gardner Sundström himlar teatraliskt med ögonen och säger inte just något trots att hon använder en hel del ord. Fjelkner förklarar en gång till. Gardner Sundström himlar med ögonen igen och valsar ut i en vindlande svängom om att jo kanske och ja det är ju en tanke man kan tänka och så kan man ju säga men… och får en tillsägelse av programledaren när hon försöker byta ämne. Gardner Sundström himlar vidare medan Fjelkner berättar hur hon dagligdags möts av önskemål från medlemmar på att LR bör jobba för ett återförstatligande av skolan.

Och ungefär där börjar jag fundera. Dvs jag började redan igår när programmet gick på TV, och jag började en gång till ikväll när jag såg det igen – högstadiet och gymnasieskolan borde vara en statlig angelägenhet, inte några lokala kommunala historier. Det är det enda rimliga, och att döma av Gardner Sundströms insats kan det vara den enda möjligheten att faktiskt på lång sikt bedriva högkvalitativ utbildning på pre-universitetsnivå, över hela landet.

Max Entin såg också Agenda.

Hierarkier

Tidigare idag försäkrade Zoran Alagic i en kommentar till inlägget Skolan är osexig apropå olika yrkesgrupper i skolsystemet att

Hierarki har aldrig LR talat om. Utan om att respektera olika kompetenser och yrkeskunskaper hos olika grupper

Trots detta tar Mats på TystaTankar strax därefter ännu en gång upp hur han upplever att samme Zoran ‘hetsar mot Lärarförbundet och förskollärare’. Att Mats inte läst Zorans kommentar här är inte så förvånande, därför lyfter jag upp den till en högre nivå och ger den ett eget inlägg, i förhoppningen att den därmed ska nå några fler.

Men samtidigt grubblar jag över Linda Linders kommentar till Mats inlägg. Hon skriver där att det handlar om status, och just hierarki. Kan det vara så att förskollärarna upplever att de ses som lägre i hierarkin än lärare i grundskolan och uppåt, trots att lärare inte ser detta utan förbryllas över bristen på yrkesstolthet och grubblar över varför förskollärare är så angelägna att tappa förleden i sin yrkestitel? Upplever förskollärare att de har mindre inflytande över sin arbetssituation är lärare har? Har de verkligen det, eller är det bara deras subjektiva upplevelse som t ex skulle kunna härstamma från en förändrad förskolevardag?

Jag vet inte, och jag vet inte om det finns någon forskning att tillgå heller. Men jag kan inte annat än fundera över hur denna upplevda hierarki ser ut, och varför den blir ett sånt brutalt fokus i debatten att både barn och elever tyckas helt hamna i skuggan.