Luciatåg goes #melfest

Jag har tyvärr ingen bild från vårt Luciatåg på Hvilan i dag, jag hade så gärna velat visa er. Kanske kommer det upp på Facebook med tiden, och då kommer jag länka. Det var ett fint tåg, som det alltid är, deltagarerådets vice ordförande bar kronan med bravur och allvar, ingen tog eld, sången var vacker, stämningsfull och pepparkakor och lussekatter åts.

Och vår samboskola, Mo Gård Folkhögskola, bidrog med teckentolkning de luxe som lyfte hela arrangemanget ytterligare en nivå. Teckenspråk är ett mycket vackert språk, och tillsammans med sången fick vi en upplevelse utöver det vanliga.

 

Nationell Lucia-ångest

Sociala media väller över av Lucia i dag. Och det är inte bilder på vingliga kronor, stjärngossestrutar med brutna toppar, glitterprydda hjässor eller ens hembakta lussebullar som dominerar. I år hör jag mer av hur sårade känslor över att inte ha blivit vald till Lucia i skolan bearbetas offentligt, uppblandad med upprörda röster över hur skolor väljer att designa sina luciatåg. Tydligen uppfattar en del av dagens föräldrageneration det som coolare om sonen drar på sig bruna eller röda trikåer än vit särk och trollkarlshatt. Det går mode i det mesta.

Reklam påverkar våra värderingar, vårt sätt att se omvärlden och oss själv i relation till vår omgivning. Det gläder mig att se ett företag använda detta medium för att kommentera på fenomenet och hjälpa oss sätta det i perspektiv:

Men du behöver ju inte projicera det på honom. Att du tyckte det var förnedrande när du var tonåring!

Oi Jouluyö

Det är Lucia idag. Låt mig därför bjuda på en alldeles väldigt traditionell julsång i en fullständigt underbar version:

.

.

Glad Lucia!

Nu (eftersom detta är ett tidsinställt inlägg så postas det medan jag står vid busshållsplatsen, visst är det en fiffig funktion?) åker jag iväg för att njuta av Hvilans Luciatåg.