När du behöver fly…. #blogg100

Jag pratade med en vän om händelsen i Malmö i helgen, om reaktioner (och brist på reaktioner) från allmänhet, politiker, poliser, myndigheter, media etc. Vännen befinner sig i en annan del av Europa, i en av de delar där ekonomin rasat ihop och den politiska kartan blivit alltmer färgad av upprördhet och högerextremism.

Hon sa:

När du behöver fly så är du välkommen att bo på min soffa.

Hon sa det på allvar, förtydligade att innan människor knivhuggs på öppen gata, inför många vittnen, är det många många av de värden vi räknar som demokratiska som fallit. Många lever ännu med föreställningen om Sverige som det egalitära paradiset, förebildslandet där skolan, utbildningen, tekniken, vården, omsorgen om och respekten för människor står högt i kurs.

Men tiden går.

Sverige i dag är ett helt annat land. Det måste vi vara medvetna om. Det är inte dags att fly.

Inte än.

Annonser

Söndag i Malmö

På en skuggig uteservering är vinden bara skön. Discokulorna glittrar, schlagermusiken överröstar nästan trafikljuden och issojalatten ger både koffeinet och ytterligare välkommen svalka.

Ett Morricavänligt hörn av försommarmalmö

image

Pedagogisk Pub i Malmö

Vi pratade om det i November, och kom fram till att det nog var lite fel tid på året, slutet av höstterminen, julruschen hade precis börjat, alla var stressade och upptagna. När våren kommer, med ljuset och kraften, då är en bättre tid, sa vi. Då har folk ork och lust och tid och kraft. När våren kommer.

Nu är våren här. Du har lagt dig till vila, och det är upp till oss som är kvar att lyfta fanan och bära den vidare, ta all den inspiration, all den kunskap, all den klokskap du gav oss och göra verklighet av visionerna, var och en utifrån vår position.

Vårens första pedagogiska pub i Malmö äger rum den femte mars klockan 18.00 på Bishop’s Arms på Norra Vallgatan. Vi träffas, stannar så länge vi har tid och lust, dricker något, äter något, pratar och byter erfarenheter med varandra, diskuterar och går därifrån stärkta i själ och lärarhjärtan.

Tack Trevor Dolan för din vision och allt du gav.

Nu får du vila.

Hvilan på Tjejmässa

På onsdag är det tjejmässa i Malmö.

Alla Malmös tio stadsdelar jobbar tillsammans med att arrangera mässan, men fältgruppen i Centrum stadsdelsförvaltning samordnar och koordinerar arbetet.
— Tjejmässan drivs av runt hundra flickor från tolv år och uppåt som arbetar aktivt med olika områden. Några fungerar som värdinnor medan andra håller workshops eller i aktiviteter som kompisfoto, frågetävling och cafédisco, säger Fredrika Falk, fritidsassistent i fältgruppen i Centrum stadsdelsförvaltning.
— Alla grupper har vuxna ledare som har det yttersta ansvaret. Meningen är att flickorna ska känna sig trygga och utvecklas både som individer, i gruppen och i rollen som arrangör.

 

Folkhögskolan Hvilan kommer vara representerad av masserande tjejer från Hälsa-klassen, en universitetsförberedande utbildning med hälsaprofil. De kommer bjuda på massage, och juice, och svara på frågor om skolan. Jag kommer också vara där. Min främsta uppgift kommer att vara att fylla juice i muggarna som tjejerna bjuder den som blivit masserad på efter att den blivit masserad. Eller den som råkar vara törstig när hon går förbi. Jag kommer också att svara på frågor om det behövs, och jag vet svaret. Och ta kort.

Välkomna, titta förbi och säg hej om ni befinner er på mässan, vet ja.

En lördag i september

I morgon är det september, och i Malmö går Regnbågsparaden från Stortorget till Folkets Park.

Regnbågsparaden är en manifestation för kärlek, kärlek mellan människor, kärlek till människor, kärlek från människor. Det handlar om att det finns så många färger i regnbågen, och att det är alla färgerna tillsammans som gör den till det fantastiska vackra fenomen den är.

Sexualitet är en del av det här med kärlek. Den är inte allt, men en del, och precis som kärlek kan den ta sig olika former i olika sammanhang och mellan olika människor.

På senare tid har sexualitet frekvent dykt upp i samtalet omkring mig, i olika sammanhang, på gott och på ont. Det har varit uppriktiga samtal, det har varit nyfiket fnissiga samtal, det har varit fundersamma samtal och en del skeptiska samtal kring områden som känns främmande för samtalsdeltagare. Tyvärr också ett och annat lite mindre respektfullt höhöande samtal, men jag tror uppriktigt talat att det mest handlar om att höhöaren är lite generad över sin reaktion på vissa tankar.

I morgon firar vi kärleken, den första dagen i den första höstmånaden.

Inte illa.

Granngården

Eftersom Loreen vann i Baku häromsistens kommer ESC äga rum i Malmö i maj nästa år, dvs alldeles i närheten. Jag inser att detta kräver ett och annat av mig.

Min shoppinglista hittills omfattar svart svandunsboa med någon slags glitter på, paljetter, glittrig ögonskugga och, med ett tydligt eventuellt framför, tiara.

Jag är dock i det närmaste nybörjare på området, så jag tar tacksamt emot råd här. Vad mer behöver jag införskaffa för att vara rustad för euforin när det är dags?

.

Det spökar i Malmö

.

Vi samlades under det varma, trygga skenet från en helt vanlig gatlykta, jag, dotter, kära vännen och ytterligare en grupp människor. Det dröjde inte många minuter innan det första spöket dök upp, en mästerman från tiden då Malmöhus var nybyggt. Vi fick höra om avrättningsplatser och tortyr, vi fick rådbråkning demonstrerat för oss och vi fick höra om häxor och häxmästare. Vandringen gick vidare, vi fick möta en dansk friskytt som med sorg och förtvivlan berättade om fasan i att få sitt land erövrat av främmande nation.

En ung kvinna som fått se sin mamma brännas som häxa berättade om hur människor sedan betraktat henne också som häxa, ömsom pekat finger och tittat snett på henne, ömsom kommit i smyg och velat ha hennes tjänster både som helare och förbannare när det passade dem. Trots att hon egentligen inget kunde, bara dramatiserat och hittat på, hade hon angetts som häxa, torterats och erkänt, trots att hon inte gjort något, och bränts på bål. Så eländig som hon var efter tortyren så hade hon erkänt vad som helst! förklarade hon.

.

.

Som avslutning på kvällen hälsades vi välkomna till Rådshuskällaren av Jörgen Kock, ”den mest älskade borgmästaren i Malmös historia”. Hade han varit borgmästare idag hade nog Malmö varit huvudstad!

Ah, vilken härlig kväll, en sån man spar i minnet som en gnistrande juvel! Tack, kära vännen som kom med förslaget och tack, dyrbara dottern som följde med.