#meatfreemonday och #veganonsdag

Det känns som det var länge sedan jag faktiskt skrev något om mat. Det är onsdag i dag, vilket här innebär att vi äter helt veganskt, och på Gripenskolan i Nyköping  hålls veckans köttfria dag.

Kött från köttindustrin ingår ju, oavsett vad representanter från LRF vill ge intryck av, inte i ett naturligt kretslopp. Tvärtom. Köttindustrin belastar vår levnadsmiljö tungt, och tär hårt på resurserna vi har till framtida förfogande. Det vet vi, jag tänker inte orda mer om det (just nu). Vi vet också att LRF är en lobbyorganisation som företräder stora ekonomiska intressen, och ruskar sorgset på huvudet åt att de levererar argument som

Vi här i vår kommun har mycket gräs som vi inte kan äta själva men som via djuren blir ett bra och fullvärdigt livsmedel, säger Lovisa Norberg.

Ty trots att LRF sannolikt har en och annan medlem som valt att nyttja sina arealer till mer långsiktigt hållbart miljövänlig produktion tycks det som om köttproducenternas intressen väger tungt i organisationen. Samtidigt växer sig fenomen som Köttfri Måndag och Veganonsdag allt större. Det tar tid att sätta sig in i en ny matkultur, att upptäcka hur favoritkryddningar fungerar ihop med det nya, experimentera sig fram genom nya receptsamlingar, hantera den inte självklart bekväma känslan av att gå förbi alla köttdiskarna i butiken eftersom de är ointressanta.

Risken att känslan blir som en bantningskur –  ett försakande, något som ges upp, kampen för att avstå från något efterlängtat – i stället för ett vardagligt, självklart förhållande till måltiderna är överhängande vid en alltför tvär kostomläggning. Därför är en dag i veckan ett gott tillfälle att experimentera sig fram, att lära sig orientera i det nya, upptäcka att vegetariskt är mer än quorn och samtidigt få en boost av att veta att det är flera som gör samma experiment samtidigt.

Vem vet? En vacker dag kanske LRF kommer ihåg att inte alla lantbrukare är köttbönder, och att all mat som växter inte är gräs.

Confessions of a vegetarian sinner

Jag är inte vegan. Jag kommer förmodligen aldrig bli vegan, trots att jag vet precis hur illa jag gör världen. Det finns två anledningar till mitt enträgna syndande:

 

Inte alltid, inte varje dag, men omelett till frukost innan en lång arbetsdag är oslagbart, och gör mina kursdeltagares och elevers vardag roligare. Att de är ekologiska behöver jag väl knappast ens nämna? De andra är inte mat.

Och så ädelost.

 

Det finns vegansk ost, visst gör det det, men jag har inte hittat någon någonstans som kommer i närheten av kombinationen smak och konsistens. Tips mottages med tacksamhet, finns det någonstans i världen en vegansk ädelost som får mina smaklökar att dansa vill jag veta det.

Den underliga shopparen

Jag frågade butiksbiträdet var de hade tofun. Butiken var en medelstor butik i en känd kedja, till synes hyggligt välsorterad med såväl en ‘exotisk’ hylla som en kvarts hylla med sånt där konstigt som sojamjölk och glutenfritt bröd och Tartex och sånt, ni vet.

Jag ville alltså köpa tofu. Helt vanlig enkelt tofu. Men jag hittade den inte, trots att jag letade på alla ställen jag kunde komma på. Så jag frågade butiksbiträdet. Hon såg på mig som om jag frågat efter något helt okänt. Så gick hon och frågade sin kollega om råd, och de ägnade sedan båda en stund åt att begrunda min uppenbarelse innan de kom fram till att nej, tofu förde inte den butiken.

Jag vill inte på något vis antyda att människor som valt att leva på den skånska landsbygden i någon mån är mindre sofistikerade än andra. På det stora hela är de ungefär som de flesta av oss.

Men ibland kräver det ett ögonblicks eftertanke för att inte låta sina fördomar dansa och tänka ‘det märks att vi för ögonblicket befinner oss långt från stadens trygga asfalt’ när man får blickar som dessa för att man vill köpa något så vardagligt som tofu.

Grammisgala

Oh kära någon, det är Grammisgalan på TV i morgon, jag hade ingen aning men eftersom det nu är officiellt:

Finaste tenoren Rickard Söderberg kommer att dela ut pris!

så kommer vi givetvis att titta.

Vad har man på sig när man tittar på Grammisgalan? Lösögonfransar, tycks det, och fjäderörhängen, eller bör man gå hela vägen till fjäderboa även denna kväll?

Och vad äter man? Det är tjejmässa under dagen så tiden är en faktor att räkna med när lämplig mat, dessert och tilltugg planeras.

Och vilken hashtag använder man på Twitter?

Viktiga frågor! Det här med TV är en spännande, glittrande glamourös värld, och jag finner att jag gillar den gemenskap som frodas kring den.

Hur man kan vara säker på att det inte är hästkött i maten

De senaste dagarna har upprörda röster skallat – Findus har hästkött i den djupfrysta, populära lasagnen som räddat mången husfrid runt om i landet, när timmen blivit sen och man velat ha något snabbmikrat och uppskattat på köksbordet inom en halvtimme efter att man vacklat in genom ytterdörren, slutkörd efter dagen.

Jag, och många andra, vi vet hur stressigt det kan vara, och det är självklart fullständigt oacceptabelt att innehållsdeklarationen inte stämmer med innehållet i förpackningen. Det är bara fel på så många sätt.

I bland annat DN uttalar sig makthavare och politiker om den uppkomna matskandalen:

Marit Paulsen har varit en av de mest aktiva lagstiftarna för livsmedel inom EU, och en känd debattör i mat- och jordbruksfrågor. Idag är hon bland annat verksam i EU:s jordbruksutskott och arbetar med livsmedelssäkerhet.

Köttskandalen som nu rullas upp i flera länder är inget som förvånar henne. Samtidigt tror hon att den kan fungera som en väckarklocka.

Låt oss hoppas att hon har rätt. Det kan för gemene man upplevas som lite förtretligt, rent av obehagligt, om innehållsförteckningen inte stämmer. Men det kan också, exempelvis för den med allergier, innebära hälsoproblem, ja, rent av livsfara, om där finns dolda tillsatser eller något är utbytt mot något annat.

Men det är förvånande nog inte riktigt det upprördheten i huvudsak tycks gälla. Som tur är går det att på egen hand försäkra sig om att det varken är hundkött eller hästkött man just skall till att sätta tänderna i:

Ät vegetariskt.

Det är gott, enkelt och du kommer aldrig behöva stå till svars inför någon som har lutat huvudet mot halsen på en palsternacka och fått tröst när övergången mellan barn och tonår var tunghanterlig. Ett snabbt recept som tar ungefär lika lång tid som en frusen halvfärdig lasagne att laga till kan se ut såhär:

Skär squash, champinjoner, paprika, tomat, röd lök, pak choi och vad annat du har till hands i trevliga munsbitar. Tillsätt några klyftor vitlök och grilla i ugnen (tvåhundra grader funkar bra) cirka 25 minuter tills grönsakerna är mjuka.Blanda med nykokt pasta, ät gärna med ost.

Enkelt, snabbt och minst lika näringsrikt som lasagne i pappkartong.

Det är måndag i dag. Har ni tänkt på att om alla skulle låta bli kött om måndagarna, dvs en endaste dag i veckan, så blir det som om var sjunde människa faktiskt blir vegetarian?

Glad måndag!

Ekologiskt alternativ

Det är snart 2013, bara en månad kvar. Utbudet av ekologiska alternativ i vår matvarubutiker ökar dag för dag och långsamt börjar priserna på många av produkterna närma sig sådana nivåer att det inte längre rör sig om ett exklusivt, speciellt, alternativ, utan faktiskt blir överkomliga vardagsvaror för allt fler.

Och det är bra.

Men de ekologiska varorna behandlas fortfarande som ett alternativ. Kunden kan välja basvaran, den speciella smaksättningen, lägre sockerhalt, smakrikare fetthalt eller ekologisk. Att välja det ekologiska alternativet medför att välja bort den där speciella smaksättningen som faktiskt innebär ett lyft för hela rätten.

Och det är dumt.

Ty människor vill ha det godare alternativet. Oavsett hur innerligt man förstår och vet och inser vilken betydelse det faktiskt har hur matvarorna produceras så tar det emot att behöva välja bort det godare alternativet.

Så vad sägs, 2013? Börjar det inte bli dags att det ekologiska inte längre är det alternativ man får välja bort om man vill ha något utöver basutbudet? Att de nya smaksättningarna som presenteras är ekologiskt producerade redan när de lanseras, kompletterar i stället för att konkurrera med det hållbarare alternativet?

Köttfri måndag

Det är måndag i dag. Som det ju ofta är såhär i början av veckan. Vi har berört konceptet köttfri måndag tidigare, kommer ni ihåg? Det innebär helt enkelt vad det låter som det innebär – måndag äter man inte kött, utan annan mat. Det finns gott om annan mat, så många varianter att man utan besvär kan äta olika rätter varenda måndag hela året om utan att behöva upprepa sig det minsta lilla, om man skulle önska det.

Ja, jo, jag är medveten om att kött har en smak och en konsistens som tilltalar väldigt många människor väldigt mycket, och jag vet att det finns en och annan som poserar med en slags principkarnivorisk hållning. Låt mig därför hastigt påminna om att det finns fler veckodagar, ja, faktiskt hela sex stycken utöver den måndag vi pratar om just nu. Dessa dagar är det, även för den som skulle önska följa konceptet köttfri måndag slaviskt, fritt fram att kalasa på både köttbullar och flintastek.

I år faller det sig så att den 10 december infaller på en måndag, och i SvD i dag presenteras det spännande konceptet att faktiskt komponera och servera en köttfri Nobelmiddagsmeny. En klart tilltalande idé, på flera sätt: Det ger kockarna en chans att verkligen briljera, det går att laga fantastisk mat utan kött! Det ger svenska odlare en möjlighet att visa fram att man faktiskt producerar högkvalitativa råvaror. Och det skulle, som antyds i debattartikeln, förmodligen ge fler och intressantare rubriker i tidningarna än de menyer som hittills presenterats.

En idé värd att reflektera över, inte sant?

Vegetarian till vardags

Tidigare i vår talade vi lite om det här med vad vi äter, och hur det påverkar världen. Minns ni? Vi vet ju, egentligen, allesammans att det här med köttindustrin och att äta stora portioner kött varje dag, det är ohållbart i längden. Vi vill inte alltid erkänna det, kött är ju faktiskt väldigt gott, men vi vet det.

Ni vet den här Ehec-smittan? Den som finns här i Sverige, kanske i livsmedel från Tyskland, kanske någon annanstans. Just det, gurka, groddar eller kanske sallad, den smittan ja. Den kommer från köttindustrin (jag tänker inte gå in närmare i detalj på var, men ungefär i svansregionen på djuret). Många djur på liten yta, slarvig hygien och illa städade djurstallar, mer behövs inte för att vi ska ha en epidemi. Bakterien har hittats i illa tillagade hamburgare, opastöriserad äppelcider, olika slags mejeriprodukter som yoghurt, mjölk och ost, enligt WHO, och så i grönsaker och frukt, som vi redan känner till via media. När det gäller frukt och grönsaker så kan bakterierna ha hamnat där vid gödsling eller vattning, t ex, de överlever månadsvis i såväl gödsel som gödselvatten och i vattenbehållare.

Jaha, men om den nu finns i grönsaker och frukt är det väl ingen bra idé att äta vegetariskt? Jo, och mer än så. Köttindustrin är destruktiv. Det handlar inte om att kossor är söta och har långa ögonfransar (fast det har de, och det är de) eller om att det är synd om grisar i gigantiska grisstallar (fast det är det), utan det handlar om att köttindustrin kostar många gånger mer än den smakar.

Prova, vetja. Det är enklare, och billigare, än man tror. Vegetariskt i veckorna, vad man vill på helgen, vardagsvegetarian.

Mellan hopp och förtvivlan

Strax efter klockan tre i natt kom jag hem. En stor del av dagen igår ägnades åt att sitta fast vid ett fält i Östergötland, betrakta en grupp kossor som eftertänksamt betraktade tillbaka, och vänta på att SJ-ledningen skulle besluta sig för hur problemen som orsakats av den fallna SJ-ledningen skulle attackeras.

De hade många idéer och förslag, och samtliga reläades vidare till oss av personalen på tåget. Vi fick hela tiden information om vad som hände, vilka direktiv tågvärdarna och lokföraren fick. De gick omkring i tåget, svarade på frågor, delade ut godis, mat, kaffe etc, hela tiden vänligt tålmodiga, trots att jag kan föreställa mig att de femtioelva olika beskeden de hela tiden fick var frustrerande att hantera. Det var ett ungt gäng som råkade jobba på just det tåget jag satt fast på, och vi hade ström större delen av tiden. Det gjorde stor skillnad, men störst skillnad gjorde deras genomproffsiga inställning. Vi blev ompysslade som vore vi deras favoritarvtanter hela bunten, och jag är inte säker på att de själva hann varken äta eller hämta andan.

Trots detta klagades det en hel del. Det ÄR frustrerande att inte komma fram, och man blir stressad när hela dagen går åt. Men varken tågvärdar eller stationsvärdar kan styra över dagistider, flygbolags regelverk eller vädret. De kan inte påverka underhållet av varken järnvägarna eller vagnarna, och de kan inte påverka vädret. Deras jobb, när systemet kraschar, är helt enkelt att göra det bästa av en besvärlig situation, och det gjorde de. Med råge.

När vi kom fram till Norrköping (för det gjorde vi ju tillslut) fick vi mer mat, bussar skrämdes upp från när och fjärran och vi föstes med vänlig, oerhört vänlig, men bestämd hand ombord och kom tryggt och ruskigt mätta hem.  Jag tror aldrig jag under en resa blivit erbjuden så mycket mat överallt hela tiden!

Min förtvivlan rör sig dels om de rykten som når mig om att det av någon anledning planeras NEDSKÄRNINGAR i underhållet av svenska järnvägar. Det måste vara ett missförstånd, det måste vara så att man ska satsa dessa enorma summor på ÖKAT underhåll. Allt annat är ju löjligt att ens tänka sig.

Jag blir också förtvivlad när jag ser hur illa människor uppför sig även i så ytterst milda krissituationer som den som vi på mitt lyxtåg befann oss i. Förtvivlad och orolig. Om vi inte kan klara av att ta emot den information vi får, samarbeta lite och sätta våra kränkta egon åt sidan i ett sånt här litet sammanhang, hur i hela fridens dagar ska vi då klara oss om det blir på riktigt?

Mitt hopp rör sig om att vi ändå kan resa oss, ta saker som de kommer och göra det bästa av situationen. Mitt hopp rör sig också om de unga människor som tog så väl hand om oss. Med såna i världen ordnar det sig nog även om världen råkar gå under lite.