rather than vengeance retribution

Den storslagna Eurovisionsfinalen börjar närma sig, redan på tisdag är det dags för den första semifinalen, på torsdag den andra och på lördag slår finalen ut i full blom. Min favorit går ut som nummer sex på torsdag. Utan förbehåll erkänner jag att huruvida det är ett bra startnummer eller inte har jag ingen som helst aning om, men jag anar att så kan vara fallet.

Österrikiska Conchita Wurst har en mycket behaglig röst, charm, ustrålning och glittrande scennärvaro och sjunger rakt genom kameran och tvn om att resa sig som en bländade fågel Fenix ur aska och förvivlan. Jag har stora förhoppningar om att det skall bli ett vackert, hänförande framträdande även den sjätte, och hoppas kunna rösta på Österrike i finalen på lördag också:

 

 

Musiken och framträdandet i sig upplever jag utifrån min begränsade erfarenhet som ett rätt klassiskt Eurovisionsnummer. Det är texten och innnerligheten i framträdandet som fångar mitt intresse.

Andra är mer intresserade av skägget. Skägget, och vackra Conchitas skrev. I så hög grad att detta till synes lättsamma underhållningsprogram väcker politiskt rabalder. Bland andra vårt svenska Aftonblad berättar hur Ryssland och Vitryssland protesterar vilt och önskar att de kunde skramla sig till en diskvalificering av årets österrikiska bidrag.

 det är kombinationen av skägg och klänning som väckt så mycket uppmärksamhet att det startats namninsamlingar i bland annat Ryssland och Vitryssland för att stoppa Österrikes artist från årets tävling.

– Det påverkar mig inte. För om det bara handlar om mig så kan jag ta det, jag är hårdhudad. Men det här visar mig att mänskliga rättigheter tydligen inte är allmänt förekommande på 2000-talet. Det är urlöjligt. Jag har inte ens ord för det, säger hon till Nöjesbladet.

Huffington Post berättar om ryska reaktioner:

Vitaly Milonov, who was influential in passing Russia’s anti-gay propaganda law, wrote a letter to Russia’s Eurovision selection committee asking them to not send any contestants to what he called the ”Europe-wide gay parade.”

”Even just broadcasting the competition in Russia could insult millions of Russians,” Milonov wrote in the letter, according to The Guardian.

och Independent berättar hur en föräldraorganisation stämmer in:

”Austria will be represented in Eurovision 2014 by the transvestite contestant Conchita Wurst, who leads the lifestyle inapplicable for Russians [sic],” the All-Russian Parent Meeting petition read.

På grund av ett skägg i kombination med en klänning önskar denna upprörda föräldraorganisation att det förargliga programmet helt enkelt rensas ut ur den ryska statstelevisionens tablå.

Ja Ryssland, Vitryssland o Ukraina; man är värdig att stå på scen o sjunga även om man har både lösfrallor o skägg. Så shut up. /Grande Wurst #ConchitaWurst #Eurovision

Expressen berättar om den svenska betydligt mer balanserade och rimliga reaktionen på konkurrenten:

I den svenska delegationen ser man det som självklart att alla bidrag ska få delta i tävlingen under samma villkor. Sanna Nielsen betonar att mångfalden är en central del i Eurovisions budskap.

– Tävlingen startade ju med att förena alla människor i Europa. Det är musik det handlar om och självklart ska Eurovision vara till för alla, säger Sanna Nielsen.

Tänker du själv ta ställning i den här frågan?

– För mig är det ett ställningstagande i sig att vara med i Eurovision. Genom att vara där visar vi vårt stöd för mänskliga rättigheter och att alla bidrag är välkomna.

Så enkelt, och så självklart.

Annonser

#melfest-premiär

Så har jag begått min melodifestivalpremiär för i år, en storslagen historia med glitter, Bollywood, och Sean Banan och Louise Hoffsten till final. Vi kan konstatera att fjäderboa må vara glamouröst, men oj så varmt det är! Möjligen bör de prepareras på ett eller annat sätt i förväg (någon rekommenderade hårspray, blir inte det aningen kladdigt?), ty de ruggar lika mycket som en gammaldags julgran barrade.

Bäst var utan konkurrens programledarparet, Danny och Gina. De är professionella, lättsamma, personliga, charmiga och roliga. Framförallt Gina charmade mig fullständigt. Artisterna förvånar mig, än en gång hade många valt mörk scen till mörka kläder. Det tycks vara en trend, jag fundera över om man strävar efter att, trots ballongviftande publik, skapa en intim klubbstämning. Jag hade föreställt mig mer glitter, naket och bling i melodifestivalen, men jag vänjer mig nog.

Kasta plym och grå kostym och var dig själv. Det är ett bra koncept i många sammanhang, inte minst här. Alla är inte glitter och glam, men jag hoppas några är. Det är liksom det jag sett fram mot.

Jo tack, mycket trevligt

Det var en mycket trevligt kväll, om vi helt bortser från det faktum att det var rysligt kallt att stå i snålblåsten och vänta en halvtimme på försenad buss innan vi kom in i värmen hos underbara människor, underbar mat och underbara samtal. Och inte blev det sämre av värmen hos den inofficiella men sympatiska och förtjusande välkomstkommittén utanför Tangopalatset. Tänk ändå så mycket det gör att någon står där, ler vänligt, räcker fram handen och säger ‘Välkommen’, man blir omedelbart på gott humör och känner sig just välkommen!

Och som bonus hör jag att Yohio gick direkt till final. Bra röstat! Jag kunde se nästan hela deltävlingen på SVT-play innan jag blev avbruten, så jag har nästan påbörjat min vår-tv-quest också.

På det hela taget en trevlig helg.

Idolbild

 

Influerad

Jag inledde jullovet i efterdyningarna av en osedvanligt besvärlig influensa – vilket, från mitt perspektiv, innebär att den tog min röst. Jag kunde inte prata ALLS på en hel vecka. EN HEL VECKA! Frustrationen var svårbeskrivbar i publiceringsbara ord! Den kom tillbaka så småningom. Rösten, alltså.

Och influensan. Möjligen inte samma, det vet man inte så noga, men jag avslutar mitt jullov som jag började: i influensa, vilket leder till att den här veckan har jag fått ställa in allt jag hade sett fram emot för att förhoppningsvis vara frisk på måndag.

Jag har haft roligare jullov.

Men i ärlighetens namn, det har haft sina mörka sidor också, det ska jag inte förneka. Det finns människor jag tycker väldigt mycket om här i världen, och att hänga med dem är alltid underbart ljuvligt.

På det stora hela har jag inte mycket att klaga på.

Oh, en sak till:

Någon gång i maj är det melodifestivalfinalen i Malmö. Jag planerar då att bära tiara, paljetter och lösögonfransar, jag har förstått att det liksom hör till. Som uppvärmning inför detta tänkte jag se de svenska deluttagningarna. Detta är mitt TV-projekt under våren, och jag kommer att blogga om det. Dock inte i lösögonfransar, dessa sparar jag till den stora finalen.

Jag undrar bara två saker i sammanhanget, i förhoppningen att någon bildad läsare vet svaret: vilket datum börjar det? Och vilken hashtag använder man? 

.

 

Melodifestivalen då

Efter höstens idoga IDOL-tittande kände jag mig väl rustad för melodifestivalen, och visst var det hög igenkänningsfaktor – programledartrion glittrar, glammar och jobbar för att bygga upp feststämningen hos publiken och hos tittarna. De är söta och oförargliga, och kommer säkert att, som en av dem sa, ha blivit som vänner när de sex veckorna är över. Artisterna presenteras genom en liten filmsnutt och lite information om vem och varifrån, och så är låten igång.

Det jag saknar är den lilla stunden vi fick i IDOL när juryn kommenterade på varje framträdande. Den tjänade, inser jag först nu (ni ser hur lärandet fortgår såhär månader efter upplevelsen!) som reflektionstid, ett ögonblick att smälta intrycken från den just genomförda akten. I gårdagens program flöt den ena akten in i varandra och när samtliga gjort sina framföranden måste jag erkänna att jag bara kom ihåg ett par låtar. Dead by April som mitt i startfältet kändes som en oas i glitterstormen, och så givetvis Abalone Dots:

.

.

Ja, jo, det är fullt möjligt att jag var en aning partisk, men visst var de duktiga?

.

Melodifestival på lördag

Det är Melodifestival på lördag! Jag hade ingen aning. Berätta gärna sånt för mig, så jag slipper känna mig så helt utanför världen. Och vet ni vad? Eftersom Louise Holmer, en tidigare Hvilanelev, kommer att stå på scenen med sitt band Abalone Dots så kommer jag att sitta bänkad framför TVn på lördag klockan… ehum, jag ska kolla upp tiden närmare.

Jag har sagt det innan, och kommer förmodligen behöva säga det igen – man missar en ryslig massa saker när man inte ser på TV.

Abalone Dots är underbart musikaliska människor och jag ber er lyssna extra noga och med inlevelse när de står på scenen på lördag. Skulle ni bli så förtjusta att ni väljer att rösta på just dem så vet att ni gläder mig.

.