Denna dagen en #melfest

I dag är det dags, i kväll klockan 20 på tv1 börjar kalaset. Sju bidrag i varje deltävling, ett antal deltävlingar. Somliga går direkt till final, andra kommer till final via andra chansen. Sannolikt bör somliga bidrag sedvanligt barmhärtigt förbigås med tystnad, trots att #melfest tycks vara ett av mycket få forum som med elegans kan härbärgera hur mycket sentimental pekoral som helst.

Det betyder inte att tittarna har någon plikt att rösta på sådant. Det finns alternativ: I afton är jag rätt övertygad om att de två klarast lysande stjärnorna i hela Scandinavium är Rickard Söderbergs ögon när han äntligen äntrar #melfest-scenen.

Det ska finnas en app att peta på för att rösta, för den som så önskar. Jag har inte utforskat konceptet, men det går att rösta mer traditionellt också, via telefon eller sms. Här är numren som gäller i kväll:

03. Elize Ryd och Rickard Söderberg – One By One
Ring 099-202 03 Sms:a 03 till 722 11 (3,60 kr)
Ring 099-902 03 Sms:a 03 till 729 99 (9,90 kr)

 

Mer #melfest

Så fick vi då veta vilka de övriga sexton bidragen i årets svenska uttagning är. Jag finner mig själv fundera över vilka av dessa som kan förväntas upprepa fjolårets trend med svartklädd, knappt rörlig och därmed i det närmaste, mot svart scen och mörka kulisser, i det närmaste osynlig artist. Jag hoppas de flesta väljer en annan modell. Det blir en roligare show om man ser artisten.

Tycker jag, som glad (och svartklädd) amatör

Finalen i dag

Mitt vårquest går, om jag får säga det själv, utmärkt. Ska man tro löpsedlarna (och det ska man väl, ska man inte?) så grälar Körberg och Carola om ett eller annat när det gäller den konstnärliga nivån i antingen den enes eller den andras nummer, Danny är nervös, Gina ser än en gång fantastisk ut i håret, och vår favorit styr hela sin karriär själv. Bra.

Vi har glittrande diadem, svandunsboa, chokladdoppade jordgubbar med pistagenötter och päroncider.

Vi har laddat telefonerna, och har placerat kolumnen #melfest i centrum

Kort sagt: vi är redo!

Vår-questen

Vi håller fanan högt, och förutom nybörjarfadäsen med dubbelbokningen vid första deltävlingen har vi sett varenda deltävling, andra chans och planerat in alla finalerna (fyra stycken, tycks det, är det deltävlingar före Den Stora Finalen också?) i kalendern. Att tillbringa lördagkvällen framför en TV-skärm (hej Radiotjänst, den är inte min, men jag är medveten om att ni förväntar er att jag ska betala er ändå numera. För till protokollet att jag inte tycker det är en god idé, och ifrågasätter huruvida det verkligen är en berättigad avgift som faktiskt smakar mer än den kostar och inte bara en moralistisk pekpinne-avgift) har fortfarande nyhetens behag, och det är roligt att planera godsaker att äta till, välja rökelse och diskutera över vilket bidrag som skall få våra röster.

Jag är dessutom väldigt förtjust i programledarparet, de är minst halva nöjet, och ibland mer. I Andra Chansen igår var Gina så vacker i sin vita kostym att jag nästan helt glömde bort att lyssna på bidragen emellanåt, och mellanakten var som vanligt förtjusande:

Det här med #melfest är något jag kommer återkomma till fler år, det erkänner jag förbehållslöst.

Vår-quest

På lördag, en vecka försenad men med obändig entusiasm inför uppdraget, träder jag min vår-quest an.

Melodifestivalen, here I come! Tagen som gäller är, om jag förstått saker rätt, #melfest och man bör bära fjäderboa. Tiara och lösögonfransar kan man vänta med till final, hoppas jag? Lösögonfransar är så läskigt och jag äger ingen tiara ännu.

 

 

Startfältet ser starkt ut, och jag är glad att det är flera stycken som går vidare.

Jag lär mig fortfarande

Förra hösten tittade jag på IDOL, och lärde mig en väldig massa saker under resan, och det gör jag fortfarande! I går tog jag del av melodifestivalflödet på Twitter, gladdes åt att se hur Twitter börjar bli en del av så många svenska vardagar att det är ett verkligt samtal som pågår även i en framrusande ström.

Och kan ni tänkar er, vips hade jag lärt mig att Loreen, den genomcharmiga vinnaren, faktiskt också var IDOL-deltagare en gång för inte så länge sedan.

.

.

Jag känner mig genast mer allmänbildad.

#mel2011

Röstningen pågår för fullt (tror jag), och röster från diverse intereuropeiska jurygrupper redovisas och artisterna ser allmänt glada ut. Momentet är stentråkigt, men twitterflödet desto mer underhållande. Jag gissar att man på ett eller annat vis har funderat ut ett sätt att infoga tittarnas röster i detta också, det visar sig.

Men jag måste erkänna att jag fortfarande står fullständigt frågande inför pausunderhållningen. Det kan vara så att jag är fullkomligt humorbefriad, men jag skulle bli väldigt tacksam om någon har en förklaring. Det ligger liksom en antydan om att man borde skratta över det hela, men det är ju bara udda?

Nu är det dags för ännu fler röster.

.

nyårslöftet och melodifestivalen

eller ‘mello‘ som man tycks säga om man är insatt. Ett bidrag stack ut, den väna älvan i vit klänning som med spröd visröst sjöng om kvinnomisshandel fick, till skillnad från övriga bidrag, min fulla uppmärksamhet. Kontrasten mellan hennes utseende, den mjuka melodin och det brutala budskapet i texten var vass som skärvorna från ett trasig glasbord. Jag har förstått att det inte är riktigt comme il faut att spela de låtar som fortfarande är kvar i loppet, så jag nöjer mig med att länka till hennes sida (klicka på bilden så kommer ni dit)

.

.

Mats lär mig, inför nästa helg, att det blir roligare om man följer Twitterflödet medan man tittar. Hashtag #mel2011.  Det känns betryggande att ha en Vergilius som visar vägen.

Melodifestivalforskning

Jag läser i SvD om hur Sverige åkt ur melodifestivalen, underrubriken på förstasidan fångade mig: ”Inget fiasko alls, tycker melodifestivalforskare” och jag klickar genast upp artikeln. Tänk att det finns någon som faktiskt forskar på melodifestivalfenomenet!

Forskaren i fråga heter Alf Björnberg och är professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, läser jag. Han skrev en avhandling om just melodifestivalen år 1987 och har fortsatt forska i ämnet, berättar SvD. Mer har inte tidningen att säga om honom, så jag fortsätter till Göteborgs universitets hemsidas artikel om professorn, och där läser jag vad han själv har att säga om sin forskning:

I min doktorsavhandling från 1987, som handlar om musiken i den svenska Melodifestivalen sedan slutet av 1950-talet, undersöker jag hur den breda populärmusiken förändras över tid. Min forskning har därefter främst varit inriktad mot populärmusikanalys, populärmusikhistoria samt olika aspekter av musik och medier, såsom musikvideoanalys och radiomusikhistoria.

För närvarande (2010) arbetar jag med ett forskningsprojekt kring musikteknologins kulturhistoria i Sverige, ett projekt som syftar till att undersöka hur människors musikanvändning, musiklyssnande och föreställningar kring musik har förändrats till följd av musikens teknifiering och medialisering från slutet av 1800-talet fram till idag.

Coolt! Tänk att populärmusik faktiskt tas på så stort allvar. Det gör mig alldeles glad att veta, musik är en sån viktig del i kulturen, och betyder så otroligt mycket för så många människor.