Naturvetare, vet ni vad?

Nu tänker jag göra lite skamlös reklam här:

På Hvilan har vi faktiskt platser kvar för den som vill läsa naturvetenskaplig allmän linje i höst! Inte jättemånga, och det är först till kvarn som gäller om ni vill söka, men vi har faktiskt platser kvar både andra och tredje året.

Varje år utexamineras läkare, sjuksköterskor, veterinärer, barnmorskor, tandläkare, ingenjörer, tekniker, kemister, biokemister, biologer, forskare och många fler från universitet och högskolor inte bara runtom i Sverige, utan runtom i hela världen, och många av våra (för vi ser med sån stolthet och värme på dem som lämnat oss och gått vidare ut i världen att de fortfarande är våra, i någon mån, åtminstone i våra hjärtan) naturvetarelever är bland dem.

Om du sökte till högskola eller universitet men betygen inte riktigt räckte till, fundera, men inte för länge, det är inte många platser kvar, på om ett år på folkhögskola skulle vara något för dig. Du kan söka i ännu en kvot, du får tillfälle att fördjupa, förstärka och utveckla dina kunskaper och du får tillfälle att erövra ett par av de där förtretliga meritpoängen som inte fanns för dig som gick ut för några år sedan genom att t ex läsa Engelska C och/eller matte C och D och E, om du vill och hinner.

Här va’re fällor!

SvD ägnar en artikel åt att varna för nättabbar som kan kosta en jobbet.

De sociala medierna kan vara en tillgång i arbetslivet, men också en fälla. I en undersökning från Stockholms Handelskammare och Infotorg svarade fyra av tio arbetsgivare att de har ökat bakgrundskontrollen av arbetssökande. I det ingår allt som oftast att googla namnet.

–Många har känslan att det som de har lagt ut på sajter som Facebook inte är något hemligt, men de sakerna får ben. Det kan vara på ett positivt sätt och tvärtom, men man har inte riktigt kontroll, säger karriärcoachen Nina Jansdotter.

Hennes råd är ändå inte att bomma igen sina olika konton på de sociala sajterna, eftersom det finns mycket att vinna på att synas där. Snarare gället det att vara lite medveten.

–Tänk så här: Vem som helst ska kunna se detta, jag ska kunna stå för det här om jag får en fråga på jobbintervjun. Och jag ska inte bara känna mig bekväm med detta nu, utan också om tio år, säger hon.

Många har känslan av att siter som Facebook är lika privata som ens eget vardagsrum, att det som sägs där underförstått sägs privat och att bilder man lägger ut är lika privata som bilder man klistrar in i sitt eget fotoalbum. På samma sätt upplever man sin blogg som något mycket privat, man lägger ut familjebilder för att visa farmor och mormor, man bloggar om vänner och bekanta och släpper ibland ut sin frustration över något rätt ocensurerat. Man slappnar av.

Men nätet är inte privat, Facebook är inte vardagsrummet, och bilder man lägger ut på nätet ligger kvar. Även om man plockar bort dem från sitt eget konto så har man inga garantier för att de inte flutit vidare ut på nätet och dyker upp någon annanstans när man minst anar det.

Jag säger inte att man absolut inte ska lägga ut något och stänga ner alla sina konton, och det säger inte Jansdotter i SvDs artikel heller:

Hennes råd är ändå inte att bomma igen sina olika konton på de sociala sajterna, eftersom det finns mycket att vinna på att synas där. Snarare gället det att vara lite medveten.

–Tänk så här: Vem som helst ska kunna se detta, jag ska kunna stå för det här om jag får en fråga på jobbintervjun. Och jag ska inte bara känna mig bekväm med detta nu, utan också om tio år, säger hon.

Och svårare än så är det ju inte. Nätverka på, prata, lek, chatta och lägg ut bilder. Umgås och skratta, träffa nya vänner och återknyt bekantskapen med gamla. Håll bara i minnet att du befinner dig mitt på torget, i allas åsyn, inte hemma bakom stängda dörrar.