Tio betydelsefulla böcker

Facebook listade Gertie tio böcker som betyder eller betytt mycket för henne, och pingade bland andra mig till att följa hennes exempel. Argh, vilken svår utmaning, bara tio böcker! Efter att ha våntats framför bokhyllorna som en tiger i bur presenterar jag följande lista. NB utan inbördes ordning:

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Frankenstein, or the Modern Prometheus av Mary Shelley

Orlando av Virginia Woolf

Nightfall av Isaac Asimov

V for Vendetta av Alan Moore

Neverwhere av Neil Gaiman

the Algebraist av Iain M Banks

La Sombra del Viento av Carlos Ruiz Zafón

Kafka på Stranden av Haruki Murakami

Little Women av Louisa May Alcott

the fail whale och #skolchatt

Dagens #skolchatt fick utgå, eftersom Twitter hade stora problem och kraschade gång på gång. Ämnet, om lärares sommarläsvanor, sparar vi till nästa vecka.

Nära på avstånd

Jag har talat om betydelsen av det utvidgade lärarkollegiet ibland – om hur betydelsefullt det är för mig personligen, hur det betydelsefullt det är för skolan som sådan. Det utvidgade lärarkollegiet innebär nätverkande och samarbete, delade erfarenheter och andra perspektiv än de som finns i min egen högst begränsade lilla sfär.

Och det är så enkelt i dag! Vi behöver inte vänta på möjligheter att åka i väg på en konferens för att träffas och prata, vi behöver inte befinna oss i samma tidszon eller ens vara uppkopplade samtidigt. Tid och rum är inte avgörande, mötet sker ändå.

Mathias Anbäcken har skrivit om just detta, om hur vi är kollegor och arbetar tillsammans, trots att vi sällan ses irl, på CELA-bloggen:

Vi har umgåtts, tipsat varandra om saker och ting och till och med arbetat rätt mycket ihop under de senaste sju åren. Men vi har inte setts. Inte ens pratat i telefon. Ändå kändes det förstås inte så. Vi hade ju pratat, fast inte med rösten. Vi hade ju setts, fast inte i 3D. Vi hade ju arbetat ihop, fast kanske inte samtidigt och definitivt inte på samma plats.

Det hade varit väldigt mycket svårare att få all den kontakten att funka utan Internet och de verktygen som erbjuds där. Och det hade varit stört omöjligt om en av oss hade varit negativt inställd eller inte insatt i verktygen,

Jag vet att de flesta som läser dessa ord också är hyggligt insatta i den delen av verkligheten vi befinner oss i just nu, här på nätet, men jag vill ändå påminna om att det kan vara en rätt schysst investering att lägga en del av en lång sommarledighet på att bekanta sig med de kommunikationsverktyg som faktiskt finns tillgängliga i dag. Det kan hända att man finner det mödan värt, och gör man inte det så vet man vad det är man väljer bort. Det är inte så dumt det heller.

Söndagskaffe på Lilla Torg

Jag drack söndagskaffe på Lilla Torg i dag, tillsammans med genomtrevliga folkbildarkollegan Mathias Anbäcken från Västerås Folkhögskola. Vi pratade om det här med sociala media, om att ha konton på många ställen, om nytt och gammalt, om rädsla och offentlighet, lite om #skolchatt och en del annat. Med tiden kommer delar av samtalet att finnas att lyssna på, för den som är nyfiken.

Höstkalendarium

Som jag sa häromdagen, nu börjar vi planera hösten. Den 4-5 oktober kommer jag att åka till Stockholm för symposium på temat Lärarrollen i svenska som andraspråk:

 Årets symposium har temat ”Lärarrollen i svenska som andraspråk”, där lärarens betydelse för språkutvecklingen kommer att stå i fokus, liksom språkets roll i kunskapsutvecklingen inom ämnesundervisningen. Hur den nya läroplanen och de nya kursplanerna kan implementeras kommer också att behandlas med tanke på hur språk- och kunskapsutveckling kan integreras i skolans undervisning.

Visst låter det intressant och spännande? Jag ser fram mot seminarier och föreläsningar, såklart, och jag vore inte jag om jag inte särskilt såg fram mot att få träffa massor av människor. Alldeles särskilt ser jag fram mot att få glädjen att träffa Anna Kaya!

Whoopdidoo!

#skolchatt

Svallvågorna från förra veckans #skolchatt om sociala media i skolan slår fortfarande mot cyberias stränder, i bloggar och i just sociala media fortsätter diskussionerna. Jag gläds extra mycket åt att se hur elevperspektivet börjar skymta fram och reflekteras över, jag har saknat det.

Det är torsdag igen, och denna vecka pratar vi om skolstress, från lärarperspektiv och från elevperspektiv, från skolledningsperspektiv och från alla andra perspektiv som kan komma upp. Skolstress kan se så olika ut, och det som upplevs som en vårbris för en känns som en naturkatastrof för en annan, det som är hur enkelt som helst för någon skapar ångest hos någon annan. Om vi hinner innan timmen är över kommer vi också att fundera tillsammans över vad vi kan göra för att i möjligaste mån undvika att stressa upp varandra.

20.00 torsdag kväll på Twitter. Vi ses!

.

Att lära sig sin läxa

Det är en konst att gå i skolan, det har vi pratat om då och då. Egentligen är det flera olika konster som måste behärskas och kombineras: Det är en konst att sitta i ett klassrum och fokusera, trots att där sitter en hel skock andra människor som ibland låter eller ser ut eller på annat sätt beter sig intressant eller irriterande eller störande. Det kräver övning, hur mycket övning är olika för olika personer, olika för olika klassrum och olika för olika skolformer. Det är en konst att ställa om sig från ett ämne till ett annat, från ett slags tänkande till ett annat på den stund en rast ger.

Och det är en konst att studera på egen hand, hemma eller någon annanstans där ännu mer saker än i klassrummet distraherar, lockar, distraherar och stör. En konst man behöver öva sig i, många många gånger under lång lång tid för att bli duktig i. Man behöver öva med långa läxor och korta läxor, läxor man gör själv och läxor man gör tillsammans med andra, och ju längre man kommer i lärandet, ju viktigare blir det att man faktiskt kan, inte bara ämnet och momentet utan faktiskt just att göra läxor.

Vi diskuterade läxor i #skolchatt häromtorsdagen, ett givande samtal som fick en intressant fortsättning i P1s program Nordengren där Helena von Schantz, Daniel Barker och ytterligare gäster diskuterar läxornas betydelse, och en av de klokaste kommentarerna i programmet kommer mot slutet (men lyssna på det hela för att höra resonemanget som leder fram till den). Helena svarar på frågan om det finns en risk att läxorna ökar skillnaden mellan elever från miljöer med studietradition och elever från miljöer utan studietradition:

Ett sätt att göra [skillnaderna] mindre det är att läraren tar ansvar för läxorna, och läraren tar ansvar när läxorna inte blir gjorda, och jobbar med eleven. För det handlar ju om vad eleven själv har för mål.