Arbetstid

Omkring en femtedel av befolkningen är vad man i dagligt tal kallar kvällsmänniskor. Morgonmänniskorna är ungefär lika många, möjligen något färre, berättar Torbjörn Åkerstedt, professor vid Stressforskningsinstitutet, i Expressens artikel om skiftarbete. Lena Leissner, överläkare vid Sömnenheten på Örebro universitetssjukhus, föreslår att samhället börjar anpassa sig efter detta:

Det är ett bekymmer med alla dessa människor som tvingas arbeta vid fel tid på dygnet. Vi har allt fler skiftarbetare och vi är inte gjorda för att jobba skift […] samhället borde utnyttja att vissa är mer lämpade att arbeta under första delen på dygnet, medan andra fungerar bäst lite senare på kvällen. – Om det nu är så att vi har bestämt oss för att vi ska ha hjulen snurrande 24 timmar per dygn så borde vi göra det bästa möjliga av det.

Jag tror de flesta av oss känner igen oss, både i professor Åkerstedts beskrivning av hur olika dygnsrytm vi människor faktiskt har, och i det rimliga i förslaget om att utnyttja detta på arbetsmarknaden.

Tvingas utpräglade kvällsmänniskor börja klockan sju på morgonen presterar de kanske sämre de första timmarna, samtidigt som de inte får sin välbehövliga dygnsvila. Det riskerar att bli fel både för dem själva och för arbetsgivaren, säger [Leissner]

Vore det möjligt att utnyttja detta i skolan också, tror ni? Jag kan inte föreställa mig att jag är den ende som har erfarenheten att för somliga är de där första morgonlektionerna en ren plåga, tid man sitter av för att man måste utan att varken delta i diskussioner eller riktigt hänga med på vilka uppgifter man förväntas göra medan andra kvittrar glatt, skriver så pennorna glöder och drar slutsatser så det står härliga till. När man sen träffar samma grupp sent på eftermiddagen är morgonzombierna förvandlade till pigga, alerta, nyfikna, vetgiriga kunskapsslukare, medan de morgonkvittrarna gäspar, är trötta, bleka och får kämpa hårt för att alls hänga med.

Eftersom, enligt professor Åkerfeldt, en femtedel av befolkningen är utpräglat morgonpigg, en femtedel utpräglat kvällspigg och tre femtedelar befinner sig på en skala mellan dessa extempunkter, vore det inte rimligt att anpassa gruppindelningen i skolorna efter detta? Jag tror, helt utan att ha forskat i saken men baserat på min erfarenhet av att ha såväl morgonzombies som eftermiddagszombies i klassrummet, att det skulle bidra till att göra skolvardagen och lärandesituationen mer lätthanterlig för åtminstone två femtedelar av eleverna i svenska skolor.

Vad tror ni?