Snart tillbaka

men just nu får litteratur från olika länder som har en del gemensamt, bland annat att de börjar på A, min uppmärksamhet.

Annonser

En folkhögskollärares arbetsredskap

I somras skrev jag en serie inlägg om en folkhögskollärares sommarlov, där jag pratade en del om vad just denne folkhögskollärare ägnade sig åt när elever och deltagare har sommarlov. Inspirerad av att den serien ibland dyker upp bland mina sökord (i dag, t ex) så tänkte jag denna soliga oktobersöndag prata lite om ett av de absolut viktigaste av mina arbetsredskap:

.

.

Den är benvit, stabil och mycket bekväm att hantera, och den rymmer en halv liter av det svarta guldet. Av bränslet som får kugghjulen i det maskineri som är min hjärna att gnissla igång, smörjmedlet som får dem att röra sig hyggligt smidigt och lockar de små gnomerna som jobbar där att återvända till sina uppgifter.

Jo, jag vet att det går ett rykte om att jag har tomtar på loftet, men så är det alltså inte. Det är skillnad på tomtar och gnomer.

Jag dricker mitt kaffe med mjölk. Dels för att jag upplever att mjölken lockar fram aromer i kaffet som kan vara svåra att uppfatta annars, dels för att någon en gång sa till mig att med mjölk i kaffet reduceras de eventuella skadeverkningarna från garvsyran (om de nu finns, de där skadeverkningarna, ibland talas de om dem, ibland inte) till i det närmaste försumbara. Det lät mycket rimligt i mina öron, och jag anammade rådet.

Att jag sällan dricker kaffe i mitt arbetsrum på jobbet betyder inte att jag inte jobbar där. Däremot indikerar det att det kognitivt krävande för- och efterarbetet sällan äger rum där. Jag är inte särskilt pratbar när jag ägnar mig åt detta, och det passar illa på en plats där det rätt som det är dyker upp trevliga människor som faktiskt vill prata med en.