Bruceeffekten – uppdaterad

DN berättar att man för första gången kunnat finna stöd för det som kallas Bruceeffekten bland vilda djur, mer specifikt bland Geladaaporna.

Man studerade gelador, en babianliknande apa som lever i Etiopiens bergsområden, och fann att 80 procent av alla graviditeter avslutades inom några veckor efter det att gruppens ledande hanne blivit utbytt […]

När en ny hanne tar över får han tillgång till alla honorna och dödar då också ofta alla ungar som den förre hannen är far till. Mot bakgrund av detta är det enligt forskarna inte så konstigt att honorna gör sig av med de foster de bär på.

På så sätt undviker de att föda ungar som ändå kommer att dödas av den nye hannen samtidigt som de snabbare kan bli gravida på nytt. Då är chansen större att ungarna hinner växa tillräckligt så att de klarar sig när gruppen får en ny dominant hanne nästa gång — något som bland gelador brukar ske ungefär vart tredje år.

Babianer är ju inte kända för sitt milda sinnelag, men det är mer än sinnelaget som spelar in:

Till förutsättningarna hör att det ska vara sannolikt att nästa avkomma ska ha en bättre chans för överlevnad än den man bär på. Honor som genast parar sig med en ny hanne ökar sannolikheten för att ungarna ska hinna växa upp innan nästa hanne tar över gruppen.

Därför finns inte någon Bruceeffekt bland exempelvis babianer där de dominanta hannarna i genomsnitt byts ut varje halvår.

I en konstellation med stor omsättning på dominanta hannar har alltså avkomman en tryggare tillvaro, medan en hanne som räknar med att kunna hålla sin position ett tag rensar ut sin företrädares gener och ersätter dem med sina egna. Man kan, om man finner det fruktsamt, dra paralleller till såväl politik som företagande eller andra mänskliga relationsmönster här om man vill.

Själv undrar jag i stället:

Vem var eller är den Bruce som fått ge namn åt effekten?

Uppdatering:

Och svaret kommer raskt via Facebook:

Hilda M Bruce var den brittiska Zoolog som först observerade effekten

Tack!

Att arbeta tillsammans

Jag är glad för kaffehus–tanken, jag är glad för de cyberiska kaffehusen och jag är glad för de som finns i den värld där vi kan känna doften från varandras kaffe, formella och informella, offentliga och mer privata. Att resonera och diskutera och tänka tillsammans, dela med sig och få del av, verka tillsammans och ibland rent av samarbeta tillsammans. Det ger mig mycket, väcker min kreativitet och inspiration och jag lär mig enormt mycket.

Nu faller det sig så att jag kommit att fundera en del över hur vi tänker när vi tänker delande och samarbete lärare emellan? Det tycks vara lite olika på olika håll. Tänker vi ”Vad kan jag tillföra? Vilket mervärde kan det ge mig? Vilka synergieffekter skulle lite samverkan kunna ge?” Kanske rent utav ”Vilket mervärde kan det ge mig och eleverna?” Eller tänker vi snarare något i stil med ”Vad kostar det mig? Var ska jag ta den extra tiden ifrån?” Eller något helt annat?

Jag funderar också över hur vårt sätt att tänka kring samarbete och delande påverkar hur resultatet blir, om vi entusiastiskt vill försöka igen eller tänker ”aldrig mer”?

Och så funderar jag över hur en skolas lärares inställning till och tankar kring samarbete mellan lärare påverkar samarbete mellan eleverna.

Jag vet inte så mycket om saken, men funderar gör jag. Om det är så att ni funderar på samma sak vore det spännande att höra hur ni tänker.

Torchwood i #idol2011?

Jag grubblade ett tag på vem det var denne Robin Stjernberg påminner mig om. Så slog det mig:

.

.

Unge Robin är en valpigare version av John Barrowmans överdådiga karaktär Captain Jack Harkness

.

.

Sämre kan det gå.

Hur man upptäcker en lögnare

Rätt som det är hamnar man i en situation där kunskapen i frågan är användbar:

.

Styrdokumenten och riktningen

Jag har grubblat ett tag över det här med styrdokumenten och formuleringarna och hur man ska tolka dem och använda dem och sådär. Det är många kloka som verkar ha förstått precis, och andra som verkar lika kloka som funderar och grubblar de också. Ibland har det varit en väldig massa diskussion om vad det är som ska läras ut när, och kring om styrdokumenten styr för mycket eller lagom mycket eller för otydligt eller för övertydligt vad man ska lära ut.

Och det gör mig fundersam. För när jag läser så tycker jag mest att dokumenten pratar om vad eleverna ska få tillfälle att lära sig, vad de ska ha lärt sig när de är färdiga med kursen och vad som är jätteviktigt att de lär sig eftersom de behöver kunna det när de läser nästa kurs, eller kursen efter det. Och inte alls jättemycket om hur läraren ska göra, det verkar man tänka att det kan nog lärarna själva.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka om detta, så jag frågar, i förhoppningen att någon klok en vill kommentera, vad ser ni när ni läser?