Elevförbundskväll

I kväll var det första torsdagen i mars, och därmed elevförbundskväll på Hvilan. Det är en årligen återkommande festkväll då alla lärare och all personal, alla fd lärare, alla gamla kursdeltagare och elever och alla nuvarande kursdeltagare och elever som så önskar träffas under inte jättehögtidliga men supertrevliga former.

Film visades, kören sjöng (och utförde även en tämligen avancerad koreografi), bluegrassbandet spelade, allsång glömdes, frågesport besvarades med bravur, tal hölls, priser utdelades, det åts sallad, dracks kaffe, även kakor åts och mest av allt så pratades det, kramades, återsågs, gladdes och konstaterades att det är härligt att träffa gamla kollegor, kursdeltagare och elever.

Det var så trevligt att jag helt glömde bort konceptet tid, och missade hela #skolchatt. Så kan det gå.

Det spökar i Malmö

.

Vi samlades under det varma, trygga skenet från en helt vanlig gatlykta, jag, dotter, kära vännen och ytterligare en grupp människor. Det dröjde inte många minuter innan det första spöket dök upp, en mästerman från tiden då Malmöhus var nybyggt. Vi fick höra om avrättningsplatser och tortyr, vi fick rådbråkning demonstrerat för oss och vi fick höra om häxor och häxmästare. Vandringen gick vidare, vi fick möta en dansk friskytt som med sorg och förtvivlan berättade om fasan i att få sitt land erövrat av främmande nation.

En ung kvinna som fått se sin mamma brännas som häxa berättade om hur människor sedan betraktat henne också som häxa, ömsom pekat finger och tittat snett på henne, ömsom kommit i smyg och velat ha hennes tjänster både som helare och förbannare när det passade dem. Trots att hon egentligen inget kunde, bara dramatiserat och hittat på, hade hon angetts som häxa, torterats och erkänt, trots att hon inte gjort något, och bränts på bål. Så eländig som hon var efter tortyren så hade hon erkänt vad som helst! förklarade hon.

.

.

Som avslutning på kvällen hälsades vi välkomna till Rådshuskällaren av Jörgen Kock, ”den mest älskade borgmästaren i Malmös historia”. Hade han varit borgmästare idag hade nog Malmö varit huvudstad!

Ah, vilken härlig kväll, en sån man spar i minnet som en gnistrande juvel! Tack, kära vännen som kom med förslaget och tack, dyrbara dottern som följde med.